På kurs och på kurs och på kurs och på läger och läger och läger.
13 juli-10
Började dagen med en tidig skogspromenad. Det var varmt som bara den men i skogen så är det svalare.
Jag tog med kortlinan utifall att. Om inte annat så ifall han började dumma sig så kan jag ju sätta på den och då får jag ju tag i honom.
Vi gick in i skogen och efter ett tag kommer vi fram till bäcken och Zacco gick ner för att svalka av sig. När han är på väg upp så ser jag på hela honom att han är på G. Jag ser det på blicken och kroppshållningen. Men jag tänkte att än så länge är han ju still och kanske 10 meter ifrån mig. Så det finns tid att påverka situationen. Han kommer springandes mot mig i full fart. Men jag har med och har tagit fram korvbitar som jag genom att svänga lite med armen visar honom att jag har samtidigt som jag säger åt honom att sätta sig. 
Han gör som jag säger!!!! När han sitter så kastar jag iväg en korvbit och han får leta efter den. Jag gör så en gång till och den tredje gången så får han springa efter den på en gång. Nu är han med mig igen. Nu passar jag på att träna lägganden och hopp över ett träd somm ligger över stigen. Härligt!
Jag fixade det.
Resten av promenaden går bra. Jag kastar, gömmer en pinne och så sysselsätter vi oss med det en stund och han går nöjd och belåten vi d min sida.
Igår när vi pratade om att det hade gått bra på morgongen så sa min man. Kommmer du ihåg förra sommaren, hur ofta du kom tillbaks efter att ha varit ute med Zacco och grät och var ledsen och uppgiven? Nej svarar jag, det har jag glömt(lös förträngt). Men efter lite eftertanke så visst kommer jag ihåg alla de gångerna. Det är bara att inse att tålamod och nu också konsten att glömma (förtränga) är bra egenskaper som gör att jag orkar och ser möjligheter. Och efter en sån här bra morgon så är jag så stolt över oss båda.
12 juli-10
Nu börjar det närma sig läger. Ojojoj vad mycket som ska fixas och grejas innan. Jag är en sån där listmänniska så jag skriver listor för fulla muggar. Men nån gång måste man ju gå från lista till handling. Lite att köpa in som ett par nya byxor och ett par gummistövlar. Annars tror jag att jag har allt som behövs.
I den här värmen så blir det morgonpromenader mendans det fortfarande är svalt i skogen.
I morse kom vi iväg i bra tid men det var ändå 25 grader varmt.
Jag tänkte att jag chansar och har honom lös utan lina. Hoppar han så är det så. Vi gick en lite längre vända som vi inte gått på ett tag. När vi kom förbi en bäck så lät jag honom gå ner för att dricka. Men direkt när han kom ner så insåg jag mitt misstag. När han klev ner så började det bubbla. Ni förstår själva vilken botten det var. Inte nog med att det bubblade, Zacco tog tillfället i akt och svalkade sig ordentligt genom att lägga sig ner. Och jag vet ju att om han hoppar på mig så är det ju efter att han badat och svalkat sig. Skyll dig själv tänkte jag. Men Zacco kom upp ur vattnet och sprang fram till mig när jag ropade på honom men inget händer. Och ingenting hände på hela promenaden. Inget hopp och muppande alls. Härligt!!
11 juli-10
Det är så varmt och skönt, härligt sommar väder. Zacco ligger hemma antingen i solen och gassar eller så väljer han en lite svalare plats i skuggan. När vi åker och badar så lämnar vi honom hemma och slår på kylan så att det blir svalt och skönt åt honom.
Nu på kvällningen så var vi iväg för att han skulle få svalka sig lite. Jag har blivit visad en bra badsjö perfekt för hundar. Det är ingen strand så den är ingen attraktiv badplats. Men långgrunt och fin botten och klart fint vatten.
När vi kom dit idag så var det redan ett par där men de hade ingen hund så jag tog med mig Zacco i vattnet med behöll kopplet på.
Han hoppade och ville iväg ut i vattnet.
Han gillar verkligen att bada.
Killen i det andra sällskapet sa att det var okey för dem att vi släppte lös Zacco. Då svarade jag ärligt att han hoppar men det var helt okey. Skull dig själv tänkte jag och släppte honom.
Han stack direkt iväg till killen men han var inte dummare än att han gick ut där det var djupt och Zacco simmade till honom och när han simmade ut så följde Zacco efter. Ni skulle sett hur han simmade, tjusigt värre. Och snabbt går det.
Han simmade och simmade och simmade. Till slut blev vi nästan oroliga att han skulle bli trött och inte orka in men han fixade det alldeles galant. En riktig Phelps.Det är verkligen tur att han gillar att simma nu när det är så varmt och det inte blir någon annan konditions träning.
Och förresten. det kom jag på nu - han hoppade och dummade sig ingenting fast vi sprang omkring och lekte i vattnet.
Det är min kille det!!!
10 juli-10
Idag kom det en regnskur och då trodde jag att det fina vädret var slut men icke.....solen kom åter och värmde oss. Vi var ute en stund på tomten jag Zacco och Jonatan. Jag tog fram vattenslangen och sprutade på grabbarna. De gillade det båda två. Zacco stod på bakbenen och gapade efter vattenstrålarna. Härligt!!! När jag skulle vattna blommorna så stod han brevid och ville "dricka". Han störtdiggade vatten "spridaren". Kul var det!!!
Jag har suttit på altanen och lyssnat på gamla Sommarpratare och skrivit packlistor inför boxerlägret. Listor för mig och packlistor till Zacco och kläder beroende på olika väder. Men hallå - hur mycket behöver man ha med sig? Hur mycket som helst verklar det som. Bilen kommer att bågna och takboxen kommer jag att få ligga uppepå och trycka ihop för att kunna stänga.
Men kul kommer det att bli!!
9 juli-10
Kors i taket - uppdatering två dagar på raken.
Nu är det bara en vecka kvar till boxerlägret. Jag ser verkligen fram emot den veckan. Vi behöver så mycket hjälp-med det mesta faktiskt.
Att våga träna utan lina skulle vara helt fantastiskt. Tänk om det kunde bli en verklighet. Rent praktiskt passar det ju också bra eftersom det är en förutsättning för att kunna tävla.
Tävla i sig är väl inte så viktigt men jag gillar att ha något att träna för. Lite sporre och sen är det ju kul om det går bra. Sen vad som är bra är ju lite olika. För mig skulle bra vara att han gick hela programmet och inte flippade ur och började hoppa och dumma sig med mig.
Platsliggningen är ju verkligen en mardröm. Hualigen!! Måste verkligen träna på den. Han ligger ju kvar varje gång men jag måste ju gå iväg och lämna honom där och sen helst utan lina då. Skräckmoment. Tänk om någon annan hund går upp och han sticker med. Nej fy bubblan tävla är kanske inget för oss.
8 juli-10
Det var ett tag sen kan man lugnt säga.
Nu går vi en appellkurs, spår. Det var sista lydnadsgången igår och det är två gånger kvar i skogen som vi spar till augusti. Men vi bestämde att vi som kan träffas på onsdagar samma tid för att träna tillsammans. De som kan kommer.
Vi tränade linförighet, läggande och framförgående igår. Precis före fikat så körde vi budföring. Det är ett kritiskt moment för oss( läs Zacco). Instruktören ställde upp sig och vi gick dit för att hälsa. Allt gick väl bra, han är ju inte helt lätt att få med sig tillbaks. Jag skickade iväg honom och han stack som en avlöning. Bra!! Fram till mottagaren och började hälsa och hoppa. Mottagaren tar tag i halsbandet och VE O FASA han fastnar med tummen. Zacco lugnar sig och jag får gå dit för att ta loss honom. Han satt hårt fast och tummen var inte glad. Jag gick tillbaks och Zacco skickades till mig och faktiskt så tyckte han att matte verkade rolig så han kom till mig. Egentligen gick det ju bra förutom fadäsen med tummen. Alltid ska det vara nåt!!
Men jag får så mycket beröm för allt jobb jag lagt ner och det resultat som det har gett. Och jag suger i mig allt för jag vet att jag är värd det.
I morse var vi uppe i god tid och hann med en vända i skogen innan det blev alldeles för varmt. Värme är inte boxervänligt.
24 mars-10
Jag vill också ut i skogen och spåra................
När jag läser att i andra delar av Sverige går det att vara i skogen och lägga spår så blir jag glad 
för deras skull men kan för allt i världen inte tro att snön här hemma kommer att försvinna före midsommar.
Det är ju hur mycket snö som helst i skogen. Minst 60-70 cm.
Hur långt tid kommer det inte ta för den att försvinna. Speciellt som det bara kommer mer och mer snö hela tiden.
Just nu känns det som om jag bor i Norrland och inte "nästan Norrland".
Jag får glädjas åt att våra promenader sker under ordnade förhållanden och att jag aldrig tvekar om vilken väg jag ska gå och vilken tid på dygnet.
Han sköter sig min "lilla" prins.
Jag fick beröm av en kvinna som vi mötte, hon tyckte att han var "snäll" som inte gjorde antydan till att vilja komma fram och hälsa på hennes hund. 
Nästa vecka börjar jag en kurs på klubben. Allmän lydnad 1 är det och vi kan momenten som man tränar på i den kursen men jag tycker att det känns viktigt att börja om och träna allt med störning. Sen är det jätteduktiga intstruktörer som jag känner mig trygg med och det vet jag hur viktigt det är.
12 mars-10
Solen lyser himlen är blå, vad det är skönt att leva då. Högt i topp går allas humör och det är det som susen gör!!!
Visst är det härligt med sol?
Allt blir liksom lite lättare.
Skogspromenad idag med lite övningar. Allt gick bra. Det går liksom mycket lättare när man har en plan. Roligare blir det också.
Idag var det första gången som jag kände det - DET - när Zacco hoppade och dummade sig mot mig.
Jag kände mig oberörd och stark. Jag kände att vilken knäpp hund du är som ens försöker. Jag bara stod där och kände att det här kommer jag att fixa. Vilken härlig känsla. Jag kände verkligen att det är så här DET ska kännas. Jag var lugn och fick honom att sätta sig ner. Jag bara stod där och försökte inte göra någonting och kände mig inte dum, misslyckad och ledsen. Jag bara var och det räckte. Fy sjutton vilken härlig känsla. Det var så tydligt och jag har verkligen aldrig känt så förut. Wow nu är jag på gång!
Eventuellt kommer jag att få äta upp det jag skriver nu, någongång kommer jag att stå där i skogen och känna mig dum, misslyckad och gråta när vi åker hem. Men, men - nu känner jag mig skitstark. Och den känslan ska jag bära med mig. Länge!!
11 mars-10
En ny dag och ytterligare en uppdatering. Håller kanske på att falla in i gamla vanor med dagliga uppdateringar, vi får se.
Vi har gjort Glanshammar t o r idag. Jag är helt slut. Fullständigt utblåst. Zacco har hamnat i samma tillstånd och ligger i sin bädd och är helt utslagen.
Det är så intensivt och eftersom vi åker en bit så passar vi på att köra ett hästpass. Minst trippelpass!!
Jag är glad att vi fick beröm för vår kämparinsats vad det gäller att överhuvudtaget ta sig fram med hund i koppel. Det såg bra ut och det är jag glad för. Det ligger mycket slit bakom nåt som ser så självklart och avslappnat. Det är lite orättvist tycker jag. Då är det ju inte så många som förstår hur vi sliter. Och det är ju skönt att få lite beröm ibland. Eller...?
Sen kom vi till eldprovet och det var att släppa Zacco fri ( i lina) och sen jobba på att få bort allt dumt som han gör.
Jo jo han kom igång såklart och jag fick jobba på med röst och hela kroppen. Grannarna har gratis underhållning.
Tänk vad mycket det var som jag inte visste när jag bestämde mig för att skaffa hund (boxer). Att kraven för att lyckas går att jämställa med en skådespelares talanger hade jag inte en aning om.
Men röstläge och betoning av ord. Kroppsspråk och kroppshållning. Och för att inte missa det kanske viktigaste TIMING!
Det är inte lite som krävs.
Så nu åkte vi därifrån med lite bättre självförtroende och större insikt i mig själv och mitt sätt att fungera i olika situationer. Det är spännande.
Vi fick med en övning hem som är en träning inför uppletande och det är ju något som jag inte ens har snuddat vid i tanken.
Men eftersom hoppet är det sista som överger en så .......kanske ändå att det ska ordna sig.
10 mars-10
Vad är det för dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag - för det är Zaccos
födelsedag. Hurra hurra hurra.
Nu är han 3 år och en stor kille.
Nu finns det inga undanflykter som att boxrar mognar sent - hm 3 år är en mogen ålder.
Efter jobbet är det present inköp som gäller. Lite gott och en ( eller flera) leksaker kan det nog bli.
5 Mars-10
Ja nu var det väldigt längesen jag skrev nåt här. Men vad det är tråkigt med all snö.
Jag blir snart helt uttråkad.
Men jag måste erkänna att de här dagarna som har varit nu med snudd på plusgrader på dagen och med en härlig sol - det är helt ok.
Men jag längtar efter barmark i skogen så att vi kan lägga spår. Jag längtar verkligen. Att få lägga spår och sedan ta en fika medans det ligger till sig. Om man sen gör det här tillsammans med trevliga vänner så blir det ju inte sämre.
Som ni förstår så håller vi mest till i skogen. Zacco (eller kanske rättare sagt jag) gör sig bäst där det inte är så mycket folk.
Men det blir bättre, vi jobbar och sliter ska ni veta. Just nu jobbar jag på att använda rösten och styra honom på det viset. Vad svårt det är. Jag visste inte ens att jag hade svårt att säga till honom. Jag tittar mig faktiskt om för att se om det är någon i närheten. Jag tycker att det låter så illa och då säger jag bara nej, sluta, gör inte så där, lägg av. Jag använder bara rösten men att låta arg och bestämd är inte riktigt min grej har jag kommit på så nu jobbar vi på det.
Vad spännande det är när man får upptäcka saker om sig själv. Jag kommer säkert att ha nytta av att säga ifrån i andra sammanhang också.
Jag tycker faktiskt att det går riktigt bra. Direkt, tydlig och konsekvent är mina ledord nu. Känns de igen?
Zacco har kräkts ofta på sistone. Inte varje dag men kanske var annan, var tredje. Det är bara gallabubbel som kommer upp och ingen mat. Men vad kan det bero på?
Annars märks det inget på honom han är pigg och alert som vanligt. Jag har ringt veterinären och vi kom överens om att avvakta eftersom hans allmäntillstånd inte är påverkat. Så nu för jag dagbok över kräkningarna och får väl ringa tillbaks om en vecka ifall det fortsätter.
Idag väntar skogen på oss och vi ska gå en lång promenad på upp plogad väg. Härligt! Och så vill vi att solen ska lysa på oss.
22 december-09
Opps, två inlägg samma dag. Hör inte till vanligheterna.
Antingen har det hänt något fantastiskt roligt eller det motsatta. 
Och det är det motsatta. Så om någon inte är färdig med alla julklappar så kan jag berätta att det finns en boxerhane på 2½ år som finns att hämta i Fagersta. Jag är beredd att åka en bit om det skulle vara så.
Jag blir galen fullständigt utmattad också. Psykiskt och fysiskt. I skogen idag så betedde han sig så dumt och jag blev så besviken.
Det var så längesedan. Jag har ett nästintill aldrig sinande tålamod men ibland så rasar jag. Orkar inte hela tiden ta nya tag och nya tag och nya tag. Det är inte utan att jag börjar tvivla på mig själv. Men det är nog bara tillfälligt. Lite julklappsinslagning på det hrä så kommer nog ny energi till mig. Vi får hoppas det, har ju hänt förr.
22 DECEMBER-09
Nu är det julstök för hela slanten. Jag fixar i köket och nu på morgonen har det blivit knäck, rischoklad och vörtlimpor. Allt med Zacco fastsittandes med kopplet runt min midja. Inte helt kul tycker han men nyttigt. Just nu vilar han från mig i bädden. Temperaturen stiger och det är runt -10 kanske. Vi ska passa på och gå ut innan det skymmer och blir kallare. Det ska komma snö i natt också.
Jag önskar er alla en helt fantastisk jul med mycket vila, trevligt umgänge och god mat.
20 december-09
Inte många dagar kvar på året nu, nedräkningen börjar.
Har varit i Örebro en gång till och träffat Prickis. Jag gillar henne mycket och det går lätt att ta till sig det hon förmedlar. Vi skrattar mycket, både åt mig och åt Zacco. Det känns skönt att kunna skratta åt eländet.
Vi började med att hon ville se när vi promenarade. Hm det finns lite att jobba på där. Vi gick och gick och gick och gick. Fort, sakta och vändningar. Fram och tillbaks. Sen skulle jag styra med rösten och hon höll i kopplet. Jag tror att ni kan föreställa er hur det såg ut. Det Prickis klart konstaterade var att jag behöver ett förbudsord, tänk det har jag helt missat. Så det blir till att träna och säga, nej, fy, sluta och en massa andra ord som ska få honom att reagera. Vi provade också med grus i flaska men kunde gemensamt konstatera att killen är tålig och inte går av för hackor. Men roligt hade vi.
Så nu på våra promenader så är det rösten som gäller. Och snabb ska jag vara också när jag ska bryta ett beteende som jag inte vill ha. Timing är a och o.
Men jag tycker att vi har roligare ihop och när han är lös i skogen så fungerar det bra.
8 december-09
Vi fortsätter och kämpar på. Det är så mycket att tänka på. Hur ligger öronen, hur är det med svansen och sen ska jag ligga steget före så jag snabbt kan korrigera. Det skulle väl funka men att göra allt det där samtidigt som jag ska kolla in om vi möter någon, hålla balansen nu när det varit halt, se lite cool ut och inte fara efter som en vante och sen ska jag hålla koll på min egen kropp så att jag är rak i ryggen och inte ser ut som en påse nötter. Vilken tur att jag är kvinna.........
Jag tycker att det går bra......men det ligger mycket i det som Cesar Millan säger: Man får den hund man behöver. Och så tror jag att det är. Jag har funderat mycket på det och på vad det är jag behöver. Vad jag märker är att jag tycker att det är svårt att riktigt veta när han gör fel och tar för mycket plats. Ska jag säga till honom att han ska sätta sig nu? Får han inte lägga sig? Men är inte jag besvärlig det gör ju egentligen ingenting om han lägger sig ner?
Att veta när han är för mycket och att säga till direkt och med kraft är mitt problem. Och det går igen även annars. Jag har svårt att ta plats och ta för mig. Det är någonting jag märker med barnen också. Jag har svårt att säga ifrån. Så nu får jag träna på det. Vi får väl se hur det går. Men för att det ska gå lättare så har jag resonerat med mig själv om vad jag tycker att mina gränser går. Och kommit fram till följande:
Han ska gå fint och inte dra.
Han får inte plötsligt dra iväg och jag blir den där vanten i änden på kopplet.
Han ska sluta lukta när jag säger till.
Sitta när jag säger till.
Sköta sig när vi får besök. Och där har vi en hel del kvar att träna på men det blir bättre.
För att fixa allt det här så har jag fått lov att komma i kontakt med min basröst och kraften i rösten som jag hämtat från tårna. Det känns lite ovant men funkar bra. Jag använder den mest hemma när det kommer någon men tränar lite smått på den ute också.
Finns det liv finns det hopp är mitt mantra den här veckan.
Igår var vi i skogen och hade en fantastiskt trevlig stund tillsammans. Han var lös ( i lina) och det funkade bra. Jag märker att det är när jag släpper fokus för en liten sekund som han tar över. Som när jag fotograferar t ex. Men jag fixade till det och det blev ingen stor sak av det alls.
Men det kostar på att ha kontakt hela tiden. Vi tränade, lekte och hade verkligen trevligt. Den skogsstunden kommer jag att leva länge på.
Jag har precis avslutat ett klicker pass och det funkade bra. Jag provar lite med apportbocken och det går bra. Inget tugg och han håller kvar en stund. Lovande!! När han håller lite längre ska jag träna på att han ska ta den och komma in med den. Jag tror att jag börjar med en leksak först.
Han sover fortfarande i hallen och det går bättre. Jag sover mycket bättre och han har klarat en hel natt utan att gnälla. Men annars vaknar jag en gång av honom men då går jag upp och stänger sovrumsdörren och tar täcket över huvudet. Det är bra för att vara jag.
Jag hoppas att Prickis tycker att vi gjort framsteg när vi kommer nästa gång. Då skulle vi öva mer praktiskt. Det känns verkligen både kul och helt galet jobbigt. Jag är ju inte så snabb att korrigera honom och det är ju för att jag inte alltid ser när han gör fel och är dryg. Men vi lär oss.
Att ha hund är verkligen en utmaning. I alla fall för mig. Det känns som om jag är ensam i världen om att ha dessa problem med min hund. Och är man ensam i världen så är det ju en hel del som man missat och som för andra är helt självklara saker. Men jag hoppas att vi växer med uppgifter.
5 december-09
Ni skulle se oss när vi promenerar,
vackert som bara den. Zacco går på vänster sida och precis i lagom takt. Han gör det han ska när har får och går fint resten av tiden. Underbar promenaddag idag.
En sån dag då vi borde promenerat i ljuset och inte i skydd av mörkret.
Träningsrapport: Jag har kommit till insikt om en svårighet som jag inte vetat om men som nu ska bort. När vi har någon bakom oss och jag vill att Zacco ska sitta med ryggen mot någon som går bakom oss och titta på mig så går det inte. Nix. Helt omöjligt snudd på. Han for som en guttaperkaboll runt runt för att ha koll på de bakompromenerande. Det var verkligen med hela min kropp och energi jag satte ner honom åt det håll jag ville. Sen kom vi till nästa svårighet - han skulle också titta på mig. Och det gjorde han men med min hjälp. Eller helt och hållet pga mitt grepp kring hans huvud. Så det ska vi rikta in oss på under promenader nu framöver. Vi får nog börja med att han sitter så att han ser eventuella flanörer.
Annars tycker jag att det går bra. Vi måste bara fixa till någon form av galler att sätta upp kring hans bädd.
I natt så var jag upp till honom två gånger och sen var jag tvungen att släppa ut honom för att vara säker på att det inte var det han ville. I kväll ska jag se till att det sista jag gör är att nattkissa honom för att slippa fundera. Men jag tyckte att det gick bättre och förväntar mig att natten som kommer blir ännu bättre.
Imorgon funderar jag på att spåra. Hade tänkt åka till Hedemora men såg att det var julmarknad i Fläckebo och jag vill gärna åka dit också. Det blir nog spårning på hemmaplan och julmarknad efter det. Då missar vi inget förutom trevligt Hedemorasällskap.
4 december-09
Nu var det ett tag sedan jag skrev något men det har verkligen inte funnits något att skriva om. Bara promenader och promenader, inget roligt alls. Jag har känt att det inte spelar någon roll vad vi gör för vi kommer ändå aldrig att kunna tävla så vi kan väl gå promenader. Riktigt bara promenader har det inte varit för vi har ju gått en klickerkurs som har varit jätterolig. Då har vi haft konkreta uppgifter att träna på men nu på slutet har inte ens det lyckats att höja min näsa över kanten. Långt nertryckt i stövelskaftet har jag varit. Det har rent ut sagt varit skittråkigt att ha och träna hund. Vi kommer ju ingenstans och då är det jobbigt att ha ambitioner.
Men....................nu är det slut på det.
Nu är det sista chansen för oss.
Jag har tagit kontakt med en tränare som håller till utanför Örebro. Jag var och lyssnade på henne hon föreläste här i Fagersta. Jag gillade vad jag hörde, själva synen på hunden och relationen hund/människa. Och när jag tog kontakt med henne så tog jag såklart reda på vad hon tyckte om boxrar.
Nu har vi varit där en gång. Första gången så var det mest teori och lite koll för att se vad som behövde åtgärdas. Innan vi åkte hem så tog jag ut Zacco ur bilen så att hon fick se lite av vårt samarbete/kontakt eller brist på densamma.
Jag åkte därifrån med ett 2 veckors träningsprogram.
Nu är det hårda bandage som gäller för oss båda.
Mycket kroppskontakt och det oavsett vad herrn ifråga tycker om det och det gör han inte kan jag säga. Han blir hal som en ål och vill inte alls vara nära mig, så där har vi lite att träna på.
Sen är det sagt ord gäller som får bli mitt mantra i fortsättningen. Konsekvent ska man vara, men det vet ju alla men samtidigt är det ju så svårt.
Han ska vara med mig hela tiden och göra som jag säger och inget annat. Just nu när jag sitter och skriver vid datorn så är han kommenderad att ligga vid mina fötter och det gör han. Men när jag lägger honom i hans bädd så ligger han så fint ett tag men sen så provar han med att lägga ut tassarna utanför bädden. Jag rättar till honom och han gör om det. Så så går det till här nu, lite tålamodsprovande. Men en egenskap som jag besitter är ju tålamod så det ska nog gå bra.
Sen är det slut med soffliggandet och att sova i sovrummet. I natt så vaknade jag 3 gånger av att han pep men när jag gick ut och sa att han skulle lägga sig i bädden så gjorde han det. Intressant att se hur det går i natt. Soffan har inte varit några problem.
Om jag inte orkar hålla koll på honom när han är vid mig hela tiden så kan jag koppla upp honom och ha med honom så istället.
Och om jag vill vara utan honom så ska han läggas i sin bädd och då ska han inte kunna gå därifrån så vi måste fixa kompostgaller att sätta runt bädden. Då när han ligger där får han göra vad han vill, tvätta sig, klia sig och ändra ställning hur som helst. Men när han är med mig så är det sagt ord gäller.
Ja det var väl allt.
Och hur har det gått kanske någon undrar: Jo det har faktiskt gått bra. Starten var väl inte den bästa eller så var den det. När jag åkte hem från Prickis, som hon kallas, så fick jag jordens huvudvärk. Jag tänkte att jag skulle vänta och börja när det gått över men beslutade mig för att köra. Jag har som sagt ett aldrig(nästan) sinande tålamod men inte när jag är sjuk. Då orkar jag inte så mycket och stubinen blir kortare och därför var det bra att börja med detsamma. Så Zacco hängde med mig i koppel inne igår och när jag vilade så låg han nedanför soffan. Det gick bra. Vad jag har märkt är att jag måste träna på är att vara direkt på när det gäller korrigering. Sen är det så lätt att istället för NEJ så säger jag t ex sitt igen. Det blir tjatigt och det ska undvikas. Så när jag säger sitt och han inte sätter sig så istället för att säga sitt igen så ska jag göra något,låta eller säga nej. Sen när han sätter sig så ska jag säga sitt-bra-duktig. Men det är så svårt fast det låter som det lättaste i världen.
Som ni förstår så kanske min huvudvärk kommer att sitta i men då pga överansträngning. Det ryker nästan ur öronen på oss båda. Eftersom jag inte varit bra så har vi varit inne men jag lovar att han inte har någon överskottsenergi utan han jobbar på bra när han ska vara mig till lags hela tiden.
Ny rapport kommer.
12 november-09
Efter att cykeln stått länge pga att nyckeln är borta så dammade vi av den igår och stack iväg till skogen. Det är skönt att cykla längst skogsvägar. Nu måste jag vara ärlig och erkänna att mitt val av skogsväg inte var det alllra bästa utan snarare det allra sämsta. Fin skog är det men själva vägen har de förbättrat? med kross, stora stenar som rullar runt på vägen. Skitsvårt att cykla på utan hund och med hund är det snudd på livsfarligt. SVårt som bara den att hålla balansen och jag som håller kopplet i handen fick det ännu svårare eftersom jag bara hade en hand på styret.
Zacco skötte sig exemplariskt. Några skutt mot pedaler, styre och däck blev det men inte många alls.
Vi cyklade genom skogen och kom ut på en asfalterad väg och då var det mycket lättare och roligare att cykla.
Nästa gång blir det en bättre väg att cykla på, det får bli där vi cyklade i somras.
När vi vände och cyklade mot bilen så började det snöa och Zacco fick för sig att han skulle fånga snöflingorna. Lite riskabel sysselsättning men han slutade när jag sa till och det gick bra. I backarna fick han dra mig och när det var nerför så sprang han sakta brevid mig. Jätteduktig.
När vi kom till bilen så var jag alldeles varm utom högerhanden som var alldeles stel och kall av att krampaktigt hållt i styret. Jag måste införskaffa en sån där mojäng som man sätter fast bak och sätter kopplet i för att ha händerna fria.
Nu idag har vi varit på långpromenad i skogen och medans vi gick så la ett spår till sig.
När vi gick spåret så märker jag att det är någon i skogen och då ser jag att en bit bort så står det en man med en hund, boxer, och tittar på oss. Då märker Zacco dem också men han bara står och tittar medans vi pratar lite. Jag undrade hur det skulle bli med spåret, om han skulle intressera sig för det igen?
Men inga problem, han tog upp spåret med en väldig fart och fixade det utan problem. Men efter den störningen så struntade jag i om han inte tog upp pinnarna utan gladde mig åt att han tog upp spåret igen.
10 november-09
Nu börjar det hända något!!!!
Zacco går fint brevid mig och tittar upp och ser förväntansfull ut. Och det när vi tränar linförighet. Det här sega, långsamma som jag tyckte att jag såg igår var borta idag och han går längre fram. Skitkul!!!!!
Det var träningskväll på klubben vilket innebar att jag inte var själv på plan utan vi fixade det med störning. Ännu bättre!!!!!
Precis det där som jag ser att andra hundar gör på tävling - det såg jag hos min hund idag.
9 november-09
Klubbens ordförande har idag agerat störning åt mig och Zacco när vi tränade. Han stod och snickrade på nya stugan vid agilityplanen. Zacco hade full koll på honom men han stack inte dit, inte ens när jag körde en inkallning åt det hållet. Det tycker jag var bra. Kände mig jättestolt och nöjd.
Jag tränade med lina men tycker att det går bra, mycket bättre än att han ska flippa ur och jag ska bli arg.
Vi tränade inkallning som sagt med störning och fritt följ. Det fria följet eller linförighet är svårt att få till. Han följer med och tittar men han går lite långt bak och det bekymrar mig. Hur får jag fram honom?
För som Roland säger -Det är lika lätt att lära in rätt som fel.
Jag vill verkligen inte lägga "oss" till med små dumma olater som sedan blir svåra att träna bort och det fria följet kommer ju att vara med hela tiden och ger många poäng.
Han har heller inget driv utan är lite långsam och seg. Saknar motivation kanske?
Jag testade lite ställande under gång och det funkar.
Hoppet går bra och vi tränar både kl1 hoppet och appellhoppet. När han ska hoppa ut från mig så tränar vi just bara själva hoppet men det andra fixar vi ju - att han ska sitta kvar och sedan hoppa och sätta sig vid min sida. Det går galant.
Jag har börjat belöna med kamptrasa och det går bra, då blir han lite mer taggad och det kanske är nåt att ta med in i det fria följet?
Någon som har några tips? En träningsgrupp i det här läget skulle ju inte vara helt fel, känns som om jag har sagt det förut.
Nej,
Pamela nu är det så att du helt enkelt måste flytta hit upp. Så får det bli.
8 november-09
Jaha, då var han tillbaks då, Flirige Knut. Ni vet han i Lasse Berghagens sång.
-Jag har fått det som jag vill - jag har fått en bh till.
Japp - he´s back!
Jag blir galen!
Zacco går upp på altanen och öppnar skjutdörren in till den inglasade delen och tar min bikini bh. Han letar runt bland badgrejerna som ligger där både på en soffa och i en väska. Bland allt det så hittar han det som han är ute efter - min bh.
Han var ju helt galen i den förra sommaren då han smög in i sovrummet och tog en bh där ifrån.
Nu har han fått ett återfall.
Hur som helst så ser han glad och lycklig ut när han fångat bytet. Stolt som en tupp.
5 november-09
Klickerkursens andra träff avklarad. Dagens hund att vara med var min "lilla" prins. Japp!!!
Han är ju inte boxer för ingenting, wow va massa folk. Hur ska jag hinna hälsa på alla? Och där framme står två stycken som vill hälsa på mig. Varför vill de inte ha mina pussar????? Vad vill hon att jag ska göra med den där pinnen? Äta upp den???
Nu har jag /vi lagt ribban på kursen och ingen behöver vara nervös för att ta med sin hund in och visa ,för det kan inte bli värre.
Det var tur att det är halt trägolv inne i klubbstugan så att jag lätt kunde hålla honom.
Men han är verkligen helt hopplös bland en massa folk. Men fast det blev mycket och jag höll honom undan så blev det inget överslag där han började hoppa på mig -framsteg.
Sen när det var dags för oss att träna lite var och en för sig så gick det bra. Vi tränade med tagetstick, post it lappar, spårpinnar, pussar
och testade med handen som target. Med jämna mellanrum så satte vi oss på golvet och vilade lite. En gång så lekte vi i en vila. Jag tycker nog att det gick bra. Sen pratade jag lite med instruktören om hur jag träna bort hans tokerier när han är lös i skogen. Jag fick lite tips som jag ska testa. Allt är värt ett försök, jag är desperat.
Linan har åkt fram igen och våra promenader är lugna och fridfulla. Inget hopp och tok alls. Smart hund!!! Envis matte!!!!
Hoppas att snön försvinner så att jag kan lägga spår i helgen. Jag tränar ju med klicker för att han ska ta upp pinnarna och jag tänkte överföra det till praktiken. Klicka när han nosar på pinnen och sen när han tar upp den och fokusera på att det fungerar. Det ska vara belöningen när han spårar och inte själva spårningen. Vi gör ett försök och ser hur det går. Spännande!!
1 november-09
Ny dag - nya utmaningar!!!!
Vi börjar dagen med lite klicker träning.
På´t igen bara. Tänka positivt, se det som fungerar och är bra.
Min mentala träning. Så låter det i mitt huvud. Som ett mantra, om och om igen. Hela tiden.
Önskar av hela mitt hjärta att vi/jag får ordning på allt.
Tänk om det kom någon och hade lösningen på mitt problem. Det skulle vara så fantastiskt.
Men nu tror jag inte att det kommer att vara så enkelt. För så många gånger som jag har frågat och bett om hjälp och det har inte lett till någonting egentligen. Utan vi är kvar på ruta ett. Sen visst har det gått lite fram och tillbaks, det har funnits perioder som har varit bra. Inget tokeri utan frid och fröjd. Det är väl tur det, kan vara det som gör det värt mödan.
31 oktober-09
Jag har tagit med klickern till skogen och jobbat med den där, lite svårare blir det men det funkar bra. Jag klickade för ögonkontakt och sen på att följa med mig när jag går baklänges. Det funkade bra. Jag provade även på pussar och det gick också men jag stannade där för att inte gå för fort fram. Det var det positiva......................tänkte börja med det. Det litemer negativa är hans fasoner som inte ger sig och som håller på att ta knäcken på mig. Jag blir helt galen, vet absolut inte vad jag ska göra. Idag så var han helt apgalen mest hela tiden, det är så trist. Han skäller och går på, låter som den värsta galningen. Om någon skulle komma förbi så skulle de tro att det är något allvarligt fel på honom, och det kanske det är också. Vad vet jag, ingenting, ingenting. Till slut, efter att jag hade kopplat upp honom, så satte jag mig ner och bara grinade. Jag var helt slut och kände mig så dålig. Det kanske man inte ska skriva om här. Lite stolthet borde jag väl ha. Men jag tänker att om någon vet vad jag ska göra, har något tips vad som helst så dela med er av det till mig. Jag blir galen på den här berg och dalbanan. Det är hela tiden upp som en sol. Det går bra med träningen ett tag och jag blir så glad och sen så bara PANG rätt ner på marken med en himla smäll. Jag är envis av naturen och så vill jag ju så gärna tävla men jag vet inte hur länge jag orkar. Just nu är det verkligen bottennapp. Jag kommer att ligga lågt ett tag men sen så kommer jag ju igen. Eller hur??? Så fungerar jag. Men det känns som om jag hamnar längre ner för varje gång det blir plattfall. Jobbigare att ta sig upp och så tar det på mitt redan kantstötta självförtroende som hundägare.
30 oktober-09
Klick-godis, klick-godis, klick-godis. Så är det hela dagen här nu. Roligt som bara den tycker vi båda.
Först belönade jag ögonkontakt, sen att han stod framför mig och därefter att han tog ett steg mot mig för att till slut gå efter mig när jag backar. Det gjorde vi på förmiddagen.
På promenaden så belönade jag ögonkontakt och när han mopsade sig så klickade jag i ett ögonblick när han var lugn och då kom han och ville ha godis. Jag hoppas att det kanske är så det går att få stopp på tokerierna så att vi kan tävla.
på eftermiddagen så provade vi med att han skulle röra en kon med nosen sen fortsatte jag med att han ska pussa mig. Allt det har vi gjort idag och han är med på noterna direkt. Just nu kan jag säga att vi är trötta båda två. Det är tröttsamt med klickerträning man måste vara uppmärksam men det är så roligt. Det är så kul att se hur gärna han vill göra "rätt". Han jobbar och blir alldeles till sig. Men nu är han helt slut och har totalt donkat omkull i bädden och jag är redo för soffan.
Jag ser fram emot en ny dag imorgon som går i klickerträningens tecken.
29 oktober-09
Andra gången i dag som jag skriver. Vi eller rättare sagt jag överlevde första kurstillfället. Kanske för att Zacco fick sitta kvar i bilen. Det var genomgång och Sara visade på sin hund. Sen visade hon hur man klickar in en hund och då var det en hund som inte var inklickad som hämtades. Alltså fick Zacco sitta kvar i bilen. Men som jag förstod det skulle en hund varje gång komma med in och så skulle det visas på den så vi slipper förmodligen inte undan. Till nästa gång ska hunden klickas in och så ska vi träna på uppmärksamhet mot föraren. Spännande!!!
29 oktober-09
Jag är jättenervös inför kursen ikväll. Zacco har varit själv hemma hela eftermiddagen då jag och Jonatan åkte till Norberg för att hälsa på Anna och hennes pojkar. Så ingen lång promenad idag alls. Nu när det är höstlov så är det mycket svårare att få till tid att vara ut med Zacco på. När det är skola som vanligt är det inga problem. Men Jonatan är inte så gärna hemma själv.
Och hur blir det på kursen tro...? Vi ska vara inne i klubbstugan tror jag och bara det att vara inomhus kommer ju att bli spännande. Kommer det att bli totalt ommöblerat? Inte helt omöjligt. Nu vill det till mängder av positiva tankar för att få mig lugn, bäst att börja. Ni får väl höra hur det gick?
28 oktober-09
Nu händer det saker hela tiden. Vi har varit till Hedemora och spårat. Kerstin la ett långt spår med många apporter, både leksaker, godis och pinnar. Han gick bara förbi en enda. Allt annat tog han upp i munnen HELT FANTASTISKT!!!!! Det har ju varit ett problem att han tycker spårandet är belöningen och inte pinnarna. Hoppas att det släpper nu. Vi har lagt ett spår själva i veckan och det gick också bra.
Själva lydnaden funkar också bra. Vi var till bruks igår på träningskvällen, det brukar jag undvika för då är det så mycket folk där och vi får ingenting gjort. Förutom att titta på när alla andra tränar för det är ju så himla roligt, tycker Zacco. Igår blev det faktiskt bra. Vi stod en stund och pratade på plan. Det var ett gäng människor och hundar som stod där och vi kunde vara där och Zacco hade alla fyra tassarna i backen hela tiden. Det tar sig....
Vi tränade ett tag och det gick bra. Det känns som om linförigheten börjar ta sig. Han har förstått att han ska titta på mig. Han tittar med stora, mörka förväntansfulla ögon. Härligt!!!
Vi provade på en inkallning och det gick bra. Det är ju inte så kul om han får för sig att totalt flippa ur där på bruks med en massa folk. Och inkallningen bjuder in till hög fart och då är det lätt att det går tokigt.
Vi har kommit till en punkt där vi måste träna ihop med andra. Det går ju inte att kolla hur han sitter när man tränar själv och sen är det ju bra med kommendering och störningen som blir av att man är fler.
Imorgon börjar klickerkursen som jag ska vara med på. Det ska bli kul. Dels var det länge sedan jag gick kurs och sen vill jag få till det där med klicker och en kurs gör ju att man tar sig i kragen. I alla fall jag. Så rapport om det imorgon.
22 oktober-09
Ikväll har det varit klubbmästerskap i lydnad och årets vinnare var en boxer. Petra och Santos vann. Verkligen jätteroligt!!! Bilden på ekipaget är från i våras då vi hade kurs med Frida Sundberg.
De var verkligen riktigt duktiga. Hoppas att Petra känner sig redo att ge sig ut och tävla.
På lördag är det KM i bruks och då blir det till att åka ut och titta igen. Det är lärorikt att vara med och titta eller som jag har gjort skrivit åt domaren. Man lär sig mycket hela tiden.
Då och då kommer förstås tanken om vi någongång kommer att vara med och tävla. Jag vill ju det så mycket men det är lång väg kvar.
21 oktober-09
Jag blev så himla glad över gårdagens träning att jag idag gav mig ut igen. Det är jättekul att vara så laddad. Träningen blir ju så mycket roligare då. Nu är det bara träningskamrater som saknas. Att det ska vara så svårt att få till. Om det var ett gäng som träffades en eller två gånger i veckan och hjälptes åt så skulle träningen vara så mycket roligare. Man lär sig så mycket av att se när andra tränar också.
Idag gick det bra. Vi fortsatte med extern belöning och han har fattat galoppen. Visom tränade samma moment som igår men la till apportering och det gick bra. Han kan om han vill eller rättare sagt om jag lyckas få honom att förstå vad han ska göra.
Eftersom jag inte går någon kurs nu och inte har gjort på snart ett år så känns det som om lite inspiration skulle sitta bra. Jag försöker leta rätt på någon som man kan åka och träna för. Någon som har förslag??
Har precis dragit ut en artikel som handlar om Eva Bodfäldt och hennes tankar kring belöning. Jag kommer tillbaks till det och berättar om jag hittade något användbart. Ha´t bra så länge.
29 augusti-09
Nu var det länge sedan jag skrev något och det kommer nog att bli ett uppehåll här. Det händer inte så mycket på Zacco fronten det blir mest promenader och svampplockning.
Min pappa har dött så det mesta av energin och tankeverksamheten är upptagen av det. Jag hankar mig fram och det mesta går runt på något vis. Tänk på mig!!! Jag kommer tillbaks!!!
13 augusti-09
Träningsstart tillsammans med Petra och Santos. De är så duktiga han är en riktig cooling. Trygg och lugn gör han som Petra säger.
Mitt yrväder däremot har ju som sagt problem med störningar. Och idag var superstörningen Stina där. I tisdags så låg han ju och skakade när han tittade på henne. Han blir helt klart glad när han ser henne och Maija.
De tränade längst bort på plan och när det var min tur att träna själv och Petra skulle titta så gick vi till agilityplan för att jag skulle kunna ha honom lös och träna inkallning.
Det gick bra till att börja med, inte klockrent utan jag får jobba på bra för att vara intressant. Vi vågade oss på en inkallning och det gick bra. Sen gick han iväg bakom en sten och jag gick runt åt andra hållet men då hade han fått syn på Stina och stack iväg mot stängslet. Ett sånt här fårstängsel med stora fyrkanter som nät.
Full fart mot stängslet och jag tänkte - Hoppas att han inte hoppar. Men det gjorde han inte.........
HAN HOPPADE RAKT IGENOM
Det är sant.
Direkt fram till Stina och hon var inte sen att sticka med så de hade lite kul där ett tag innan jag hann dit och fick tag på honom för att berätta för honom att det där var inte direkt okey. 
Men Maija och Stina var en man som jag tror heter Kurt. Han blev helt betagen i Zacco och sa direkt -Vilken härlig hund!!! Nu var väl inte det de första jag tänkte på just i den situationen. Han tyckte att han var fin exteriört och sa att jag hade en härlig hund. En bra hund. Jag var på väg bort därifrån och sa att härlig vete sjutton just nu. Jo sa han du har en bra hund men han kräver mycket jobb. Ja just det eller hur!!!!!!
Det är något jag vet men alltid kul med folk som gillar min hund och i det läget så är det kanske inte så många som skulle fälla en sån kommentar. Men visst så är det. Jag har en bra hund som kräver mycket jobb.
Så nu är det väl färdig tränat där på agilityplan när han kom på att det bara är att träffa ett sånt där hål så är man på andra sidan.
11 augusti-09
Jippie!!!!
Vilken tajming!!
När jag hämtade posten idag så var brevlådan full av bokpaket till mig. Härligt!!
Nosarbete av Maria Hagström
Studieplan Spår av Maria Hagström
Lydnadsboken av Memea Mohlin
Med sikte på 10:an av Niina och Kenth Svartberg
Jag som var så laddad igår efter att det gått så bra att träna och att kontakten finns mellan oss vid momenten.
Då kommer alla böckerna " som ett brev på posten"
och bara brinner i mina händer. Nu vill jag läsa och begrunda.
Helst skulle vi vara ett gäng som läser samma bok och sen tränar tillsammans utifrån boken.
Nej nu har jag inte tid att sitta här längre jag måste läsa.
10 augusti-09
Nu är vi på gång igen. Men träningen alltså. Den sista tiden (sen i torsdags) har vi varit på bruks två gånger. Bra jobbat!!!
Vi behöver vara där mycket. Träning är som sagt färskvara. Han är så lättstörd så jag blir galen. Det går i princip inte att få till nåt vettigt utan han bara kollar runt åt alla håll. Det är ju lite lugnare på agilityplan så där funkar det ju bättre men ute på stora plan, fy sjutton. Så det gäller att ligga i och vara mer intressant än allt annat som pågår där och det är inte alltid helt lätt. Så mycket kontakt övningar och lek blir det.
Idag så var jag modig och körde en inkallning med honom utan koppel, det var i och för sig bara vi på plan med det var ju folk som rörde sig på parkeringen. Det var inga kurser utan bara styrelsen för vi hade möte kl 19. Men inkallningen gick bra. Jag hejade på honom för att han skulle få upp farten och det kunde jag göra utan att han blev stissig.
Sen tränade vi lite hopp, linförighet och kontakt för hela slanten.
Hemma på förmiddagen så hade jag tränad vändningar med honom inne och det gick jättebra. Jag blev så taggad. Kul när det går bra.
Så nu blir det till att åka ut i alla fall två gånger i veckan när det är mycket folk där sen några gånger till på dagarna. Ja just ja...i skogen skätte han sig också by the book. Härlig kille jag har!!
Bilden är tagen hemma här när jag testade lite fjärrdirigering. Det fixade han galant.
5 augusti-09
Vi har tränat hemma på tomten några gånger och som sagt så går det bra. Som ni ser på bilden så har han förstått att han ska titta på mig. Det är ju en bra början.
Idag så tränade vi igen och det går bra. Han är liksom med på noterna. Men jag jobbar mycket på kontakten. Sen att kunna belöna både med godis och lek.
Det har varit varmt idag så det blev en promenad frampå kvällskvisten när det börjat svalna. Jonatan ville följa med och cykla. Okej vi ser väl hur det går.
Och Zacco förvandlades till en vallhund. Cyklade Jonatan före så drog han som en tok och var hen efter så gick han knappt framåt. Han var helt slut efter promenaden. Flåsade som bara den. Det som faktiskt var positivt var att han struntade i cykeln. Brydde sig inte ett dugg.
Så vad tror ni att jag gjorde då när vi kom hem..........
jag drabbades av nåt jag vet inte vad för jag har livet kärt. Nu ska han lära sig att springa brevid cykeln tänkte jag.
Det gick ju så bra med Jonatan. Jag måste erkänna att försöket från förra året har satt djupa spår i mig och det satt långt inne att faktiskt prova. Sagt och gjort. Vi började på vändplan utanför huset och jag kollade såklart att det inte var några grannar ute. Till att börja med så anföll han både däck och pedaler men sen gav det sig. Inte helt ska jag vara ärlig och säga några gånger försökte han få fatt i däcket men men på det stora hela så gick det över förväntan. Vi tog oss en cykeltur då där bara en onssdagskväll. Vi cyklade runt kvarteret. Det gav mersmak så det kommer vi att göra om. Jag funderar dock på om mina försäkringar täcker eventuella olyckor???
I morgon ska jag och Petra träffas och träna lydnad. Japp skitkul!!!!
3 augusti-09
Idag så har det varit fantastiskt fint och härligt väder. Vi bestämde oss för att åka och fika på hembygdsgården. Jag gick och hämtade Zacco efter att vi tagit oss ett bord i skuggan. Härligt för honom att vara med oss och slippa ligga i bilen.
När jag band fast honom i bänken så kom jag att tänka på boken "Marley och jag". Om ni inte läst den så gör det, den finns som film också. Familjen i boken går på resuturang och tar med båda barnen och hunden. Hunden Marley är inte en hund som alla andra utan en utöver det vanliga kan man väl säga utan att överdriva. Bäst som de sitter där så får han ( hunden) syn på en söt tik som han vill hälsa närmre på. Och det gör han med sån kraft och fart att hela bordet försvinner med honom utefter gatan. NEJ det är inte sånt man vill uppleva. Men det var det jag tänkte på när jag band fast honom där i bänken.
Vi fikar och det är folk dom kommer och går. När Jonatan är klar så går han iväg till en häst av trä som finns där. På väg dit så möter han några duvor som han jagar, jag hinner bara tänka att jag ska ta tag i Zacco så är han iväg efter duvorna han också. Ja kom igenbrorsan det här var skitkul......
Jag var också snabbt på benen och sticker efter den förb.....ade hunden. Efter duvorna så får han syn på lite småfåglar som det också var kul att jaga. Gruset for omkring där Zacco for fram. Helt galet såg det ut.
Jag hade inte så stor koll på vad de andra människorna såg ut att tänka utan fokuserade helt på min uppgift. Som tur var så förstod en familj att de kunde göra en insats så de lockade honom med smulor och han gick på det. Jag bad att de skulle ta fast honom i halsbandet och sen var det bara att hämta skrället.
Kopplet hade gått av i själva haspen, ett brott direkt i metallen. Helt sjukt!!!
Vilken tur att djuraffären har 20% på allt den här månaden, det blev ju till att inhandla ett nytt koppet och den här gången med en kraftigare metall anordning. Den kraftigaste faktiskt.
Roger var helt imponerad av min sinnesnärvaro när jag bara helt lugnt gick över gruset för att hämta min lyckligt duvjagande hund.
Men han var billig då....................................
26 Juli-09
Så snart all pappersexercis med SKK är avklarad så kan Zacco lägga till SVCH före sitt namn.
Skitkul!
Ett tag trodde jag att det skulle gå åt skogen en gång till för att jag klantade till det med vatten, men det var inga problem. Pga regnet så fanns det efter spåret vatten att dricka. Skönt!!!!
Det var regnigt när vi skulle avlägga provet. Då behövs inget vatten tänkte jag. Men efter spåret så märkte jag att han blev flåsig och skulle behöva dricka. Som tur var kom det ett vattenfyllt parti i skogen där han kunde dricka som hastigast. För jag jobbar nu matte har inte tid att dricka............han är så fokuserad. Härligt!!!!!!!!
23 juli-09
Igår var jag till sommarstugan i Fläckebo. Det ligger en bit utanför Sala. Jag åkte dit själv och skulle rensa ogräs och göra sånt som jag tycker är trevligt som att kratta t ex. Klippa gräsmattan tänkte jag spara tills vi åkte allesammans. Men men när jag kom dit så vimlade det att mygg. Det gick bra att vara i solen om det blåste lite men i skuggan var det snudd på omöjligt att vistas. så det var bara att snällt klippa gräset för då rör man ju på sig och springer ifrån myggen. Efter att jag gjort det så gav jag mig i kast med att ta bort brännässlor och då var det till att vara snabb. Det vimlar av mygg jag blir galen. Det är första året som jag har stugan själv, jag köpte ut mina systrar i vintras. Det skulle vara kul att kunna spendera tid där men icke sa Nicke. I våras blev det inte av att åka dit så mycket när Jonatan hade fotbollsmatcher varje helg men att inte kunna åka ut på en hel sommar är ju inget vidare. Nu är det bara att vänta in hösten och hoppas att vi kommer att kunna vara där mycket då.
I skogen fanns hur mycket blåbär som helst men det gick inte att vara still så länge att de gick att plocka. Myggen vaktade dem med sina liv.
En glädjande nyhet var dock att Zacco trivdes i stugan. Han låg still på gräsmattan i och för sig bunden men han lekte med ett grisöra och skötte sig själv.
Jag ska passa på att berätta om vilken förändring han har genomgått de senaste dagarna. Lika bra att skynda sig att berätta för snart kan det vara tillbaks till "normalläge" igen.
Antingen har han blivit kär i mig eller så har han förstått vilken kul och bra matte han har. Han går i princip efter mig och ligger vid mina fötter. Han blir om möjligt ännu gladare av att se mig. Han mopsar sig inte lika mycket i skogen och om han gör det så kan jag bryta. Han har börjat intressera sig för en pipleksak. Den är riktigt rolig. Han leker med den själv i skogen. springer omkring och kastar med den och sen kommer han tillbaks till mig med den.
I dag i skogen funkade det helbra med träningen, vi tränade inkallning med hög fart och läggande och ställande. Det går kanon. Han har ögonkontakt med mig och verkar ha förstått vad som förväntas av honom och att han blir belönad om han jobbar bra och rätt. Han söker ögonkontakt med mig. Fantastiskt!!!!
Jag hoppas att det håller i sig.
Nu till Oscarsavdelningen:
Tack Pamela för all stöttning och tröst när jag har funderat på omplacering.
Tack Ingrid: för att jag fick köpa valp av dig. Just nu en fantastisk kille.
Tack Roland: för att du orkar peppa mig. Tyvärr så ses vi alltför sällan.
Tack Roger: för att du är tålmodig och ger mig utrymma att lägga ner så mycket tid på Zacco.
Tack Annette: för att du stöttar och ger ork och massvis med glädje har du som smittar av sig.
Nu är det bara att hoppas att det håller i sig och så ska jag passa på att smida medans järnet är varmt.
19 juli-09
Jaha, då var en dag till avklarad. Hyfsat väder men nu är regnet på väg in.
Igår kväll lade vi spår till Zacco och Dante. Precis innan jag skulle hänga upp klöven så hittade jag en massa kantareller. Hur många som helst, det var alldeles gult. Jag plockade dem väldigt försiktigt för att inte förstöra spåret. MEN det hade jag inget för det lyckades två gamlingar med i morse. När jag parkerade bilen så ser jag dem komma ut ur skogen där Dantes spår låg. Jag frågade försiktigt om det gått runt i skogen där inne. Ja de hade de bestämt gjort. Ja bara så att jag vet , sa jag vänligt. Jag har lagt ett spår där inne och det kan vara bra att veta om någon gått runt där inne om hunden börjar bete sig konstigt. Jaha, det var därför det fanns snitslar och en klöv därinne sa de och åkte därifrån.
Men spåret var helt flängt. Det var inte någon ordning på någonting. Jag kände inte igen spåret alls. Det gick inte att få någon ordning på snitslarna. Hur har jag tänkt här och var tar spåret vägen borde det inte vara en snitsel däråt när den blå visar att det är en vinkel här??????????Inte en siffra var rätt. Stackars Ewa och Dante. Men Dante fixade det och tog sig fram till klöven, bra jobbat. Inte lika bra jobbat av de där svampplockarna som tyckte att mina snitslar var fina och plockade några sen måste de ha förstått att de fanns där av någon anledning och då hängt tillbaks dem där de tyckte att det var bra. Jag kan inte få det till något annat.
En sak som var bra med det var att Ewa var tvungen att lita på sin hund så det fanns väl någon mening med det hela.
Men Dante gjorde ett bra jobb och Zacco fixade sitt spår också. Jag stannade honom efter ett tag och gav honom vatten. Det är ju inte alls vad han vill ha just då. -Matte vad är det? Ser du inte att jag spårar? Jag har inte alls tid att dricka nu.
Men till slut sa jag åt honom att lägga sig ner och då drack han. Så nästa gång är det bara att lägga ner på en gång.
Nu på kvällen så har vi varit i skogen på värsta långpromenaden. Det känns som om det var länge sedan. Har det inte varit tokvarmt så har det ju regnat och varit översvämning.
Nu vågade vi oss ut för att plocka blåbär till en paj.
Vi var borta nästan 2 timmar. Härligt! En del mygg men det gick bra.
Däremot så blev Zacco helt slut. Han ville inte alls gå ur bilen. Jag tyckte att han hade svårt att resa sig upp. Inte kul alls. Det är min fasa att det ska börja krångla. Tyvärr så hade han svårt att resa sig upp även inne sen så nu får jag hålla koll på det och tänka på vad som har hänt innan och så. Dags att köpa glukosamin. Ska åka till Granngården i veckan.
16 juli-09
En semestertripp till Kolmården är avklarad. 4 härligt fina dagar med trevligt sällskap av syrran och hennes familj. Vi hade husvagnarna med oss och fick platserna brevid varandra. Smidigt och bra. Ungarna sprang mellan vagnarna och vi hade kvällarna tillsammans. Sen åkte vi hem och de drog vidare mot Västervik för ytterligare campingliv. Vi åkte hem för att hämta Zacco som för första gången varit på hundpensionat. Det hade gått bra allting men för säkerhetsskull så ringde jag och kollade flera gånger. Det är ju svårt att veta hur de fixar en sån situation. Men han hade skött sig exemplariskt, varit en pärla, och var mer än välkommen fler gånger. Kul att höra tycker jag. Hon sa också att han var väldigt VÄLUPPFOSTRAD!!!!!!! Bara en sån sak får mig att totalt dyrka henne och hennes pensionat. Så där kommer han att få vara fler gånger.
När vi kom hem fick jag ett samtal från Linda som har en bror till Zacco och det var allt annat än kul. Fritz hade varit med om en olycka och det var inte säkert att han skulle överleva. Fy sjutton!!!! Hemskt!! Jag bad henne ringa igen när veterinären pratat med henne och då var det bättre. Han hade lyft huvudet och viftat på svansen så för stunden var faran över. Så nu håller vi tummen att allt kommer att gå bra med tillfrisknandet.
Spårträff i Norberg har jag varit på i dag. Det var Petra som bjudit hem några för att spåra i "hennes" skogar. Det var väldigt trevligt och regnet höll sig faktiskt borta. När jag la spåret så hade jag turen att få se två orrar, en "tik" och en "hane". Men vad de är stora. När det flög iväg så trodde jag minst att det var en älg som drog iväg i skogen. Häftigt att få se.
Vi blev bjudna på god sallad och mycket trevligt sällskap- Kul att träffas tycker jag det måste vi göra oftare.
Zacco var duktig när han gick sitt spår och jag provade på att stanna honom i spåret för att ge honom vatten. Det funkade bra. Han lade sig ner för att dricka och fortsatte sedan att spåra. Petra som la Zaccos spår hade varit sparsam med snitslarna och det är bra tycker jag för då måste jag ju lite på att Zacco går rätt väg och jag kan inte styra honom. Han gick bra men vill gärna gå över pinnarna. På två ställen tog jag tillbaks honom för att visa på honom pinnarna och på någon så stannade han och tittade till på pinnen. Det kommer nog att ordna sig när vi lägger in stöten igen på personspår. Jag är inte orolig alls.
11 juli-09
1:a pris 1:a pris 1:a pris 1:a pris 1:a pris 1:a pris 1:a pris
Jaha nu var det ett till spårprov avklarat och med ett 1:a pris den här gången. Känns helt okey faktiskt. Det känns skitbra. Det var en helt ny domare och det var ju bra för nu vet jag att fler domare tycker att han är bra. LITE LITE för högt tempo "kanske" eller rent ut sagt alldeles åt skogen för fort går det. 11 minuter behövde han för att hitta klöven och med tanke på att man har 45 min till förfogande så .....ja ni förstår ju själva.
Så tempot ska vi arbeta lite grann på.
Men alla berömmer honom och hans koncentration och fokus. Han verkligen älskar att jobba, härligt att se. Då bryr han sig inte om domare eller nåt annat. Jag arbetar stör mig inte tack!
Två 1:a pris på rörliga spårprov...då är det "bara" ett kvar och det ska vara ett ordinarie och det har vi några på gång. Jag vet inte om jag ska försöka undvika taxklubben eftersom de inte tycker att hunden ska ringa så mycket i vinklarna och det gör ju Zacco. Men man vet ju inte där heller hur de tänker. Kör på bara tänker jag så får vi se om det blir ett till bra resultat annars så finns ju möjligheten kvar nästa år.
5 juli-09
Idag var det meningen att vi skulle ta första priset på det ordinarie spårprovet men det sket sig...alldeles... för det blev en trea. Inte alls lika kul som en etta. Vi var till samma ställe där vi gick anlagsprovet med samma domare. Det tog tid innan han kom så vi blev bjudna på kaffe och lite svalkande dryck. Zacco sprang omkring i trädgården och luktade, han kanske värmde upp. Efter en timme så kom domaren i egen hög person och vi kunde åka iväg till skogs. Zacco vet precis vad det handlar om och blir på en gång fokuserad. Kul att se. Innan jag hann visa på honom spåret så stack han iväg åt fel håll men när jag tog tillbaks honom så fick han upp spåret och satte fart. Men inte med något hiskeligt sprintertempo utan mer passande en domare med rullator(hur det nu ska funka i skogen). Första sträckan med tokvinkel gick bra, andra sträckan med vinkel utan blod gick perfekt. Jag vet att just där efter andra vinkeln så tänkte jag att det här fixar"vi". Han spårade noggrant och det går inte att ta fel på hans glädje när han får spåra.
Om jag hade varit en klok och förståndig matte....fast jag bara är en människa ...så hade jag tagit en liten paus just där för att vattna honom. Försöka få i honom lite vatten och hälla lite över honom. Allt för att svalka av en varm och hårt arbetande hund. Men så klok var inte jag den här gången men nästa gång ska jag vara det. Jag får lära av misstagen.
Allt blev tokigt där efter den andra vinkeln. Han fortsatte att spåra bra en bit till men sen irrade han fram och tillbaks, fick upp spåret - irrade - fick upp spåret - irrade. Sen lade han sig helt resolut ner i en stor vattenpöl och drack drack drack. Han var varm och törstig. Nu förstår ni varför jag skulle ha svalkat av honom där efter vinkeln. Men men, bättre lycka nästa gång. Efter "badet" så tog han upp spåret igen och hittade klöven. Men en trea blev det.
Det känns surt men jag vet ju att han kan spåra och att det kommer att gå bättre(förhoppnigsvis) vid annan temperatur.
4 juli-09
Igår var vi i Tierp och hälsade på Ingrid och alla småvalparna. De var så söta!! Helt bedårande! Zacco är så snäll och försiktig med alla små, jätteduktig.
När vi satt i bilen på väg dit så sa Jonatan:
-Jag funderar på om jag ska ha hund när jag blir stor.
Han funderade en liten stund till sen sa han:
-Det är mycket jobb med alla promenader och så.
Han var tyst en liten stund sen sa han:
-Jag ska gifta mig först för då kan min fru gå ut med hunden.
Ja vad säger man, han har räknat ut det bra.
Jag har varit i kontakt med ett hundpensionat och ska åka dit för ett besök nu i veckan. Det är verkligen blandade känslor. Vi behöver verkligen någonstans där vi kan lämna honom men samtidigt så vill jag bara lämna honom där han har det riktigt bra. Jag hoppas att det känns bra när vi kommer dit.
2 juli-09
Här är så varmt och skönt. Jag gillar värmen men inte Zacco. Han håller sig helst i hallen under fläkten. Vi tillbringar dagarna vid sjön.
Zacco rastas som snabbast på dagarna han vill in fortare än kvickt, om det finns skugga så går han i den.
Så nu tar vi promenaderna kvällstid när ingen annan är ute, ingen är väl att ta i, så fort man stannar tilleller bara tar av på takten så blir man uppvaktad av miljarders med mygg. De är verkligen överallt. Det går absolut inte att stanna till. Jag skulle ju vilja ta tillfället i akt och träna lite men det är omöjligt. Kanske inte omöjligt men otrevligt. De är verkligen överallt. 'Så träningen får vänta tills det blir lite svalare eller när vi är någonstans där det inte är mygg.
Stackars Oskar har varit i närkontakt med en huggorm och den rackarn bet honom. Så natten tillbringades på sjukhus och hemma väntade en orolig matte såklart. Men nu är han hemma igen skönt. Det där med ormbett är en fasa för mig när vi är i skogen. Det är ju inte precis enkelt att bara hem en kille på 36 kilo så där utan vidare. Ingen man slänger upp på axlarna precis. Men Oskar blev biten hemma på tomten. Så om någon har tips på hur man håller ormen borta från tomten så emottages de tacksamt av mig och särskilt av Pamela som redan innan var rädd för ormar.
29 juni-09
Tillbaks till Fagersta efter 1 vecka i Varberg. En härlig vecka med fint väder och många upplevelser i boxervärlden. Jag träffade Pamela och vi tränade i Ullared. Eller rättare sagt de tränade och jag tittade på men vi tog ut Zacco på plan när det bara var jag och Pamela kvar. Jag fick hjälp av Helena också tack så mycket. Jag behöver vara mer bestämd och lite hårdare men jag vet inte hur mycket jag kan ta i när jag är på klubben. Men när Helena gick lite med Zacco så var det ju ingen som reagerade på vad hon gjorde med honom. Så det är bara att bestämma sig och reagera direkt och vara konsekvent. Det gäller att leka mycket och träna upp kontakten. Men det ska vi fixa.
Sen träffades vi i Åkulla bokskog också en eftermiddag och lade spår. Det gick bra fast det var så varmt. Grabbarna är duktiga. Zacco gick spåret bra men struntar totalt i pinnarna. Det kan såklart bero på att vi inte har lagt personspår på länge utan bara blodspår. När vi börjar köra "vanliga" igen så är det bara att nöta på med pinnarna.
På lördagen så var det tävlingsdags för Pamela och Oskar i Ullared, Lk1. Spännande!! Det var 3 boxrar som ställde upp i Lk1 och 2 stycken i Lk2. De var jätteduktiga och jag blir så inspirerad. Jag vill också tävla någongång. Så många duktiga hundar har jag träffat och så mycket trevligt boxerfolk. Jag blir så inspirerad. Pamela, Christina, Maria,Cilla och Ingrid lycka till med tävlandet. Grattis Pamela och Oskar för 1;priset och nu är det bara ett kvar, Lycka till i Varberg. (Pamela och Oskar på bilden)
Så nu måste jag ta kontakt med Ludvika tjejerna och stämma träff med dem för gemensam träning. Och så Petra förstås.
När jag kom hem igår så var jag direkt ut i skogen tillsammans med Ewa och la spår som vi ska gå nu i kväll vid 8-tiden. Det ska bli intressant att se hur han går i värmen. Spår som har legat i 22 timmar och så skitvarmt. Intressant som sagt!
Nu ska jag börja spara för jag ska åka på boxerlägret nästa år, MÅSTE.......!!!!!!!!
Jag tror att det är beroendeframkallande att träffa trevliga människor och jag vill ha MER, MER och MER.
18 juni-09
Nu har jag snart avverkat en semestervecka, känns helt okej.
Idag var Eva och jag ut i skogen och gick spåren som vi lade i går. De fick ligga till sig i 22 timmar. Det är det längsta ett spår har legat för Zacco. Båda hundarna skötte sig galant. Inga problem alls. Vi gjorde spår med bloduppehåll i vinkel och tokvinkel.
Nu har vi tittat ut var det finns ordinarie spårprov och så ska vi anmäla oss till det. Vi har ett rörligt inbokat och vi får hoppas på det bästa.
Jag har bytt foder till Zacco också och hoppas att det kommer att funka bra. Det finns att köpa hemma i Fagersta så vi slipper åka iväg och handla. Det känns bra! Han gillar det nya fodret. Jag håller på att fasa in det och all mat försvinner i ett nafs. Mums filibabba, tycker Zacco.
På bilden ser ni Evas Dante, Zaccos spårkompis.
14 juni-09
Nu har vi klarat av den första av förhoppningsvis tre viltspårsprov. Vi fixade till ett första pris. Och vilket vädet det var fy sjutton! Det har ju regnat flera dygn i sträck. Spåret hade legat 18 timmar. Jag tyckte att han var osäker, han brukar ju ta spåren så himla lätt annars. Han behövde 26 minuter eller nåt på sig och det är ju ovanligt långsamt för honom. Det var kanske det som gjorde att jag tvekade men om man har 45 minuter på sig vad ska man göra hela tiden? Han tappade inte koncentrationen någon gång utan kämpade på och jag är så stolt över honom. Jag tror inte att det var så lätt väder att spåra i heller.
Så nu ska jag leta efter ordinarie prov och anmäla intresse till rörligt prov. Vi ska vara med på Norbergsdagarna runt den 11 juli och då är det ett tillfälle att lyckas. Så nu kämpar vi på. Vi ska fortsätta att träffas vi som gått kurs ihop. Hjälpa varandra med att lägga spår, det är ju så mycket roligare när man är fler.
Sen har jag bestämt att nästa år ska jag åka på boxerlägret, det är bara att börja spara. Jag ska inte åka själv utan jag får sällskap av en annan matte och boxerkille. Så börja spara!!!!!
Nu ska jag njuta av 1priset resten av den här dagen.
9 juni-09
Besöken ute på bruks är så sällsynta om jag jämför med förra våren då jag var ut nästan varje dag. Nu är jag inte ens ut en gång i veckan och knappt en gång varannan. Jag är nästan bara ut när det är styrelsemöte och det är ju en gång i månaden. Skärpning!
Det tar emot lite att åka ut men det går nog över. Om jag är där ofta så vänjer sig Zacco också med fler störningar och då blir det ju roligare att träna.
Vi tränar att leka och leka och leka och leka, hela tiden. Jag har knutit fast en leksak på ett gammalt koppel och drar fram och tillbaks med det för att locka till lek.
Jag tycker att det går bättre. Nu vill han ju leka och är duktig att släppa leksaken.
Nivån just nu ligger på att kunna gå till skogen utan att dra när vi är på klubben och att gå in och ut från plan fint. Sen är det ju det där med alla goda lukter på plan, det luktar ju hur gott som helst. Tror jag i alla fall för nosen vill dit hela tiden. Så upp med nosen är det som gäller.
Som sagt - Back to basic.
7 juni-09
Den här helgen blev inte alls vad jag hade tänkt mig från början.
För det första har det varit kennelträff i Fliken utanför Norberg, men jag hade ingen möjlighet att vara med utan fick tacka nej med väldigt kort varsel. Skittrist! Jag hade verkligen velat träffa alla. Jag hoppas att det kommer en ny chans.
Vad har jag då gjort istället.... jo, sett till att Elin kom ut till hästen så att den blev vaccinerad. Veterinären kom inte i måndags när Elin åkt hem från Rättvik för att fixa det. Något akut kom emellan och Elin fick åka tillbaks i ogjort ärende. De kom överens om att vet. skulle ringa Elin på fredagen när han var klar med alla patienter. Klockan 8 ringde han och då var det bara att åka till Norberg och se glad ut. Det var den fredagkvällen det. Jag som hade tänkt att åka till Fliken för att vara med där i allafall på kvällen. Men så blev det inte alls.
Lördagen var det sanering i stugan som gällde. Det var bara att bita i det sura äpplet och ta rätt efter ugglan som hittade in genom skorstenen. Full av sot och fett har den flugit omkring inne i stugan. Stackar´n. Och det tog jag rätt på nu. Det var sanering och inte städning. Men ungefär halva köket hann jag med innan det var dags att åka hem och titta på fotboll. Sen på söndag morgon åkte vi till Surahammar där Jonatan hade match.
Och Roger åkte till Blekinge på jobb. Tråkigt när han åker på helgen men bra att det kommer in jobb.
Det är verkligen berg och dalbana med Zacco. Jag tycker att det är så jobbigt att inte veta hur det kommer att bli med honom. Först ser jag stora framsteg sen går det tillbaks och jag bara dyker. Sen träningshelgen har jag varit tuffare mot honom och jag vet inte om det som händer nu är svar på det. Han svarar helt enkelt upp. Men han är tuff alltså. Jag vet faktiskt inte hur det kommer att bli om jag orkar hålla på. Det är alltid så slitigt. En kamp hela tiden. Jag skulle vilja att det var roligt att ha hund men nu känns det mer som bara slit och jobb. Eländigt! Sen lägger jag allt på mig själv också. Jag får lov att tänka på vad Frida sa - att Zacco inte är någon lätt hund. Visst går det framåt men jag har lättare att bara se bakslagen. Eller bakslag, jag vet inte om det är det heller men när det inte går så fort utan han faller tillbaks i gammalt blir jag nervös att det ska bli som förut igen.
Jag vill att det ska vara kul och inte känna sådan press på mig att han ska sköta sig hela tiden.
Vi får se tiden an.
Just nu går mina tankar till en vän som har det svårt just nu. Att vara i ovisshet är ibland det värsta och att sen inte kunna påverka sin situation är inte lätt. Jag tänker på dig!
3 juni-09
Nu märks det hemma att jag har varit borta mycket. Det behövs verkligen en rejäl städinsats. Det är så trist när man ligger efter med allt. Tvätt, strykning och städning för att inte tala om trädgården och sommarstugan. I sommarstugan var vi idag och klippte gräset och det behövdes. Gräset var säkert en halvmeter högt. När vi var där så hade jag Zacco lös men med lina. Han sprang runt och sen lekte vi med en boll, det var kul och han kom tillbaks med bollen. När vi började klippa så band jag fast honom i gungställningen och han skötte sig. När vi var klara så lekte vi en vända igen och han är så duktig. Jag är också duktig (tycker jag) som vågar ha honom lös men han gjorde ingenting dumt. Perfekt kille.
Däremot hemma på gräsmattan så försökte han men jag tog ner honom snabbt och sen var allt bra. Det är ju mycket roligare om han kan vara med. Sen att det går att leka med honom nu tycker jag är helt underbart.
Visst är det ett fint kort på mig och Zacco, taget i Skräddartorp. Det är Anita Norin-Busk som har tagit kortet, tack snälla Anita.
2 juni-09
Idag så var det dags igen för Zacco att få ett sånt där spel. Vi hade varit ute på en kissvända och sista biten var han lös. Det gick bra men.....då...ringde telefonen. Skit också! Jag svarade och tappade fokus på honom och han tog chansen direkt. Men det är här jag måste ändra mina tankebanor och tänka att det är bra att han tokar sig så att jag får en chans att korrigera. Klokt va? Inte det lättaste men jag försöker. Direkt så kändes det som om jag fick ett slag i ansiktet, så går det när man sticker ut hakan och tror att man är nåt eller i alla fall fått lite ordning på sin hund. Men vid närmare eftertanke så kom jag på bättre tankar. Jag måste jobba mycket på hur jag tacklar problemen som uppstår. Inte ta det personligt och sen att se det som en chans att rätta till och göra bättre. Inga problem eller hur? Lätt som en plätt!!!
Dagen slutade i alla fall bättre. På kvällen gick vi en sväng i skogen och han var lös. Vi lekte lite eller rättare sagt jag försökte leka men han var inte alls intresserad. Jag fick med mig en leksak som låg på altanen, bollen som vi hade i går var i bilen och jag tänkte att det spelar väl ingen roll. Ack vad jag bedrog mig. Den här leksaken var inte någon favorit precis. När jag kom hem kom jag på vad jag kunde ha gjort. Jag kunde ha satt fast den på kopplet och lockat honom på det viset men det får vi göra en annan gång. Vi fortsatte promenaden men tog en annan vända, den som vi gick i vintras. Då brukade han börja hoppa och dumma sig på ett ställe men inte idag. Inget tokeri alls. Men istället så mötte vi en farbror men Zacco stannade när jag sa till så jag kunde koppla upp honom och fortsätta. Då passade jag på att träna fina sitt-fot och ögonkontakt. Det gick faktiskt riktigt bra. När vi kom ut på den lite större vägen så brukar jag jämt koppla upp honom men idag fick han vara lös. Och det gick bra fast vi mötte en joggare. Han(joggaren) stannade när han närmade sig oss, stannade och klappade lite på Zacco. Sen fortsatte vi åt varsitt håll och efter 20 meter så släppte jag Zacco igen och han stack inte efter den hurtiga motionären. Zacco var lös ända tills vi kom ut på bilvägen. Sen släppte jag honom när vi kom hem på våran gata i stan. Hela den gick jag med en lös hund och det gick bra. Jag var så stolt och glad. JAG VÅGAR!!!!!!!!
1 juni-09
Idag var jag till klubben.Jättelänge sedan. Det var styrelsemöte och jag passade på att träna lite innan. Vi körde några kontaktövningar. Jag hade med mig en boll och den är han intresserad av nu. Det blev kontaktövningar med störningsträning för allt stör min kille. Och då menar jag allt!!!!!!! Så där har vi kvar att träna på. Men jag tyckte att det gick bra. Vi kunde leka och han var uppmärksam på mig. Jag avslutade med inkallning!!!!! Bara en sån sak!
Efter mötet när alla åkt så gick vi ut på stora plan. Jag försöker tänka på hur vi går in på plan och när vi är där hur vi uppför oss. Vi tränade på följsamhet och jag tycker att det gick bra sen avslutade vi med hopp. Jag hade honom lös hela tiden och han gjorde inget dumt. Jag busade med honom, sprang runt och puttade på honom men inget fick igång honom. Så nu känns det helt ok! Jag är så stolt! Känns som om jag har skrivit det förut och sen fallit som en sten till marken men jag tror verkligen på det vi gör nu. Jag tycker att han har utvecklats bara på de här dagarna. Han sätter sig fortare t ex och sen så kan vi leka och det har jag aldrig fått till förut. Så nu tror jag på det här. Tack Frida och hela gänget som var med på lägret. Ert stöd var viktigt och så tack till Petra som övertalade mig att åka med. Oj nu blev det Oscarsvarning............
31 maj-09
Vilken helg jag har haft, helt fantastisk. Träningshelg med instruktör Frida Sundberg. Fint väder men lite för varmt för hundarna som tur var fanns en sjö alldeles i närheten så det var snabbt gjort att svalka av dem.Jag har lärt mig så mycket och det känns som om jag har fått tillbaks mitt självförtroende. Nu är det bara att hålla i. En hel helg med bra träning, trevligt sällskap och hundar i massor. Jag är så glad att jag vågade utmana mig själv och att alla stöttade mig. Inte ett endaste bakslag.......det ni! Zacco var duktig och vi gjorde bra ifrån oss. Nu är det bara att köra vidare och vi har redan varit ut en vända för att hålla i och prova på. Nu hoppas jag att han kommer igång och leker. Sen måste jag våga utmana honom mer för han kan så mycket.
26 maj-09
Nu händer det inte mycket ska jag säga. Tors-fre förra veckan var jag borta med jobbet på personalresa till Kilafors herrgård utanför Bollnäs och nu mån-tis har jag varit på familjecentralskonferens i Örebro.
Helgen föörflöt med allahanda göromål. Fotbollmatch på lördagen och sofflytt till stugan på söndagen.
På fotbollsmatchen så träffade vi en annan boxerkille från Västerås, han var 10 månader gammal. Grabbsen fick hälsa på varandra och de skötte sig fint. Gillade verkligen varandra. Han var sydd på huvudet så vi kunde inte släppa ihop dem så att de fick leka.
När vi var till stugan på söndagen så fick jag en smärre chock. Jag vet inte vart allt gräs kommer ifrån men det var ju hur högt som helst. Tiden räcker inte till just nu!!!!!!!!!!!
Helgen som kommer kan vi inte åka och klippa för då ska jag på läger med GDLO. Frida Sundberg är instruktör och vi åker till en stuga utanför Ludvika. Jag längtar, det ska bli så spännande. Nu har jag hört så mycket gott om Frida och lägger stor tilltro till att hon kan hjälpa igång oss.
Helgen efter det är det dags för Bosarawi´s kennelträff i Fliken. Det är verkligen tur att det inte är så långt bort utan det tar bara ca 40 min till första lägret och kanske 20 min till Fliken.
I morgon är det dags för viltspårskursen igen. Jag ska be om hjälp att få ner nosen på honom så att han går saktare och mer noggrant.
19 maj-09
"Absolut inga problem för hund o förare, går "klockrent". Ev. lite högt tempo men det ger sig med åldern." Tid: 10 min
Gissa vad det är..............jo domarens utlåtande efter vårt anlagsprov i viltspår idag .
14 maj-09
Idag tog jag kompledigt och var hemma för att ta hand om trädgården. Det behövdes. Jag började med att skrämma igång gräsklipparen sen var det maskrosornas tur att få uppmärksamhet. Förra sommaren så var det inte alls kul att vara ute på tomten med Zacco. Han gick igång på ingenting och bara mopsade sig men nu gick det bra. Han låg brevid mig, lekte lite med en pipbanan och vilade i skuggan. Två gånger så började han, det var när jag kastat ogräs och var på väg in på tomten över staketet. Men han hoppade inte iväg så det var bara att ta tag i halsbandet och berätta att så där uppför sig inte en fin hund. Då gjorde han som fina hundar ska göra - gick och lade sig och tittade på sin matte.
13 maj-09
Hemma här sover en groggy vovve. Vi har varit och röntgat om höfterna men det blev samma resultat. Han har C-höfter och nu med lite pålagringar. Det jag ville ha svar på var om han fixar den aktivitetsnivå som vi har. Efter den här vintern med all snö och pulsande i den. Så nu är det bara att köra på och röntga om när han är 5 år för att se om det blivit någon förändring.
Så kan det vara när verkligheten kommer ifatt en..........
Tack Linda för att du finns för mig när det känns tungt!
På vägen hem så var jag ledsen och Jonatan kramade om mig och sa - Det ordnar sig Mamma. Och visst gör det de men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.
11 maj-09
Jag har varit ut till klubben igen. Nu är det kul tycker jag. Härligt! Känner att jag fått lite gnista tillbaks.
Sen har jag tagit ett beslut och det är att inte träna med söndagsgruppen. Det känns onödigt att utsätta sig för det. Jag vill hellre träna med lugna och stabila hundar. Det känns såklart mycket tryggare och gör inlärningen bättre. Så - så för det bli.
Idag så tränade vi på agilityplan för att det är instängslat. Jag hade honom lös och det gick bra. Det var många störningsmoment och det är ju precis vad vi behöver. Jag känner mig så stolt när det funkar. Det var inte ens en enda liten tendens till att han skulle flippa ur. Och inte jag heller.
I morse åkte jag ut till Flikens kursgård för att reka lite inför kennelträffen. Det såg bra ut och kommer att bli trevligt. Nu får vi bara hoppas att vädrets makter är med oss.
ÅÅÅÅÅÅ vad kul det är just nu att vara hundägare och då speciellt till en boxerkille. Killen i fråga sover som en klubbad säl i soffan. Inte länge till för nu är det dags för sista pinkvändan.
10 maj-09
Jaha då var det avklarat, lydnadsträningen alltså. Det gick väl bra. Jag hade nog tänkt mig mer att vi skulle träna tillsammans men mer individuellt. Men nej så var det inte. Det var som en kurs. Vi började med att gå slalom och sen flera sådana övningar. Nyttigt men jobbigt. Det var ett testosteronstint startfält. 6 hanar och en tik. Wow!! I alla fall två av hundarna var direkt anfallsbenägna, drygt tycker jag. Vill ju gärna hålla mig borta från sånt. Båda tjejerna från viltspårskursen var där, häftigt att se hur hundarna faktiskt känner igen varandra. Det var helt lugnt på den fronten.
Sen gick vi på linje och ställde och la ner hundarna. Det gick bra men han är allt bra störningskänslig. När Ari gick ut på agilityplan med en av sina hundar så var det tji att få Zacco att göra något. Det måste vi träna på.
Vi skulle också göra inkallning med jag gick bara ut i kopplets längd det fick räcka.
Han var alert tycker jag. Kul att se!
Nu på kvällen så gick jag ut och körde lite igen. Jag hade honom lös direkt från början och la undan kopplet. Efter ett tag så fick han spatt och började springa runt men han hoppade inget på mig, framsteg alltså. Jag kallade in honom och det gick bra att bryta. Japp!!!!!
Det rör sig ju mycket utanför hos oss och det får jag väl passa på att utnyttja i störningsträningssyfte.
Så nu blir det fler korta pass. Nytändning!!!!
9 maj-09
Städdag på klubben. Mycket som behöver ses över efter vintern. Klubbstugan fräschades upp och mycket saker bars ut i loppisstugan. Alla snitslar kom upp på band och en massa saker kastades. På agilityplan har det stått ett tält för förvaring av hinder över vintern. Men efter vinterns all snö så har taket gett vika så det blev till att montera ner och bära bort tältet. Vilken lösning det blir i fortsättningen får vi undersöka, eventuellt en container.
Samtidigt som det städades på bruks så spelade Jonatan fotboll en bit därifrån, som tur var hemmamatch. Jag åkte dit och tog med mig Zacco. Jag har ju bestämt mig för att träna honom att vara med i allt som vi gör. Det går faktiskt bra. Nu var det fullt med ungar som sprang på en plan alldeles där vi satt och en boll som rullades fram och tillbaks ibland precis förbi oss. Men han skötte sig kanon. Han får följa med fler gånger.
Efter att allt var avklarat så åkte vi till skogen och la ett spår. Personspår den här gången. Men att jag inte lär mig......det går inte att ta ner snitslarna samtidigt som vi går. Han går inte fullt så fort nu men när man samtidigt ska ta ner en snitsel, gå framåt och försöka ha någon slags koll på hur skogen ser ut och åt vilket håll spåret går. Nej, latfia .....plocka snitslarna efteråt.
Spåret var långt och han gjorde det bra men tröttnade lite på slutet. När jag då har fullt upp att ta ner snitslar så är det svårt att ha koll på hur han löser problem och hur han går i spåret. Nej nu blir det trerundors spår i fortsättningen.
Promenaden som vi gick medans spåret la till sig gick på en skogsväg. En sån där väg som vi inte kunnat gå på förut för att han då har dummat sig så mycket. Nu var det inget sånt. Han sköter sig så bra. Jag passade på att träna inkallningar och ställanden. Han är så duktig och det ger mig en liten, om en liten, tilltro till att vi kommer att kunna tävla. Jag vill så gärna.
Så nu är hunden trött och jag är mör..........mat och tv sen blir det sängen.
7 maj-09
Idag har vi födelsedagskalas här hemma eftersom Jonatan fyller 9 år. Hipp hurra!! Men var tar tiden vägen??
Han har fått en studsmatta som han har hoppat på för fullt och även lurat upp sina syrror. Gissa vilka som kommer att ha träningsvärk i morgon? Inte Jonatan...
Här är det regn och rusk. Värsta blåsvädret. Och då passar vi på att lägga viltspår, varför göra det enkelt.
Jag la ett långt spår med en massa vinklar och blod så där ca var 3:e meter. Sen i vinklarna så la jag blod in i vinkeln men inte ur vinkeln, om ni förstår vad jag menar. Jag hade även flera bloduppehåll.
Idag var jag fast besluten att bromsa honom rejält. Jag la linan bakom ryggen för att kunna hålla emot. Jag tycker att det gick bra. Han går lugnare men det är nog inget 17 minuters tempo än, jag tvivlar på att vi kommer att fixa sådan snigelfart. Men vi kämpar på....
Han klarar av alla klurigheter lätt som en plätt. Han är bara för bra...
Medans spåret la till sig så var vi till bruks för att träna lite. Jag hoppas på att få upp intresset för mig. Om vi då åker ut när ingen annan är där så ökar ju oddsen till min fördel. Så tänkte jag...
Jag börjar med linförighet och det går bra. Sen provar vi lite ställande och det går bra. Lite snabba läggandet passar vi på att träna och jag testade även att gå och lägga ner honom. På inkallningen så flög det en hel massa fiskmåsar runt omkring och skränade och det störde honom. Men han kom efter ett tag och skötte sig. Annars har det ju varit sådana saker som fått igång honom. Men inkallningen hade bra fart och ha satte sig snabbt vid min sida. Inte som en bc men som en halvhyfsad boxer. Hoppet fixade han och allt var härligt. Det värmer verkligen ett mattehjärta när pojken sköter sig.
Jag får åka ut och träna oftare så kommer det nog att gå bra när det är mer aktivitet på klubben också.
Så ytterligare en dag när pojken har skött sig och matte är nöjd.
6 maj-09
Vad det är skönt att åka ifrån en kurs och vara stolt och glad. Det hör ju inte till vanligheterna.
Idag så fick vi ett anlagsspår. Långt och med tre bloduppehåll. Det var långt mellan bloddropparna.
När vi gick till spåret så gick han lugnt. Det märktes att han visste vad som var på gång men han var kontrollerad. När vi bytte sida så kände han inte av bloddoften och då gick det ännu bättre. Jag kunde sätta på linan i lugn och ro sen gick vi till spåret. Lugn och fin start idag. Härligt!!!!
Han är så fokuserad när han spårar. Den här gången så gick jag hela tiden. Jag bromsade honom rejält. Sen bad L-E att han skulle få känna hur mycket han drog och då bromsade han honom ännu mer. Men han blev inte störd av att farten dämpades. Klockrent tog han spåret, hur bra som helst. Inga tveksamheter. Och tiden i mål.........8-9 minuter. Strålande...om det var ett sprinterlopp. MEN det är ju inte det. Här ska det vara långsamt tempo och en bra tid är 17 minuter.Det är ju den där domaren med käpp och/eller rullator som ska kunna gå med i spåret. Nu hade jag väl inte riktigt haft ett snack med Zacco just om tiden/farten, men vi får jobba på det. Dämpa, bromsa och hålla igen. Det är ledorden för den här veckan. Jag frågade om jag skulle vara nöjd med "vår" insats och fick till svar att självklart ska vi vara det. Han spårar ju helt klockrent.
4 maj-09
Jag åkte ut till klubben nu på kvällen för att det var styrelsemöte. Innan så tänkte jag passa på att träna lite på plan. Men det var bara jag som ville det. Zacco var inte ett dugg intresserad. Han tittade på allt annat än mig. Det var tre kurser på gång så det fanns lite att titta på.
Jag är där för lite känner jag. Han är så ovan att vara där att det blir svårt att koncentrera sig. Jag får ta mig i kragen och åka ut oftare. Både när det är mycket folk där och när det bara är vi.
Men idag så fick jag en förfrågan om jag ville vara med ett gäng och träna lydnad. De träffas på söndagar kl 15. Jag testar väl och ser vilka det är och hur det funkar. Annars går det lite på sparlåga. Jag väntar tills vi varit på boxerklubbens läger. Det ska bli spännande. Nu har jag hört så mycket gott om Frida Sundberg att jag är så himla nyfiken och förväntansfull.
3 maj-09
Ja - beslutet att inte ställa ut står kvar. Känns skönt!!
Nu är det bara att se framåt och träna på.
Jag börjar längta efter kennelträffen. Det ska bli så kul att träffa Linda och Jens igen. Jag hoppas verkligen att det blir fint väder så att vi kan vara ute hela tiden och inte frysa. Jag är verkligen världens fryslort. Jag packar aldrig undan långkalsongerna, man vet aldrig när de kommer till pass. Det finns inget värre än att frysa när man ska vara ute ett längre tag.
1 maj-09
Nu har jag tagit ett beslut...jag ska inte ställa ut Zacco nåt mer.
Istället ska jag satsa på bruks.
Det har ju börjat lossna för oss. Tänk att få tävla i appellen kanske till hösten eller i allafall nästa vår. Viltspår har vi ju också börjat med och där blir det väl anlagsprov snart som jag hoppas att vi ska klara.
Jag känner att det är rätt beslut. Idag på utställningen så var det inget kul. Varmt var det och hur många hundar som helst. När han visades ( av Rickard, tack för hjälpen!) så stod han knappt för sig själv utan lutade sig mot Rickard. Han var jättetung i stegen när han sprang. Det såg inte ut som om han hade kul. Till skillnad från när vi spårar och han är hur taggad som helst.
Jag tyckte att det hade släppt med nervositeten inför utställningarna. I Stockholm och Timrå gick det ju hur bra som helst. Jag vet ju att jag har en fin hund. Men en hund som inte tycker om det han gör utstrålar ju inget.
När det gäller brukssatsningen så tycker jag att jag har stor uppbackning av främst Roland men också från folk på klubben och Annette. Tack för all stöttning både i Västerås och Örebro. Sen har jag ju Petra som jag kan träna tillsammans med. Så jag tror och hoppas att det finns en chans för oss att ta oss fram till appelklassen och våga tävla där.
Jag ska också kolla ut vid vilka tillfällen det skulle vara bra för oss att vara med på klubbens träningstävling. Ska kolla vilka instruktörer som har vilken torsdag. Det ska ju kännas bra och "avslappnat".
Men det där med träningstävling har jag inte riktigt peppat mig för än. Ska ta itu med det.
Ja så ser det ut.........
29 april-09
Viltspårkurs igen då. Kursledaren L-E skulle lägga ett spår till Zacco och kolla om han kunde få ner farten. Spåret han la hade glesa bloddroppar, var tredje meter, tre vinklar och två bloduppehåll. Till att börja med gick han sakta men när han fått kläm på hur det låg till så la han i en högre växel. Tog vinklarna galant och bloduppehållen också. Inga problem med nåt förutom farten. Han stannar vid klöven och är intresserad av den. Så nästa gång ska spåret läggas i lite mer kuperad terräng där det finns vilt som de andra hundarna kände av. Det ska bli spännande. Tror jag. Lika bra att gardera sig. Är det nåt jag lärt mig sen jag skaffade hund är att man vet aldrig förräns efteråt. Ingen idé att ta ut nåt i förskott. Det som lever får se med andra ord.
Sen idag jobbade jag långdag och hann inte gå någon längre promenad med Zacco innan vi åkte på kurs. Det kan ju också spelat in. Han hade mycket energi och då är det väl svårare att ta det lugnt.
28 april-09
KEP=Kan ej prisbelönas. Hund som visas i sådant skick att domaren inte kan bilda sig en säker uppfattning om dess kvalitet, kan i undantagsfall tilldelas omdömet kan ej prisbelönas (KEP). Exempel på detta är om hunden har uppenbara brister i uppvisnings- och ringkultur (såsom ovana vid koppel eller valpigt temperament) eller visas i dålig kondition.
Det är som omdömet behöver mer ringträning fast i öppenklass
Det var ju en ny erfarenhet. Det var på utställning i Västerås så det var ju inte så långt att åka hem med svansen mellan benen. Fy vad jag skämdes när domaren med en min av avsmak skakade på huvudet och pekade med armen ut ur ringen.
Zacco sprang som en Gud fantastiskt, lugn och fin, jag kunde till och med ta ut stegen. Jag var inte nervös alls utan skitglad för att han hade sprungit så bra. Så helt ovetandes om hans planer så ställer vi upp oss framför domaren. Då for nåt i honom. Han börjar bita i kopplet och dumma sig. Han morrar och bara skruvar upp dumheterna. Det gick inte på nåt sätt att få någon kontakt på linjen. Snacka om att få en käftsmäll. Där stod jag och trodde att allt skulle gå så himla bra. Men jag håller på att lära mig att gå vidare och lägga gammalt skit bakom mig. Alltså på helt sant.........vad for det i hunden. Jag fattar ingenting. Dumskalle!!!! Så utställning är väl inte vår grej vi har bara inte kommit på vad som är vår grej. Kan vara skogspromenader. Kan vara att mysa i soffan. Kan vara att tugga på ben och ha det gott på bädden.
I söndags var det i alla fall inte vår dag. Nix pix så är det.
Fagersta är fantastiskt....jag vet inte hur många nya platser jag har hittat där vi kan gå härliga promenader. Nu har jag hittat ett nytt ställe. Vi gick runt en sjö och det tog 1½ timme. Helt perfekt.
Jag har börjat ha honom lös mycket mer och kräver även att han ska gå brevid mig. Det funkar bra. Mycket jobb är det men det ger resultat. Idag efter promenaden så åkte vi till bruks för att träna när ingen annan var där. Och med en lång promenad i benen så hoppades jag att han inte skulle orka med en massa tok. Så in på plan och direkt till hindret. Jag kopplade loss honom. JAG VET JAG ÄR NÅT MITTEMELLAN DUM OCH GALEN. Nu ska ni få höra vad som hände. INGENTING!!!!!! Han hoppar över som han ska. Sen kör vi vidare med lite inkallning där på appellplan med en lös Zacco. Och hur gick det....hur bra som helst. Så helt euforisk av min upplevelse så kör jag på med mer inkallning, läggande, platsliggning, snabba lägganden och ännu mer hopp. Kan ni förstå hur det kändes. Om nån undrar så är han inte till salu. Inte i kväll i alla fall men det kan ju som ni vet ändra sig fort.
Jag gick in i skogen och rastade honom och när vi är på väg ut ur skogen så släpper jag lös honom. Ingenting händer utan han springer vid mig och hoppar snällt in i bilen.
Jag tror att jag får ta och suga på den här karamellen. Inte illa alls. Vem vet hur länge lyckan varar.
24 april-09
En helt lastbilsflak fylld med gnista, lust, tro, ork och självförtroende har anlänt till Sligvägen 19 i Fagersta. Mottagare är jag....härligt! Avsändaren bor i Baggbron.
Jag var ut till Roland idag. Vi pratade i flera timmar och det känns så bra. Han bara fyller mig med tro på mig själv. Det är en sån underbar känsla. Jag önskar att ni alla hade en Roland. Han är guld värd.
Alldeles precis nu var vi ut på tomten och tränade. Han mopsade sig. Direkt sa jag ifrån och fick honom att lägga sig ner. Korrigerade honom och lät honom ligga kvar en stund. Sen fortsatte vi träningen. Snart provade han igen men proceduren upprepades. Sen kunde vi träna utan avbrott. Jag gick runt på tomten och han följde efter mig. Vi tränade inkallningar och läggande. Jag passade också på att träna snabba lägganden. När vi ändå var ute och allt gick bra så kastade jag boll åt honom och han hämtade och gav till mig. UNDERBART!!!!!
Vi tränade också lite cirkuskonster och passade på att sitta i solen och mysa.
Jag är så lycklig.
Samtidigt blir jag lite så där ...ja ni vet....bara för att jag skriver här att det går så bra så kommer det att gå åt helvete snart. Men jag tar risken. Passar på att vara glad så länge det varar.
Nu ska jag sätta mig på altanen med ett glas vitt vin och bara njuta.
Trevlig helg önskar jag er.
22 april-09
Nu har jag varit på viltspårkurs. Jag överlevde. Det var länge sedan jag kom hem efter en kurs och var glad. Jag är inte bara glad utan stolt som en tupp. Zacco fixade allt galant. När jag rastade honom så gick det bra han drog inte och dummade sig. När jag skulle sätta på honom selan så gick det bra. Sen åkte linan på och det var dags att spåra. Svisch sa det så var vi vid klöven. Perfekt!!!! Det gick kanske lite fort men asch det är världsliga saker som Karlsson på Taket säger. Jag är så glad och stolt och tänker suga på den karamellen länge.
Jag läste en artikel idag som var skriven av en tjej som heter Sandra och har ett företag som heter Hundsteg. Den handlade om att många tar i hårdare när de uppfostrar sina hundar och så lämnade hn sin syn på saken. Jag testade lite på Zacco ida. När hunden dummar sig så ska man luta sig över den och beklaga hunden: typ stackars dig som inte förstår hur du ska göra oj oj oj hur ska det gå ...osv. När Zacco började dumma sig lite i skogen så fick jag tag i honom och sa att han skulle lägga sig och sen så sa jag så där. Jag tyckte att det fick effekt. Han lommade iväg försiktigt. Sen blev det inget mer. Ska testa det flera gånger.
Artikeln..
Hunduppfostran
Nu är jag säkert ute på djupt vatten i en dels ögon, men jag måste bara få säga min mening. Annars retar jag ihjäl mig och kan inte sova om nätterna.
Fick ett mail av en väldigt trevlig dam som nyligen skaffat en Alaskan Malamute och var lite rådvill hur hon bäst skulle hantera och uppfostra sin hund. Råden från uppfödaren löd: “Du kan inte vara för hård mot en Alaskan Malamute”. Är det bara jag som blir så frustrerad av såna kommentarer att jag blir helt tokig?
Just precis det här möter jag mer eller mindre dagligen i mitt arbete med hund och i otaliga mail från förvirrade hundägare som har fått en hund de inte vet hur de ska hantera. 9 av 10 gånger har beteendet hos hunden skapats av just precis sådana råd som ovan, “Du kan inte vara för hård”, “Du måste brotta ner hunden “”Hunden får inte morra, det måste du bestraffa” och så vidare. Tv program om hunduppfostran kablar ut i mångt och mycket precis samma budskap och hantering av hund. JAG BLIR SÅ TRÖTT på detta.
Det är mycket märkligt att jag kan ha mina 5 Malamuter levandes tillsammans i en flock och de inte helt och hållet tagit över ledarskapet över mig. Ja varken brottar ner dem på marken, sätter mig på dem, rullar dem/sk. alfa rullning, hanterar dem hårdhänt eller kastar dem i väggen. Jag med mina 50 kilo tror inte ens jag skulle klara av att göra ovanstående utan enorm kraftansträngning. Ja.. Så sen då? Då har hunden förstått att du bestämmer?
Nej. Hunden har lärt sig att du inte är att lita på, du har förlorat det viktigaste av allt i ditt ledarskap. Hundens förtroende för dig.
Om vi ska återgå till rasen Alaskan Malmaute står det i otaliga beskrivningar av rasen att det är en: “Intelligent, självständig hund med värdighet”. Att den typen av hund ska acceptera liknande beteende från sina ägare/ledare utan att protestera är helt osannolikt. Du kan säkert, om du tar i tillräckligt, även skrämma en Malamute till lydnad/undergivenhet. Men vem vill ha en sån hund? Vem vill ha hund på det sättet?
Jag vill att min hund/ar ska lyda mig för att de vill det (jag har bevisat mig vara bäst lämpad att följa), inte för att de är rädda för konsekvenserna av att inte lyda.
Hunden är en varelse med stor signalkänslighet som knappats behöver övertydligheter i att förstå genom att bli fysiskt hårt hanterad. Hundar är otroligt signalkänsliga och imponerar oftast med enorm språktydlighet. Men yes, det är en en hund, en hund som behöver en fast hand, en tydlig ledare, rutiner och regler. MEN de behöver inte läras in genom fysiskt våld. Då tappar du din hunds förtroende och dens vilja att lära sig.
Men det är klart, har du börjat vara lite hårdhänt och du inte får önskad effekt, tar du i lite mer, ytterligare lite till, påhejad av den skaran människor som får vatten på sin kvarn “Du ser, det fungerar inte att mjäka med hunden, bara att ta i ännu mer”. “Börjar du höja rösten förlorar den sin effekt och du får hela tiden öka styrkan för önskad effekt”. Det hela eskalerar till en väldigt obehaglig situation för både hunden och hundägaren som lämnas någon av följande kategorier…
1. Du lyckas knäcka din hund och får lydighet baserad på inlärd hjälplöshet
2. Du kan inte hantera hunden och avlivar alt omplacerar den.
3. Du lever i en ständig konflikt med din hund med en konstant obalans
Du kan leda en hund tydligt med din röst och kroppsspråk. Genom att luta dig över hunden och med mörk röst långsamt säga något i stil med “Nuuu går du å lägger dig”, när den behöver korrigeras, kommer du säkerligen få en reaktion med bakåtstrukna öron, slickningar kring munnen, gäspningar och bortvänd blick. Då besvarar din hund din tillsägelse med alla dessa lugnande signaler som visar på undergivenhet.
Något som jag ofta använder mig av då jag vill förstärka min korrigering, är att ömka hunden när den visar sin undergivenhet/lugnande signaler. Jag kan “trycka ner” den med ord och säga “Stackars lilla Frost, vad han har gjort bort sig, ojoj nu ligger du risigt till”. Jag förstärker då hans undergivenhet genom att ge den bränsle. Jag uppmuntrar de beteendet jag vill ha, undergivenheten. Han lär sig att den lönar sig.
Visst kan jag ibland behöva ta tag i dem och se dem i ögonen, och höja rösten lite. Men då det så sällan behövs, får den typen av korrigering en väldigt stark reaktion hos hunden och ökad effekt. Att se hunden i ögonen är en hotande signal som jag kan använda mig av i just de situationerna, men tvingar aldrig hunden att se mig tillbaka i ögonen. Det vore rent vansinne då det skulle vara att uppmuntra hunden att anta min utmaning och ge hotande signaler tillbaka. De vänder bort blicken och hela huvudet, tydligt visar att de INTE vill bemöta mitt hot.
Det är ganska enkelt egentligen. Förstår inte varför en del måste krångla till det så.
Sen behövs det givetvis att hundens har tydliga regler och rutiner. Får en arbetsuppgift och en vettig aktivering.
Det är en helhet som måste fungera. MEN jag anser det vara vansinnigt att få hunden att lyda dina regler eller underkasta dig som ledare genom våld och obehag.
Morr. Ett annat ämne som ofta debatteras och framför allt hanteras fel.
Rasen Alaskan Malamute är avlad för samarbete med människan, rasen ska inte visa någon aggressivitet mot människor och därför förvånar det mig hur ofta jag får höra om människor som har problem med att deras malamute morrar, visar tänder mot dem. Detta ska vara ett ganska långt steg för Malamuten att ta och inte ligga i deras natur. Alltså har de blivit provocerade till det upprepande gånger.
Ska först klargöra: Morr och tandvisning är inte en “ledarskaps” signal. Det är en signal om önskat ökat avstånd ofta baserat på osäkerhet. Om vi utmanar den signalen genom att hota hunden får vi bara en ökning av signalen.
Även valpar och unga hundar morrar och visar tänder mot äldre individer, det är ok.
Har vi fått en hund som visar mycket tänder och ofta morrar mot oss, har vi en hund som inte litar på oss. Vad är primärt att göra då? Öka hundens förtroende för oss. Hur gör vi det? INTE genom bestraffningar och obehag som att brotta ner hunden, skrika på den, bestraffa den. Ett morr ska egentligen aldrig bestraffas. Hunden har rätt att visa sin osäkerhet och önskan om avstånd.
Har vi hamnat i den här situationen måste vi bygga upp relationen mellan oss och hunden på nytt. Där vi fokuserar på förtroende,trygghet och respekt.Förtroende genom att inte tillfoga hunden obehag. Trygghet genom regler och rutiner. Respekt genom respektera hunden som ett djur avlat för olika ändamål som den agerar instinktivt efter. Sen är det upp till oss att skaffa oss rätt ras, ha rätt förutsättningar och kunskap att hantera den.
Sandra Ohlsson 2009
Avslutningsvis: JAG LÄNGTAR TILL NÄSTA ONSDAG OCH KURS!!!!!!!!!!!!
20 april-09
Oj det blir visst två inlägg i dag, även om det första inte direkt var så avancerat.
Jag börjar längta efter att gå kurs och träna lydnadsmoment.
Jag hoppade ju av appellkursen, kändes inte som om det var någon ide utan mer slöseri med min energi och med instruktörens. Jag drar ju ner de andra i kursen också, de vill ju framåt och inte ha med någon som inte ens klarar basmomenten som att hålla f-n på sig.
Kursen i viltspår och eftersök har ju precis börjat. Vi har träffats en gång för lite teori men det blev inte så mycket för det kom ingen och låste upp så vi fick stå ute och prata och där fanns varken dvd eller overhead. Lite avslaget och snopet kändes ju det. Men vi bokade datum för första spårtillfället och det blev på onsdag nu den 22. Spännande!!!!
Sen fick jag brev hem om att tävlingslydnaden börjar nästa vecka men där är jag lite kluven. Jag vet vem instruktören är men inget mer. Inte alls hur han är och det gör mig lite nervös. Och om jag inte kan ha Zacco lös utan att han börjar hoppa, spring runt, skälla och bita i mina händer så känns det också som slöseri med energi. Mitt självförtroende klarar inte hur många dippar som helst det är jag helt övertygad om.
När vi är ut i skogen så har jag testat lite inkallning och ställande. Jag tycker att det går bra och det ger mersmak. Så idag..........skulle jag testalite hemma på tomten. Inte alls samma storlek som den furulundska appellplanen utan modell mindre.
Det var ju hur länge sen som helst som Zacco var lös ute på tomten så det började med att han sprang runt som en tok, verkligen en tok men jag tror att ni vet hur det såg ut. Stressframkallande och härligt på samma gång.
Jag skulle kalla honom till mig och då började han. Vi som inte ens hade gjort ett enda försök till lydnadsträning. Skit också!!!! Jag tänkte gå in men skam den som ger sig. Jag spände upp mig och gick emot honom och måste sett både bestämd och skräckinjagande ut för han la sig på en gång. Jag satte mig brevid honom och tog tag i hans kinder, spände ögongen i honom och sa att det där beteendet uppskattas inte. Nu är det skärpning som gäller. Lite vana har jag ju efter fyra tonåringar.......tänk att jag skulle få nytta av det. Inte för att jag brukar be dem lägga sig ner och sedan nypa dem i kinderna ....inte direkt men andemeningen är densamma.
Vi körde igång och det gick bra. Han var uppmärksam på mig och jag belönade med både korv och lek. Nu tänker jag svära igen. F-n vad det kändes bra. Jag kände att det här kan vi ju. Det här ska vi ju hålla på med. Vi körde inkallningar, linförighet och läggande, ställande. Sen skulle jag belöna en inkallning och tog i honom ........det är lätt att vara efterklok. Men jag var så glad för att det faktiskt hade funkat överhuvudtaget. Det blev för mycket.........
Det var bara att gå in och känna sig totalt misslyckad.
Så här efter ett tag när jag har smält det hela så är jag glad för att vi provade oss på att träna. Det gick ju faktiskt bra.
Det är mycket annat som går bra. Han har blivit mycket lugnare när vi får besök. Det är en helt annan hund. Så det finns hopp.
Men jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med tävlingslydnadskursen.
Det är ju inte kul att gå kurs och han inte är möjlig att lära pga att han istället djävlas med mig.
Det tåls att fundera på ett tag till.
Idag tog jag den första fästingen på Zacco. De är ju så äckliga. Fy sjutton. Nu är det dags för fästingmedel igen.
Det finns förresten ännu fler nya kort under rubriken: Findus och Zacco
20 april-09
Nu finns det nya kort under rubriken Solgläntan.
19 april-09
Härligt med sol. Bäst att passa på och vara ute mycket. Det känns skönt nu när jag tänker tillbaks på allt regn, snö och kyla. Nu är det bonusväder. Njut!!!!
På dagens promenad hamnade vi i värsta kalhygget. Stigen in i skogen såg så lovande ut...men tyvärr. Vi krånglade oss fram bland gegga och djupa spår efter skogsmaskiner. Till slut tog vi av in i skogen och hamnade i den vackraste gläntan med en sten som jag kunde sitta på och fika. Det blev leverpastej för Zacco och kaffe och nybakt sockerkaka för mig. Och banan såklart. Den fick jag dela med Zacco han gillar det helskarpt. Går inte att äta banan utan att han kommer och vill dela.
På bilden ovan så står Zacco på altanen och vaktar ägorna.
14 april-09
Det känns som om det var längesedan jag skrev. Om hur det går för oss alltså. Jag vet inte riktigt var jag ska börja......
Det har varit verkligt tufft för mig, mycket att jobba med och ta till sig.
Det jag kommit fram till är att det finns hopp för oss, mig och Zacco alltså.
Jag har fått backa på alla sätt och vis. I nästan två veckor så gjorde jag inget annat än gick promenader. Till slut väckte Zacco mig på nätterna, då förstod jag att det fick räcka. Stackarn var ju alldeles understimulerad. Men vi fick en nystart och jag vet att han behöver mer och vill mer.
Så det vi startade med var att i stället för att vara ute på tomten själv så får han nu bara vara ute tillsammans med mig. Om det ska hända något kul så är det med mig. Det har gjort att han numera går fint i koppel. En helt ny hund faktiskt. Nu är det kul att gå promenader och vi kan vara ute när som helst på dygnet och inte bara under den mörka delen. Skönt!
Han hoppar och dummar sig fortfarande men jag har slutat med linan. När han börjar nu så blir jag inte arg, ledsen eller känner mig värdelös( jo kanske lite). Jag har en annan inställning. Det gör att jag ofta kan bryta det på något sätt.
Men jag är lite feg att gå någon kurs som innehåller någon form av lydnad. Så istället har vi börjat en viltspårskurs. Det ska bli så kul. Vi har träffats en gång och ska ut i skogen den 22 och spåra första gången. Spännande, tror jag.
Allt det här har tagit hårt på mitt självförtroende, det har varit tufft. Det känns larvigt att jag blir så påverkad. Det finns människor som har det verkligt tufft i livet och så går jag och små bryter ihop för att det inte funkar mellan min hund och mig. Då får jag dåligt samvete för det......
Men jag tror att jag nu - förhoppningsvis för stunden ialla fall - har kommit igenom det värsta. Jag känner mig starkare och vet att jag kan påverka min stituation. Det värsta är att jag egentligen inte har något bra knep med det här dummandet som han håller på med. Om han tyckte att det var kul att leka med någon leksak så kunde vi göra det istället, Nu är det som om han har mig som leksak och det är ju inte skitbra direkt.
Nej, nu märker jag att det börjar bli vimsigt och snudd på osammanhängande. Jag ska tänka framåt istället.
Idag var vi först ute i skogen och la spår.......vårens första. Det gick så bra, han är verkligen helt fantastisk. Jag varvade leksaker med pinnar. Han markerade eller tog upp alla utom en. Men han vill inte leka när han hittat en pinne, han vill bara spåra vidare. Han är så fokuserad. Han gick lite långsammare nu än tidigare tycker jag. Bara bra...
Sen på kvällen var vi ut på bruks...för första gången i år . Vi tränade på att gå till skogen utan att dra i kopplet. Vi tränade på att inte gå med nosen i backen ute på appellplan. För att det skulle kännas som om vi gjort någon nytta så tränade vi lite linförighet och ställande också.
Det var jättemycket folk. Kul att se alla igen efter vintern. Jag bara småpratade lite och sen gick vi ner till agilityplan för att träna.
Kicki som har hund i hand ropade efter mig och undrade om vi inte skulle vara med. Det hade inte varit så mycket folk. Det kanske blir lagom för oss att börja med.
Det känns som om det varit en bra dag som spätt på mitt "braiga" självförtroende. Och det kunde jag behöva, ingen risk att det rinner över än på ett tag.
11 april-09
GLAD PÅSK GO´ VÄNNER
7 april-09
Jag har försökt att sätta in en länk till ett inslag som gjordes med familjen den 25 mars. Men jag är inte någon data expert precis. Men gå in på svt.se, vidare till tvärsnytt och de delar av inslag. Då på sidan 10 finns inslaget som gjordes om familjen.
6 april-09
Den här veckan på TVs Sjukhuset så kommer Melwin att vara med. De följer en sjuksköterska som heter Per och han ingår i det team som har hand om Melwin. Jag sätter in ett kort på mamma Anna också så att ni vet vad ni ska titta efter. De här korten är ju före sjukdomen så Melwin har ju förändrats en hel del.
Kom ihåg Många bäckar små..... Och tack Pamela för att du vidarebefodrade min önskan om att vi alla kan hjälpa lite....Ingen kan allt men alla kan lite.
4 mars-09
Genom mitt jobb har jag lärt känna en familj med 4 härliga pojkar. I somras drabbades familjen av ett hemskt besked, den näst yngsta pojken Melwin fick en tumör i hjärnan. Nu har det blivit klart att han ska få sin fortsatta behandling i Basel. Något de fått kämpa för och även det självklara att hela familjen ska få åka. Nu har de av landstinget blivit beviljade resa, hyrbil och logi men det är ju så mycket annat som kostar och som familjen har kostnader för här hemma. De har nu på mångas begäran öppnat ett konto där man kan sätta in pengar för att underlätta deras vistelse i Basel. Så om ni har möjlighet att undvara en liten slant sätt in den på Melwins konto. Här kommer länken till mamma Annas blogg på Familjeliv. Där hittar ni även kontonumret ( i dagens 4/3 inlägg).
http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b5695.html
31 mars-09
Det var länge sedan jag blev så glad för regn, men vad härligt när snön smälter. Idag har det försvunnit mycket snö och kommit fram lerig och geggig mark som hela vintern legat nedtryckt av snön. Frigörelse!!
Jag har verkligen funderat på vad som hänt med mig och Zacco. Något har ju gått snett och jag har tagit det så personligt och känt mig så dålig. Men jag tänker på det som Roland sa till mig: Ja du har gjort fel men ta det inte personligt. För så är det ju, någonting har blivit fel. Men om jag visste vad det var så skulle jag ju inte ha gjort det, eller hur. Och det som man gör ovetandes kan man ju inte skämmas för heller. Det som gäller är ju att försöka få till det nu och börja om igen.
Jag känner att jag har blivit mycket lugnare. När vi är i skogen så har jag honom utan lina. Jag går inte och är nervös för att han ska börja utan funderar mer på när och hur han börjar. Jag njuter av att vara i skogen med min underbara kille
. Men om han kör igång så tänker på olika sätt att försöka bryta och klurar hela tiden på hur jag kan göra på för sätt. Jag känner mig trygg och förstår att det kommer att krävas jobb men det är inte omöjligt.
Nu kan jag också gå promenader med honom i mina vanliga kläder och inte speciella hundkläder. Jag tänkte på det i dag under sista kissrundan. Han hoppar och dummar sig snudd på aldrig nu när han är kopplad.
Och när vi går så drar han inte. Han kan gå lite före mig men det är inte fullt fokus framåt och fort ska det gå. Nu är det lugnt och fint. Härligt!!!!
Så det är nu jobbet börjar att få ordning på doggen och jag tror att det inte är först nu som förutsättningarna har funnits. Förutsättningen är ju att jag är lugn och behärskad. Jag ser också fram emot att med hjälp ta mig an problemet och jobba med det. Spännande! Jag hoppas såklart på framsteg.
28 mars-09
HUR KAN DET SNÖA SÅ MYCKET?
VAR ÄR VÅREN?
JAG BLIR GALEN!!!!!!!!!!!!!!!
25 mars-09
Nu slutspurtar vintern här. I morse var det -16 grader, brrr skitkallt.
Men när solen kommer fram på dagen så är det härligt. Vi var ut på långpromenad både i går och idag. Båda dagarna på 2 timmars vändor. Skönt!!!
I dag blir det ingen kurs för Catarina, instruktören, var fast i en valpning. Det hade kommit ett gäng men fler var på väg. Så det blir nästa onsdag istället. Jag fick fler alternativ av henne, antingen fortsätter jag kursen som vanligt eller så hoppar jag med i höst när det blir spårträning. Det tredje alternativet var att jobba på vårt problem, vad det nu är, och träffas bara vi tre. Försöka klura ut var det har blivit fel i kommunikationen och försöka hitta tillbaks. Så nu har jag något att fundera på.
Jag vill gärna cykla med Zacco nu när snön försvinner men har aldrig trott att det kan bli verklighet eftersom han i somras när vi försökte mest attackerade däcket. Då kändes det långt bort ska jag säga. Men nu bryr han sig inte om cyklar som vi möter. Tittar inte ens. Så jag vill gärna tro att det finns hopp.
Jag är lite kluven angående metodval. Det känns inte som om köttbullspedagogiken alltid är framgångsrik. Inte här hemma hos oss i alla fall. När vi tränar så tycker jag att det funkar men när det gäller uppförande och allmänlydnad så tycker jag att jag saknar kunskap om vad jag ska göra när han inte lyssnar eller flippar ur som han kan göra. Är det så att det är lite hårdare nypor som gäller då? Jag tror faktiskt det. Om ni har egna erfarenheter eller förslag till mig så tar jag tacksamt emot det. Maila via kontakt är ni snälla. Jag vill så gärna veta hur ni andra gör när "älsklingen" inte alltid gör som förväntat. Det värsta är ju på appellplan på bruks och han börjar dumma sig. Vad göra är min fråga? Vad är ditt svar?
Det verkar som om vi boxerägare måste gå ihop och stötta varandra för det är svårt att få den stöttningen någon annanstans ifrån. Min egen erfarenhet. Så snälla stötta mig med bra förslag.
23 mars-09
Nu snöar det här igen. Vill det aldrig ta slut så att det blir vår....................
För att vara postiv så tänker jag att ny snö tar bort gammal snö. Så måste det vara och våren kommer. Det är ju bara slutet på mars än. Det är ju april och maj kvar.
Jag längtar efter värmen i solen och alla blommor, fåglar och det skira grönskan. Härligt! Verkligen en fin tid vi har framför oss.
Zacco och jag vilar oss i form. Det är bara dagliga skolgpromenader som gäller sen blir det soffläge. Ingen lydnad alls utan bara vara.
21 mars-09
Nu har Zacco och Stina träffats igen. Det var lite nervöst innan. Jag visste ju inte om han skulle vara lika dryg på henne den här gången också. Men min hormonstinne kille skötte sig riktigt bra. Det var lite på slutet som han var lite göra valpar sugen, men Stina så ifrån ordentligen och vi var med innan och försökte få honom på andra tankar.
Det finns nya bilder under rubriken STINA.
17 mars-09
I den här slänten så tror att jag får se vårens första tussilago.
Nu är det så härligt och jag kan ta med kameran till skogen. Bra för det är så kul att ta kort.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja med för att få ordning på mitt "ledarskap". Jag har tänkt som så att jag startar med basic övningar. Han ska sitta när jag säger sitt, stanna när jag säger stanna osv. Utan undantag och på en gång. Sen gäller det tills jag säger något annat. Självklara saker men så lätt att slarva med. Jag tycker faktiskt redan att det gett resultat men jag återkommer när resultaten är mer evidensbaserade. Som allt annat nu för tiden.
Jag har också fått ett tips från Jens och den inställningen som han tipsade om försöker jag tillämpa i övningarna ovan. Tack för tipset. Enkelt och lätt att hitta rätt känsla.
När jag ställde ut Zacco Timrå så sa domaren att han var duktig att ställa upp sig själv, underförstått att jag skulle låta bli att krångla med honom. Kort på honom när han står fint på kommando Stanna, och kort från resten av skogspromenaden finns under rubriken
Snart vår!!!!!
16 mars-09
Jag har lagt upp en liten plan.............hmmm liten och liten men en plan.
Han hundcoachen kan komma och bo här ett tag, ganska länge är jag rädd. Då kan vi jobba med lite som kan behövas. Är nog en hel del!
När det ändå är en extra att laga mat till så kan ju hon självkänsla Mia komma också. När man jobbar med insidan så kan ju utsidan få sig en uppryckning. Jag tänkte då bjuda hit Blossom Tainton. Sen var det ju maten........men Anna Skipper tänker jag inte bo ihop med. Jag tycker att hon är helläcker men nej, inte bo här. Blossom får ta hand om den biten också. Snacka om helrenovering.......
Ja.... kanske Bygglovs teamet eller Elaka snickaren......de skulle också få lite att bita i...
Jag vill passa på att tacka alla för alla fina mail och hälsningar i gästboken.
Zacco har gjort så att jag har fått många nya och goda vänner över hela landet. Och som sagt vänskap känner inga avstånd....................
Massvis med kramar till er alla!!!!
15 mars-09
Vilken härlig dag!! Solen värmer ordentligt och jag tror att vi fick lite färg på våra bleka kinder. Det finns bilder under rubriken - Marsdag i skogen.
Det känns fortfarande tungt idag. Många frågor att försöka besvara. Det gäller ju att vara ärlig mot sig själv.
Idag i skogen gick det jätte bra. Zacco och Jonatan lekte och det fungerade bra. När vi kom hem var vi alla trötta och nöjda.
Vilken tur jag hade som fick Jonatans och Zaccos pusskalas på bild.
14 mars-09
Känner att jag ska skriva lite till idag. Jag har verkligen varit ledsen och känner mig låg.
Det känns som om jag måste ta ett beslut kring mitt hundägarskap, konstigt ord. Vad vill jag och vad är rimligt?
Jag vill träna och ha kul med min hund.
Jag vill tävla.
Jag vill ha en hund som kan vara med familjen.
Vad har jag gjort för fel? Var det redan från början?
Jag känner mig så rådvill.
Någon måste hjälpa mig.
Zacco har möjligheter att utvecklas men inte tillsammans med mig tror jag. Om jag inte plötsligt får hjälp.
Är det egoistiskt att ha kvar en hund när man inte ger den de bästa förutsättningarna?
Om han nu skulle vara frustrerad och vi inte når fram till varandra, hur mår han då?
Jag vet inte om jag blev nå klokare men min hjärna håller på att koka över.
Jag vill inte ha bara en promenadkompis.
14 mars-09
Jag funderar allvarligt på om jag ska ha hund. På allvar... Det fungerar inte alls. Någonstans så går vi om varandra. Jag tror inte att han vet vad han ska göra, vad som förväntas av honom.
På kursen idag så blev det så där som jag absolut avskyr. Jag känner mig så dålig och sen så ska så många se det också. Catarina tyckte att det var bra för då förstod hon vad jag har berättat. Vi höll på hur länge som helst innan han lugnade sig. Jag hade på honom linan men Catarina tyckte att den störde honom så vi tog av den. Men men med facit i hand. Det skulle vi inte ha gjort.
Han for omkring och skällde, bet efter mina händer, stötte mot mig med nosen. Fy sjutton vad jag skäms.
När jag tog ut Zacco så var det bara Catarina och Anna där. Då kände jag att det skulle funka. Jag skulle nog inte bli så nervös. Catarina är lugn och Anna är jättetrevlig. Sen kom Petra också men det kändes bra.
Vi provade lite inkallningar men han fick inte upp någon fart och sprang inte mot mig. Hur knepigt som helst, vi har ju aldrig haft problem med det. Snarare tvärtom.
Men han började ju dumma sig men änädå så att vi kunde ta in honom.
Sen skulle vi prova att hoppa. Då hade alla i gruppen kommit och stod och tittade. Mindre kul. Vi provade att hoppa och det gick bra. Men sen stack han och började dumma sig igen. Och den här gången höll han på hur länge som helst. Jag skulle stå med ryggen mot honom men då var jag ju tvungen att stå med ansiktet mot alla andra och jag storgrät. Jag kände mig så dum.
Jag är så trött på att vara den som jämt utmärker mig på kurser. Fy sjutton.
Catarina tror att han är frustrerad och inte vet vad han ska göra att något inte fungerar i vår kommunikation. Okey jag kan hålla med, Känns helt logiskt. Men vad ska jag göra åt det.
Efteråt kändes det inte kul. Både Petra och Anna kramade om mig och tyckte att jag var duktig. Men min fråga är igen ska jag verkligen ha hund?
Nej jag tror på allvar att jag ska försöka omplacera honom hos någon som kan hundar.
13 mars-09
Tänk att man kan vara glad för regn... men det är jag nu idag för regnet tar ju bort snön.
På cykelbanorna börjar asfalten synas. Skönt då slipper man hela tiden hålla koll på var man får fäste bland all is. Det har ju varit snorhalt.
Idag har det inte blirvit någon långpromenad utan vi har tränat lydnad ute på vändplan. Innan så gick vi en kissrunda och då träffade vi en goldendam. Sötnos. De fick hälsa och Zacco satt fint still , jo det är sant, och lät henne lukta. Det som var extra kul var att han inte gjorde några som helst försök att göra valpar. Det kanske finns hopp.....
Angående lydnaden så har jag ett litet dilemma....för att få honom med och lite taggad så funkar det bäst med en leksak att kampa med. Men då blir det ju lätt lite för mycket. Och med godis så är det svårt att få upp intresset och behållat det. Det jag ska göra är att ofta kampa och leka för att sedan avbryta och börja egen. Brukar ju göra det men oftare och mer konsekvent.
Jag tränade linförighet, tränade platsliggning och att sitta och ligga kvar när jag går bort. Vi var modiga och testade inkallning. Om han då är taggad så blir det lätt hopp och skutt när han ska sätta sig. Gärna något försök att ta min vante också. Men han är duktig fast det kör bilar på gatan och rör på sig. Inte alldeles där vi är men runt omkring så att han märker.
I morgon är det kurs i Norberg. Jag hoppas så att det kommer att gå bra. Han blir ju så lätt uppskruvad. Måste träna på det, passivitet. Bra med regn så att det snart blir trevligt att åka ut till bruks och bara vara bland en massa hundar och trevligt folk.
JAG VILL HA VÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Alldeles nyss var jag in och anmälde till en kurs i viltspår och eftersök. Den kommer väl igång nog snön är borta och det är VÅR!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har anmält oss till en klickerkurs men det var inte tillräckligt många anmälda och till tävlingslydnad men där har de bytt instruktör. Jag är ju lite känslig när det gäller instruktörer. Vill ju gärna att de ska gilla boxrar. Ingen instruktör med boxerallergi. De tål jag inte, får förskräcklig klåda.
Så jag kanske väljer att rikta in mig på viltspår och försöker klara anlagsprovet. Göra en sak i taget. Lydnad kan vi ju träna ändå vid sidan om. Det skulle vara kul att göra något som ger resultat. Inte bara fjanta runt och inte riktigt lyckas med något.
Som sagt vill vi ha vår!
12 mars-09
-10 visade termometern i morse. Var är våren???? Helt klart inte i Fagersta. Seg start på dagen. Det är väldigt motigt nu med all snö och kyla. Jag vill ha vår.
När jag kom hem efter jobbet så var jag inte alls på humör för någon sväng med hunden. Men måste man så måste man. Det blir lite tråkigt med samma rundor fast jag försöker få åt olika håll och har ju två slingor att välja på nu när det är så mycket snö. I dag så ville jag prova en vända som vi inte gått på länge. Vi gick lite på cykelbanor för att komma dit. Sen in i skogen. Först var det väldigt fint med väg uppkörd av snöskoter. Bra tänkte jag. Att jag inte gått här förut.
Sen en brant uppförs backe med snö upp till knäna. Mindre bra men det blir nog bättre. Eller inte?
När vi kommit upp för backen och en bit in i skogen var jag så trött att jag bara satte mig ner på knäna. Men skam den som ger sig. Jag kämpade på, eller vi kämpade på. Zacco slet han också. Gick inte gärna först utan gick i mina fotspår och det innan jag hann kliva ur dem. Jag hade nog maxpuls hela tiden. Pumpen fick sig en rejäl genomkörare. Efter ett tag kommer stigen ut där vi brukar gå och det kändes bra för den vägen har vi ju trampat upp så den är helt okey att gå. Så nu sitter jag och känner många muskler i min kropp som jag knappt visste att jag hade. Så inte undra på att jag går upp i vikt. Muskler väger som bekant mer än fett.
Imorgon tror jag att vi går en mer framkomlig väg.
Jag ska snart dyka ner i soffan och Zacco har redan lagt omkull sig.
Jag tror att vi skippar träningen i ridhuset idag. Känns som om vi gjort vårt.
Innan vi gick ut så tränade jag lite ingångar till sittande och apportering. Så lite nytta har vi gjort på lydnadssidan.
11 mars-09
Om det inte blir vår snart så kommer jag att gå i ide. Inte ett björnide utan mer typ bed and breakfast. Jag hann ju inte äta upp mig på blåbär i höstas.
All snö gör mig galen. Och det kommer bara mer. Hela tiden varje dag.......Fy sjutton!
10 mars-09
Födelsedagsbarnet på bild med sina presenter. Den bästa presenten håller jag i handen, ett märgben. Ni ser ju själva att han är lite småsugen på benet.
Annars idag har det varit lek med Stina. Till att börja med var det i alla fall lek men det övergick i ett intensivt uppvaktande av Stina. Vilken hon inte var så förtjust i. Zacco uppförde sig som om han var översexuell eller som en hormonstinn tonåring. Hmm det kanske vid närmare eftertanke är samma sak. När vi träffade Olga sist så blev det ju på samma sätt. Och när vi var till Ingrid och Bertil och hälsade på sist så höll han ju på att riva hela sovrummet för att ta sig ut till tjejerna.
Det känns inte kul tycker jag. Jag funderar lite kring sterilisering eller hormonspruta. Ska kolla upp lite fakta och ta beslut. Det är synd att jag inte har någon veterinär som jag känner förtroende för. Det är ju ändå en så pass stor fråga.
Men det är födelsedag och jag tror att killen är nöjd. En av leksakerna gillade han extra mycket. Den tog han ur påsen innan han ens fått den. Kärlek vid första ögonkastet kanske...
Ja just ja.......... det har ju kommit valpar. Amber har fått fyra tikar och två hanar. De föddes i går kväll.
9 mars-09
Nu finns det bilder i telefonen som väntar på att laddas till datorn. Så snart kommer nya bilder.......
Härligt vårväder idag med strålande sol och kvittrande talgoxar. Vår i luften helt klart.
Nu väntar vi på morgondagen.......och 2 årskalas.
8 mars-09
Tänk vad tiden går fort, på tisdag fyller Zacco 2 år. Samtidigt som det har gått fort så känns det också som för alltid som han har varit hos oss.
I dagarna här så kommer Zaccos mamma Amber att få valpar. Tänk om de kommer på samma dag? Jag längtar efter att få gosa med och lukta på de små liven. Men jag vet bestämt att jag inte vill ta med någon hem, nej nej. Det har jag alldeles för gott minne för. Det var inte särskilt mycket under valptiden som jag ser tillbaks på med glädje. Det var en slitig tid. Men det är väl som med oss människor, ingen skulle behöva vara barn nummer 1. Jag behöver mycket distans och självförtroende för att skaffa en liten valp till. Men det kommer kanske?
Det snöar här igen, verkar aldrig ta slut. Vi gick en långpromenad och var ute i 1 timme och 40 minuter. Jag känner mig helt slut nu. Zacco också för han har lagt sig på köksgolvet, helt knockad.
Vi gick i skogen och det var uppkört av en fyrhjuling. Det blir som att balansera när man går i sådana spår. Full koll hela tiden annars ramlar man omkull.
Sen vi började med lina så funkar allt bra. Inte ens minsta tendens idag till att han skulle börja mopsa sig. Det gillar jag!!
När jag kopplade upp honom så sprang vi tillsammans allt vad vi kunde och sen släppte jag honom. Han fortsatte spring tills jag ropade på honom och då kom han farandes mot mig. Men inget hopp och tok utan lek.
Sen sprang vi igen och han gjorde det igen. Till slut så kom han springandes emot mig utan att jag ropade på honom. Och inte en endaste gång så slog det över och blev för mycket. Inte ens bus morrning. Det var kul. Härligt att vara någon som han vill leka med. Det ska vi fortsätta att jobba på.
Vi får hoppas att allt går bra för Amber och valparna.
Lycka till Ingrid och Bertil. Lova att ni hör av er så att vi vet hur allt har gått. Håller tummen!!!!!!
5 mars-09
Det blev ingen lek med Olga för hon hade sträckt sig och behövde vila lite till. Tyvärr!!
Då blev jag urlat och lade alla planer på utomhus aktivitet på hyllan och tränade inne istället.
Det gick riktigt bra. Kul!
Fram på kvällskvisten så piggnade jag till så vi åkte till ridhuset och tränade. Det är bra att vara bland hundar. vi provade på lite linförighet och så tränade vi kontaktövningar. När det var dags för platsliggningen så fick jag inte ner honom i tid så de andra lade sina hundar. Men jag hade ju inte tänkt lämna honom utan stod bara en bit bort och hade honom kopplad.
Han låg kvar, bra! Men han har börjat pipa så förskräckligt. Vad gör man åt det?
Stina var där, vilken lycka! När hon gick därifrån så blev han helt vild och ville bara ut han också. Jag undrar om det är hans stora kärlek? Men ska jag vara ärlig så tror jag inte att det är så noga för Zacco. Han är nog inte den trogna typen.
Vi bestämde att vi skulle träffas nästa vecka någon dag. Lyckans Zacco!
4 mars-09
Jag vill börja med att berätta att på kursen följde kameran med.Tyvärr var det för mörkt, ingen ide att ta kort. Så ck kortet får hänga med ett tag till...
Ja vad hände på kursen.....jag har fått reda på att Zacco kan yla, i det närmaste krypa ur skinnet och göra små snabba utfall mot hund. Inte kul alls. Det kändes dock lite lättare när det visade sig att den hund som vi stått nära och som Zacco gjort närmanden mot var en höglöpande tik. Behöver jag fortsätta och berätta om kursen......
Jag fick lägga allt krut på att träna kontakt. Lite linförighet också och ingångar till sittande.
När vi fick reda på att tiken löpte så sa Catarina som har kursen att då var ju Zacco duktig i alla fall med tanke på vad han "utsattes"för.
Precis innan jag åkte till Norberg så blev Jonatans kompis hämtad. Jag trodde att det var killarna när det ringde på dörren så jag öppnade och hade Zacco vid mig. Vi var ju precis på väg att åka. Men som sagt var det mamma Lena. Hon gillar hundar och Zacco känner ju igen henne. Jag hade fullt sjå att hålla honom och till saken hör att vår matta i hallen är av den hala sorten. Jag vill inte ens tänka på hur det måste ha sett ut. Vi gled runt där och jag kämpade för att hålla honom hos mig och inte "anfalla" henne. Jag lyckas med det, hon går iväg och efter ett tag gör vi det också. Jag släpper ut Zacco före mig och han springer mot grinden där hon precis gick ut och hade så klart glömt att låsa den. Han ut med full fart och som tur var stod hon kvar och tog emot honom. Då säger hon- Visst luktar det gott, jag har ju en löptik hemma.
Det är nog bara hormoner i knoppen på den killen. Tonåringar.....
Imorgon ska vi träffa Olga. Förra veckan så gick det ju sådär eftersom hon precis.....LÖPT....och fortfarande luktade, enligt Zacco, otroligt gott. Vi var tvugna att koppla upp dem till slut. Det gick inte.
Men vi tar nya tag i morgon och hoppas att det är slut på löpandet.
3 mars-09
Nu kanske jag vet hur det ska gå till. Att tävla menar jag. Eftersom har är lugnnär han har linan på sig så kanske jag kan klippa av så att den blir två decimeter lång, bara så där så att han märker den. Då kommer han ju att uppföra sig underbart. Funkar ju även på utställning. Att jag inte har kommit på det förut.
Idag i skogen så hände det.......Zacco försvann. Han var borta i flera minuter. Kändes jättelänge. Efter som jag har kopplet hängande efter honom så blev jag rädd att han hade fastnat. Det började skymma ute och när jag tittade in i skogen så såg allt likadant ut. Fanns inte en chans att han skulle synas där. Jag ropade, visslade både själv och med pipan, jag hoppade och skuttade allt för att vara rolig. Men tydligen inte tillräckligt. Efter ett tag så var jag tvungen att gå in i skogen för att se efter. Bara en liten bit in så ser jag honom stå och mumsa på nåt. Okey tänkte jag ett till miniutedass. Zaccos specialitet. "Skit"äckligt verkligen. När jag kommer närmre så går han därifrån och liksom kryper ihop. Jag trodde att han skulle protestera och kanske morra, har aldrig hänt förut men han såg så knepig ut på kroppshållningen. Men inget hände så jag bannade honom lite, passade på att berätta vad jag tyckte om det han gjort. Jag passar såklart på att titta efter vad för delikat han hittat. Var helt säker på att det var m-skoskit men icke sa nicke.....det var delar av ett rådjur som min lillkille stod och smaskade på. Jag tog med honom ut på stigen släppte honom och berättade att han skulle komma med mig och det gjorde han.
Hemkomna så var vi ju tvugna att spurta inför kursen imorgon. Eftersom jag varit sjuk har vi ju inte kunnat träna så mycket. Men nu går det bra men platsliggningen, apportbocken funkar och sitta fot går också bra. Cirkus snurreriet går bra nu vet han ju vad han ska göra och snurrar ett helt varv. Så om någon har känningar inom církusvärlden så är det bara att säga till.
Nu är det bara att hoppas att nästa rapport är lika positiv, efter kursen alltså.
Och eftersom jag inte har tagit några nya kort så får CK kortet vara kvar......
2 mars-09
Det bara fortsätter att snöa här hur mycket snö finns det egentligen. Vet inte vädergudarna om att det ska bli vår nu.NU!!!! Dåligt underrättade!!
Jag har idag startat en spädbarnsmassagekurs. Kul!! Det var länge sedan jag hade kurs. Svårt att få ihop när jag jobbar halvtid.
På väg över till Norberg så satt jag och tänkte på en tjej som där och har en boxertik. Vi har träffats en gång på en utställning och då ställde hon i bruksklassen. Så hon jobbar bruks det vet jag. Jag funderade lite kring henne och om vi kunde träffas och träna ihop. Hon, jag och Petra. Skulle ju vara kul!
När jag kommer in på öppna förskolan i Norberg så packar jag upp alla saker och pratar med de föräldrar som kommer och gissa vem som stolpar in då..jo just det...tjejen med boxertiken. Jag blev häpen själv. Vad kallas det? Det är ju inte så att jag tänker på henne var och var annan dag utan det var verkligen första gången och sen träffas vi och då på en babymassagekurs. Häftigt!! Eller??
Vi pratade lite efteråt och hon ville gärna träna med oss. Nu har hon ju en liten men som sagt det snöar ju har för jämnan så det lär ju dröja innan man kan ut i skogen och träna.
Hon hade tävlat i sök och var mest intresserad av det. Intressant tycker jag och vill gärna testa sök.
Zacco och jag var ute och gick längst en väg i skogen. Han fick springa med kopplet hängandes. Jag vet inte om det är jag som blir säkrare eller om han fattar att det inte är någon ide för jag får ju tag i honom på stört. (Om det är någon som har en teroi så delge mig den. ) Men han uppför sig kalasbra. Vi passade på att träna inkallningar och sittfot. Gick bra. Vi busade också och han gillade det. Jag kastade pinnar och han hämtade. Jo så var det jag kastade och han hämtade inte tvärtom. Han kom tillbaks med pinnen och vi kampade lite om den och jag kastade om den. Vilken känsla. När vi busar så låter han helt galen men när jag säger att det räcker så ger han sig.
När han sprang före mig så ropade jag på honom och sprang emot honom. Då kom han mot mig och vi busade. Flera gånger.....härligt. Kontakt kontakt.
Jag hoppas att det kommer, att det släpper så att vi kan leka och ha kul tillsammans.
På kvällen så har jag varit på styrelsemöte i brukshundsklubben. Första mötet efter årsmötet. Vi får se hur det blir att sitta med där. Men än så känns det spännande och lovande. Kul samling med folk i olika åldrar och inriktning på sitt hundtränande.
Vad tokigt jag har skrivit ser jag. Förstår knappt själv när jag läser.
Och inget nytt kort att sätta in har jag så ck kortet får väl hänga med ett tag till.
1 mars-09
Grattis Evelina på födelsedagen! Länge sedan vi träffades, nu får det snabbt bli kennelträff. Tiden går fort och snart är det juni.
Skitkallt var det i morse men under dagen har det varit några plusgrader. Inte direkt någon sol idag, synd.
Nu ska jag duscha efter träningspasset bestående av snöpulsande i skogen och sen blir det lite inomhus träning. Ska träna lite med klickern. Bakkroppsträning och sen apportbocken. Sen är det nog på sin plats att träna sitt och inte nån snesitt efter det blir det platsliggning först för Zacco och sen för matte i soffan.
28 februari-09
Tack Johan för sällskapet idag. Passar på att berätta att jag också vet var jag har min sätesmuskel nu, hemska träningsvärk. Först en hederlig promenad på cykelbana och sen in i skogen och pulsa snö. Zacco betedde sig skumt, gick mellan oss mest hela tiden. Jag tog av honom linan och det gick bra. Det var precis som om han ville kolla in Johans hela tiden. Hålla ihop flocken. Men när vi kom ut på storstigen så hämtade han sig och började mopsa sig. Men det gick bra mest med lugn och så lite snökastning för det gillar han inte. Han la sig snälla då. Koppel på.
Imorgon har min man lovat att följa med ut och gå. Trevligt! Ibland är det så himla trist jag börjar snart prata med träden.
Har inget nytt kort att sätta in så jag låter kortet med CK rosetten var med lite till. Njuta av karamellen. Härligt!!!
27 februari-09
Länge sedan jag skrev men..jag har varit sjuk!!! Feber och en hemsk huvudvärk. Det var länge sedan. Har haft noll koll på allt den här veckan. Mina fina rosor i köksfönstret har alldeles torkat bort av övergivenhet. Men nu börjar livet komma tillbaks och min man som har varit i Varberg på jobb hela veckan.
Det känns mest som om jag bedriver taxiverksamhet när alla ska skjutsas omkring. Elin till hästen och sen hämta henne och sen iväg och rida på ett annat ställe och sen hämta där sen ska Jonatan till en kompis och sen ska han hämtas... 3 tim i bilen i ett sträck har varit mer regel än undantag den här veckan. Nej, ett stall på gång eller cykelavstånd måste till känner jag. Annars får hästkraken bo i garaget.
I dag var vi i alla fall till skogen. Länge sedan. Eftersom han har börjat hoppa och dumma sig så provar jag med lina och det går bra. Den här gången var det inte ens tendens till tokeri. Duktig kille!
Jag testade även lite med apportbocken idag, gick hyfsat. Hoppas att orken kommer tillbaks helt imorgon så ska vi köra lite mer lydnad. Måste ju komma igång, det andra kurs tillfället är ju på onsdag, egentligen det tredje för vi missade ju ett. Så vi kommer ju att vara efter i alla fall.
I dag i skogen så tänkte jag på vad som var jobbigt när Zacco flippar ur så där. Det värsta är nog om det skulle komma någon för vad skulle de tänka. Jo såklart att jag inte ska ha hund. Det vill jag inte utsätta mig för. Jag tycker att det funkar att ta ner honom och blir inte nervös om jag är ensam eller vet att ingen kommer. Som hemma t ex, inte ute för då kan ju någon se oss. Hemska tanke!! Men just det att någon ska ifrågasätta att jag har hund, det gör mig nervös. Som när vi är på kurs då blir jag ju så där nervös för att någon ska tänka något. Men jag måste jobba med det....
22 februari-09
Nu var först utställningen för året avverkad. Skönt!
Vi var ända till Timrå. Jag åkte med Ingrid och Bertil, Annette var också med. Resan gick snabbt, kändes inte alls så långt. Jag hade sett fram emot att få träffa Linda, Jens och Milton. De skulle också ställa Fritz. Om jag tycker att det är nervöst att ställa så tror jag att jag funnit min överman i Linda. Hon är om möjligt ännu nervösare. När vi kommit fram så skickar jag ett SMS för att veta hur långt de har kvar. Jag får till svar att deras bil har havererat. Det första jag tänkte var -Ha,ha skitkul! Men tanke nummer två var -Är det sant, det ska ju inte hända. Fasen också(eller nåt liknande).
Det visade sig att de fick låna en bil och bege sig hemåt igen. Tråkigt, jag har verkligen längtat efter dem. Så nu måste det bli en träff i maj istället, hoppas jag.
Det tog tid innan det var vår tur. Jag var inte nervös utan samlad och koncentrerad. Vi var först det gillar inte jag utan vill nog ha någon som drar framför så att han inte hoppar på mig. Men det gick bra. Han hoppade ingenting.Vi blev kvar i ringen och då skötte han sig också bra. Sen i konkurrensen när vi står där för öppen kritik så är det bara lovord om Zacco. Sen säger domaren att två av hundarna, Zacco och en till ska ha HP och skulle nog kunna vara värda CK också. Skit tänker jag, ska vi missa CK den här gången också. Men då säger domaren- Och det tänker jag ge er idag. Vi blev alltså etta med CK.
Han skötte sig sen i bästa hanhundsklassen också, hoppade bara lite. Där kom vi tvåa och slog fler vuxna hanar. Det kändes bra eftersom nästa gång vi ställer så blir det ju i öppen klass.
21 februari-09
Nu är jag helt slut. Tänkte bara göra en snabb uppdatering. Utställning i Timrå idag. Åkte dit med Ingrid och Bertil.
Vi kom hem med den efterlängtade (inte dalmatinern) CK rosetten.
11 februari-09
Igår jobbade vi båda hela dagen och sen var det kalas på kvällen hos Johans om fyllde år.
Idag fick jag hämta Jonatan från skolan för han var dålig.
Eftermiddagen var tänkt till en skogspromenad nu blev det att ligga i soffan och njuta av värmen från kaminen.
Jag vill att ni föreställer Zacco med två dagars energi i kroppen. Hm något måste göras som går fort och kostar på för hans del. Så det blev släpa däck på cykelbanan mellan husen. Många gjorde stora ögon.
Och energi fanns det ska ni veta. Jag brukar låta honom trava men det fanns inte på kartan att det skulle gå. Istället blev det omvänd strategi jag manade på honom hela tiden utan bara sjutton och han sprang utav bara sjutton också. Det fanns hur mycket som helst i den kroppen idag ( och många andra dagar också förstås).
Sen blev det sitt rätt och inte snett träning, inte det lättaste. Det är ju så svårt att se om han sitter rakt eller inte. Efter det blev det platsliggning. Vi tränar "bara" själva ligget. Han ligger och jag går bort en bit. Sen belönar jag liggande och sen är det slut. Det rörde sig ute på gatan när vi tränade. En och annan bil kom och grannar lite längre bort var ute. Bra träning.
När vi kom in så tog jag fram pallen och tränade med den. Han är som den allra bästa cirkuselefanten och vet precis vad han ska göra för att bli belönad.
Vi tränade på ett nytt moment och det var apportbocken. Bara att han ska ta den i munnen och det går bra. Han ska inte tugga förstås.
Sen ska jag finessa platsliggningen som Petra har gjort med Santos, eller ska och ska förresten det är inte MBL at än så vi får väl se om jag får med hunden på tåget. Det är nog bäst att fråga Petra hur hon gjorde först innan vi sabbar allt helt och hållet. Själva finessen är att lägga ner huvudet det känns tryggare om vi nu någon gång kommer att tävla.
Det är kul med kurs för det kräver ju träning annars får vi ju skämmas om möjligt ännu mer. Och som vanligt när jag skriver vi så ska det såklart läsas jag!!!
9 februari-09
I dag har vi haft ett fantastiskt vackert vinterväder, strålande sol och vindstilla. På morgonen var det minus 18, men när solen började värma var det plusgrader. Jag passade på att åka skidor alldeles ensam. Fantastiskt härligt. Det finns spår nära där vi bor. Det är runt 6 km långt men möjlighet finns att ge sig ut i skogen och då blir det över milen.
På tal om det så mår marsvinen bra och har inte någon fler gång konfronterats med Zacco till deras glädje är jag säker.
Zacco själv tränas med klicker, det går bra. Vi jobbar just nu med bakdelskontroll. Bara en sån sak. Till vår hjälp har vi en toapall, ni vet en sån där som alla med små barn har på toa. Han fixar hela varvet runt med bara ett stopp. Han vet precis vad han ska göra för att belönas. De lär sig ju så snabbt.
På vår promenad tänkte jag att vi med hjälp av klicker skulle lära "oss" att gå fint och inte dra eller lukta på precis allting. Jag har hört att en människa inte skulle klara av att ha en hunds luktsinne. Det gör jag inte heller jag blir tokig när han ska stanna överallt.
Men nu skulle det åtgärdas med hjälp av klicker. Jag tänkte att de gånger han gick fint vid min sida utan att dra så skulle jag klicka och belöna. Då skulle han förstå att det var så man skulle göra och våra promenader i fortsättningen skulle vara som en dräm. Måste jag berätta att det inte belönades mer än två gånger under promenaden - så tji fick jag.
8 februari-09
Det finns alltid de som har det värre(eller bättre). Jag som tyckte att vi hade mycket snö. I Korsbyn, Björna, Örnsköldsvik där finns det snö minsann. Eller vad säger du Pamela som hade snö här om dagen...?
Kortet föreställer snömonstret Fritz. Fler bilder på hans sida,Bosarawi´s Caruzo.
Jag har varit på kursstart i går men mer om det en annan gång. Nu är det bara att sätta i gång med träningen. Inspirerad som sjutton. Nu ska vi träna sitt och då menar jag sitt. Ingen snedsitt här inte. Och kampandet med mig måste vi också häva genom att erbjuda annat att kampa med. Låter ju logiskt när man hör det eller hur? Han är duktig och går jättefint men att hålla koncentrationen och fokus måste vi jobba på. Eller rättare sagt jag måste jobba på att vara intressant. Jag jag jag hela tiden. Det är jag hela tiden som måste jobba ju. När jag skriver han eller vi så läs jag. Catarina som var instruktör var trevlig och väldigt duktig. De andra som var med på kursen verkar vara trevliga. En blandning på hundar allt från schäfrar, rottis, lapphund, jaktlabbar och så sist men inte minst två boxerkillar. Oj nu skrev jag ju om kursen........av bara farten. Nästa gång kan inte vi vara med...tråkigt. Det blir till att träna mycket hemma så vi (läs jag) hänger med.
4 februari-09
Gissa varför Zacco står där och smyger....jo det har flyttat in nåt hos oss.
Vad kan det vara som ser ut på det där viset? Det är i alla fall ingen hund.
Tror jag!
Gå in på sidan Börje och Elvis så får ni se....! Riktiga sötnosar.
27 januari-09
Det har snöat hela helgen. Titta på kortet så får ni se. Jag tror garanterat att det här snödjupet är precis vad våra lår behöver, både mina och Zaccos.
Vi var som vanligt först ut för att trampa upp stigen i skogen igen. Det är ju helt olikt sig i skogen när det bara är vitt precis överallt och stigen inte syns. Tur att vi gått där ofta.
Sen har tvättmaskinen gett upp. Det går inte att laga den mer, eller det är mer ekonomiskt att köpa en ny. Den är gammal och har ju nyligen genomgått en reparation. Helt i onödan visade det sig ju när den strax efter gick sönder igen. Osolidariskt att gå sönder så här i januari. Det är ju den värsta månaden. Taskigt! Det är också svårt att klara sig utan. Diskmaskin går ju att ersätta med handdisk men handtvätt låter inget lockande.
Jag fick precis på posten Verksamhetsplanen för GDLO. De har svårt att få ihop folk till en styrelse. Det är ju synd om de måste lägga ner verksamheten för den skull. Får se om jag åker på årsmötet. Det är dagen efter årsmötet på Burkshundsklubben här hemma. Och om det fortsätter att snöa på det här sättet så känns det inget lockande att åka till Borlänge. Men det kanske går att samåka med någon?
Det kommer att ordnas två läger, ett på våren och det andra i höst. Vårlägret blir den 29-31 maj. Vart står inte men instruktör är Frida Sundberg. Hon var med förra åren och de som var med var nöjda vad jag har hört. Det blir lite tätt på given med kennellägret helgen efter den 5-7 juni. Men det är ju hur kul som helst.......
Sen funderar jag på om vi ska åka till Timrå och ställa ut där den 21 februari. Det är långt att åka men jag skulle isådana fall åka med Ingrid. Kruxet är ju om hon har löptik då. Zacco fungerade ju inte så bra överhuvudtaget när vi var nära en löptik sist. Vi får se...det är ju den 30 som är sista anmälningsdag. Men det skulle vara så kul att åka upp och träffa Linda, Jens och deras buskille Fritz. Några dagars betänketid...
24 januari-09
Det verkar som om det aldrig vill sluta snöa. Det har kommit hur mycket som helst.
Igår var värsta dagen. Zacco kom inte ut på en endaste liten promenad. Mitt dåliga samvete fick nästan inte plats i huset. Dörrar och fönster buktade utåt.
Det var bara Jonatan och jag hemma och han vill inte vara hemma själv. Men imorgon tänkte jag hela tiden. Så vaknar jag upp och vad har hänt...det har vräkt ner snö och är rena kaoset ute. Promenaden fick vänta. Istället tränade vi ställande och läggande inomhus, i hallen. Apportbocken kom också fram. Vi var djärva och vågade oss på platsliggning. Han skötte sig by the book. Underbara lilla kille.
Framåt kvällen så lugnade det ner sig och vi kunde äntligen gå ut på den efterlängtade promenaden.
22 januari-09
Idag har energin återkommit. Skönt!! Det är så drygt att göra magplask.
Men jag är envis som tur är och kommer tillbaks.
Dagen innehöll spårträning och det tillsammans med Petra och Santos. Kul med sällskap. Jag slutade först så jag åkte i väg till skogen och la spåren. Det var mycket snö i skogen och jag gjorde en felberäkning och hade bara lågskor. Dumt och blött!
Vi var i skogen mellan Norberg och Fagersta, närmare Fagersta blev det nog men vägen är plogad och det är bara den här vägen som inte har en plogvall. Så när snön är borta så blir det mer rättvist för det finns fler fina ställen längst vägen där man kan lägga spår.
Båda killarna fixade sina spår. Santos är lugn som en filbunde och Zacco är väl i jämförelse mer som en elvisp. Han kan inte hälsa på folk. Det slår över. Och då blev det inte heller så lätt att sätta på selen och fixa med linan. Det är bara att ha is i magen och låta tiden ha sin gång. Ingen ide att börja härja på honom då. Dels så är han ivrig för att få gå iväg på spåret och så en ny person att hälsa på. Too much!!
Två av pinnarna tog han upp, en markerade han och en gick han förbi bara. Slutpinnen tog han också . Det var en bra gång.
När båda hundarna var klara så föreslog Petra att vi skulle promenera med hundarna tillsammans. Hela min kropp skrek NEJ!!!! Det är så drygt och så skäms jag så mycket när Zacco bara drar. Jag vet ju av erfarenhet att promenader tillsammans med andra hundar inte är hans specialitet. Men så fanns Roland där i andra örat och sa -Man ska utsätta sig för sånt som är svårt det är så man lär sig. Så det blev gemensam promenad. Det gick rätt bra. I början var det dragigt. Då fick vi gå första och det blev bättre. Mot slutet av promenaden så var hans påse med koncentration (eller vad det är i påsen) slut och han började hoppa och bita i kopplet. Jag struntade bara i honom och fortsatte gå. Det gick över efter en stund.
Erfarenheten säger mig också att det är viktigt att välja sina strider och det här var ingen jag var tvungen att ta. Bättre att ignorera och gå vidare.
Det är så kul med sällskap. Då känns de andra gångerna när man är själv lite lättare. Sen tycker jag att det är kul att prata hund.
Så vi hoppas på fortsättning.. Tack för idag Petra och Santos
21 januari-09
Jag har hört att grönt ska ha en lugnande effekt så jag provar med den färgen.
Vad jag har gjort för fel med min hund det vet jag faktiskt inte men nåt har jag gjort. Jag var kanske inte tillräckligt tydlig, hård, fast kalla det vad ni vill.
Vad skulle jag ha gjort annorlunda? Jag vill veta.
Hur lyckas ni andra med boxerhanar som är på väg att fylla 2 år?
Idag blev han så där dryg som han kan bli och blir allt som oftast när vi är ute och han är lös. Jag tror inte att jag var riktigt på topp för oftast så kan jag hantera det utan att totalt dyka ner under isen. Men idag är kanske ingen bra dag...........
Jag vill ju gärna tävla och läser ju på hemsidor att det finns människor som tävlar med boxer. Hur otroligt det än låter för mig.
Hur gör ni? Hittar ni på? Vad har jag missat?
Jag vill ju gärna lyckas att glädja mig själv och så klart Zacco och inte bara publiken vid en eventuell tävling.
Ska jag stänga in oss och vara hemma, gulla och mysa för att sedan bege oss ut efter mörkrets inbrott?
Jag tänker inte utsätta mig för en kurs till på bruks med den klart flängaste hunden som alla funderar hur det står till med. Mig också såklart, har hon inte tagit sig vatten över huvudet? Och hunden, är det som det ska där. Han låter ju helt galen.
Nej nu ska jag gå in i duschen och sen dra något gammalt över mig och hoppas att det är grunt vatten och svag is så att jag snart kommer upp till ytan igen.
20 januari-09
Det bara snöar och snöar här. Blöt snö! Plusgrader och ändå så stannar snön kvar. Jag var hur blöt som helst när jag kom hem från skogen.
Som sagt lydnadsträning - inkallningar lägganden och ställanden stod på menyn idag. Och det går bra.
Och så köpte jag en ny apportbock och vet ni vad.... det var inga problem han fixade att hålla den i 5 sekunder. Bara så där direkt när jag kom hem med den.
En sak mindre att fundera på, hoppas jag. Ja just ja - det är ju det där med att hoppa över bäckar och ropa.
Kvällspromenaden togs på blänkande cykelbanor. Det var så halt att det hade funkat med skridskor. Jag ska kanske damma av spikskorna.
Jag vill gå en spårkurs. Varför finns det ingen spårkurs. Där tyngdpunkten ligger på spår och träning i skogen och teori kring spårträning. Jag vill veta vad jag ska tänka på när jag lägger spår. Allt sånt där som jag bara glömmer bort att tänka på - som vinden. Tänk jag glömmer bort att kolla den hela tiden. Vinklar är också spännande. Sen vill jag lära mig att planera för spårträning, inte bara lägga ett spår och se vad det blev. Jag vill kunna tänka ut innan vad jag vill ha ut av spåret. Visst händer det att jag har en tanke innan, ganska ofta faktiskt. Men sen ser ju inte alltid skogen ut som jag hade tänkt. Hur lurad kan man bli på en skog egentligen. Står där och ser lugn, gles och lättframkomlig ut för att i nästa stund en så där 100 meter in totalt förändras till att bli värsta snårskogen.
Nej nu väntar sängen på mig. Natti natti!!!
19 januari-09
Börja om från början, börja om på nytt................... Så kändes det idag i skogen när jag på allvar tog mig an uppgiften att lära min hund momenten i LK1. Jag kan dem nu är det hans tur. Inkallning - ett kapitel i sig. Jag har ju tränat inkallning men mer för att han ska komma till mig bara så där när han är lös. Nu satt jag ner honom och gick iväg. Problemet förut har ju varit hans fart och att han har haft tendensatt bli lite övermodig och glömma bort uppgiften till fördel för bus och tok. Inte alltid lika kul. Nu har vi legat lågt ett tag och det märktes. Men efter ett antal repetitioner så var jag inte ensam om att förstå hur det skulle gå till.
Ställandet gick bra och läggandet körde vi från grundkurs med läggande på stället. Det sitter ju, måste bara påminna. Sen provade vi på hela momentet och det gick...Japp! Så nu är det lydnadsträning bara så du vet Zacco.
Jag provade också på uppletande men där är vi en katastrof. Jag måste ha hjälp där för att veta hur vi ska göra från första början. Hans föremålsintresse måste tränas upp.
18 januari-09
I dag har det legat på och ändå har vi mycket kvar. Direkt i morse var det fort upp ur sängen för att hinna ut i skogen och lägga ett spår. Hela veckan har jag sett spårsnitslar i skogen. Jag tänkte att jag skulle gå det så att Zacco fick prova någon annans spår. Speciellt kul eftersom vi inte vet vem någon annan är. Bara att hoppas att någon annan tycker att det är ok. Men markeringarna har suttit uppe hela veckan. Så länge ligger inget spår. Men men jag kom bort mig direkt, markeringarna slutade ganska direkt. Det kanske bara var några klämmor kvar som någon annan glömt att ta bort. Så det var bara att snällt göra ett eget spår. Sen hem och äta frukost. Efter det ut igen. Det gick åt pipan med spåret....ovant. Zacco gjorde inget fel....såklart.....det vet vi väl alla hundägare vid det här laget att allt är ägarens fel. Bara att gilla läget alltså och försöka leta upp mina pinnar och snitslar. När Zacco gick så kom han direkt in på tillbaka gången och tog rätt snart slutpinnen. Eftersom jag gick någon annans spår så var jag inte riktigt säker på var jag var när jag kom tillbaks. Trodde aldrig att det var så nära. Men men...
Om någon annan bara hade låtit alla snitslar vara kvar så hade det ju gått galant det är jag säker på. Så allt är i det här fallet självklart någon annans fel.
Så istället irrade vi runt i skogen. Det är en ganska ny skog för oss. Vi kom till ett ställe men flera svackor och stora stenar. Zacco gick i gång och bara for runt runt runt runt flera vara. Jag stod till slut bara och tittade. Det var som en cykelbana med doserade kurvor, ni vet. Han tog hjälp av stenarna och sprang på "insidan" av dem. Det såg urfränt ut. Han tog slut efter ett antal varv och lade sig och bara slickade i sig snö. När jag stod där så njöt jag av hans rörelseglädje men kunde i samma stund snabbt sätta mig in i hur det skulle kännas med ett sånt här tokryck på en lydnadstävling. Mina tankar gick till Pamela och Oskar. Fy sjutton, jag skulle bli helt galen på honom i en sådan situation. Men vi boxerägare måste alltid tänka på att vi glädjer andra. Eller i alla fall våra hundar skänker andra människor glädje i en sådan situation.
Efter skogsvändan så snabbt hem för det var dags för skidskytte och skidskytte igen. Sen åt vi och sen var det dags för bandy. Bandymatchen pågår och vi har börjat ladda för kvällens handbollsmatch. Vilken härlig sporthelg.
Jag känner att jag behöver hjälp med apporteringen. Han vill inte riktigt ta den och sen hämtar han ju inte saker och kommer tillbaks med dem. Hur göra undrar vilsen hundägare? Tips och ideér mottages tacksamt.
17 januari-09
Det har varit soffnötartider här hemma i slutet på veckan. Lillhusse har varit magsjuk och husse har legat ute på jobb. Det har mest varit att gilla läget. En och annan promenad på kvällen och så träning i ridhuset blev det. Men dessemellan mycket soffmys.
När vi tränade i ridhuset så var Stina där.......och hon luktade hur gott som helst men vi fick inte hälsa på varandra. Det gick liksom inte att tänka på något annat än henne. När hon gick så fick matte kontakt på linjen och då var hon inte så nådig ska jag säga. Det blev inte någon belöning i onödan om jag säger så...
Idag så var vi i skogen och jag fick gå ett blodspår. Roligt som omväxling. Innan så gick vi lite i skogen. Men matte var lite konstig tycker jag. Hon ville gå inne i skogen där det är så svårt och besvärligt att ta sig fram fast det fanns en väg en bit längre ner. Men tro inte att hon blev nå glad när jag sprang ner på vägen och visade den för henne. Nej det var visst meningen att vi skulle knöla oss fram bland stockar och stenar. Ibland så förstår jag inte hur hon tänker.
Just ja...jag höll visst på att glämma. Jag är i "lite" onåd hos husse. En dag när matte gick till jobbet glämde hon att stänga grinden in till vardagsrummet och jag kunde gå in i sovrummet. Och där fanns husses nalle sen han var liten. Den var liten, sliten och blå. Det syntes att den hängt med ett tag. Jag tänkte att det kunde vara kul med en ny kompis.....men den hängde inte med länge alls. Inuti den fanns en massa konstig stoppning det såg ut som hö och blev hur mycket som helst när den kom ut på golvet. När matte kom hem så märkte jag på en gång att det här inte var bra. Jag åkte ut och sen såg jag inte den nallen nåt mer. Men matte fick sig också en släng av sleven när husse kom hem,,,,hur kunde hon glämma att stänga grinden. Och det kan man verkligen fråga sig tycker jag....Husse blev inte glad och jag fick inget av honom vid frukosten annars brukar det vara ett bra ställe att sitta på men nu var det bara -Gå och lägg dig!!!
Jag hoppas att han inte är så långsint som matte.
10 januari-09
Jag har glömt att berätta en sak - igår hörde vi fåglarna kvittra när vi var i skogen. Jag fick snudd på vårkänslor.
I dag hade vi sällskap med oss i skogen. Elin passade på att vara med innan hon åker tillbaks till Rättvik i morgon. Jullovet har gått så fort.
Jag la ett spår som jag inte snitslade utan bara la ut 3 pinnar + slutpinnen. Om inte Elin vet hur spåret går och jag går med och fotograferar så kan vi ju inte hjälpa honom. Han fixade det galant. Jag tänkte att det skulle likna ett appellspår. Lite kortare med två vinklar. Han fick också testa ett påsläpp från sidan och grejade det såklart.
Sen var det dags för däckdragning. Nu ville Elin fixa ihop alla linor och det var intressant. Nyfiken i en strut ville såklart vara med.
När vi är tillsammans i skogen så brukar vi passa på att träna "sök". Det blir ju lite lättare när vi är två. Vi sprang iväg lite längre men han hittar oss snabbt som ögat.
Det finns nya bilder att titta på under Nya bilder.
9 januari-09
Kolla på bilden ovanför....I somras var det skog, skog och åter skog där. Det var bara en liten stig som gick fram genom skogen. Nu är det värsta autobahn.
Jag förstår väl att det behöver gallras men det tar ju sån tid innan det rensas upp och det ser okey ut igen. Nu så fäller de inga träd precis där "vår" väg går utan det är en matargata på något sätt. Så skogen vi trivs i ser ut som vanligt det är bara den där lilla autobahn snutten. Den överlever vi. Jag känner bara att det inte går att vara där jämt utan vi går där på helgerna när de inte arbetar för det är stora berg med virke som ligger jämnst med vägen. Det skulle ju inte vara någon hit att komma samtidigt som de ska hämta allt det där.
Vi har kommit samtidigt som en flisbil en gång och det var dammigt och besvärligt pga alla mindre partiklar som for i luften fast vi tog en omväg kring bilen. Den här bilen var av det fiffigare slaget så den "malde" ner alla pinnar till flis så där på plats och ställe. Effektivt värre , men väldigt skräpigt.
Nu har jag kommit igång med träningen känns det som. Bra med lite krav som att åka på träning i ridhuset. Det ser ju bra ut om vi lär oss någonting mellan gångerna.
Nu i skogen när han var lös så tränade vi fritt följ. Jag vill ju att han ska vara uppmärksam på mig. Det gäller att vara rolig och väldigt aktiv. Jag har också tränat på att han ska stanna när jag säger till och vänta tills jag kommer ifatt. Då gäller det att vara en kul tjej.
Sen hittade han ett fynd i skogen som är en större delikatess än hästskit och jag tänker inte säga vad det var. Han var borta och jag var tvungen att vissla för att han skulle komma och då stank han som Olles utedass. Mumma för en hund...! Inga pussar mer i kväll.
Tänk att de är såna äckelpottor. Fy bubblan!!
8 januari-09
Chicken race kort...hur länge törs/vill man sitta kvar när en boxer springer rätt emot en?
Ni ser ju själva på bilden hur länge.
I natt drömde jag att vi var på utställning med Zacco. Undrar varför?
Vid bedömningen så tittade domaren på Zacco och sa att det syntes att vi åkt långt och att han såg trött ut.
Sen fortsatte han med att säga att Zacco inte var så välväxt. En del hundar sätter fart och växer runt 12 månader andra mellan 17-24 månader. Sen fanns det hundar som Zacco som kanske alltid skulle fortsätta att vara små och klena.
Ni förstår att vi inte fick en etta. Om vi fick tvåa eller trea kommer jag inte ihåg.
Men det var bara en dröm.......
Nu på kvällen så har vi varit och tränat i ridhuset. Premiär!!!
Det var inte så mycket folk där och tränade men det gjorde ingenting så här första gången. Fokus låg på att ha nosen ovanför alla himmelskt doftande hästskitar. Bara det var ett hästjobb...
Vi fixade faktiskt linförigheten bra och när det bara var vi och Marketta med hund kvar i ridhuset så testade jag att göra en inkallning. Det gick bra.
Så linförighet och sitta fot var kvällens moment förutom att låta bli hästskiten.
Jag är nöjd.
7 januari-09
Snyggingen på bilden heter Oskar, Valsängens Rolex. Vi har liksom samma farsa han och jag... Max grabbar båda två.
Kolla in min brorsa.....
Ja, där är han bakom alla rosetter. Han fixade alla bokstavskombinationer på My Dog i Göteborg igår.
CK, CACIB, BIR............ Wow.
Jag är så stolt över er båda två och vet ju hur nervös du har varit Pamela. Nästa gång ställer du, eller hur?
4 Januari-09
I dag var det lydnadstävling i ridhuset. Skitkallt! Jag trodde att det var inställt när jag i morse såg att det var 24 minus grader. Brrrr!!!
Men det var tävling...och jag var publik. Jag får börja min tävlingsbana på läktaren. Inte det sämsta, mycket fanns det att titta på och mycket att lära.
Cecilia gjorde tävlingsdebut( vad jag vet) och var så duktig. Bara att stå där och utsätta sig för att bli bedömd..
Jag hade tur och fick titta på Petra och Santos också när de tävlade för andra gången. Den första gången var de 1!!!!! poäng från ett första pris. Snopet.
Jag tog kort som vanligt och märkte att Santos reagerade och blev okoncentrerad. Jag svor för mig själv och slutade att ta kort. Det var lite besvärligt för Petra att få Santos att vilja samma sak som vad hon ville. Om jag ska vara riktigt ärlig så var han också väldigt intresserad av småfåglarna i ridhuset. Så felet kanske inte bara var mitt. Petra skriver inget om mitt fotograferande i min gästbok utan nämner bara fåglarna så jag hoppas verkligen att så var fallet. Lycka till i fortsättningen.
Jag vet inte om jag egentligen blev så där väldigt peppad att själv tävla. Det är ju så pinsamt om Zacco inte alldeles oväntat skulle få för sig att hälsa på tävlingsledare eller domare, eventuellt kika lite på protokollet vem vet.
Det är ju hur mycket som helst kvar att träna på. Samtidigt som tävling ger erfarenhet och så vet man ju sen vad som behöver finslipas eller kanske putsas rejält på.
Det här med tandvisningen blir jag så svettig av att tänka på. Han blir ju glad och vill ju pussas det vet jag ju. Grejen är ju bara att det på något vis lägger ribban för hans nivå under resten av tävlingen. In och visa tänderna kanske lite halvbrottning och sen är ju han igång. Det kan bli mycket glädjeskutt och lekinviter. Jag undrar om det måste vara i den där ordningen. Kan man kanske få visa tänder sist eller kanske rent av avstå tandvisningen likväl som man kan avstå andra moment. Det visar sig..........
1 januari-09
Gott Nytt År till er alla från oss!!!
Nyårsafton igår och vi hade gäster. Två vuxna och två barn. Zacco blir ju som galen när det kommer folk. Precis när de kommer är det som värst så vi brukar sätta honom bakom grinden.Det känns taskigt men han kan ju inte uppföra sig.
Efter ett tag lägger det sig och han blir "normal".
Med mycket ungar i huset blir det spring och stoj men det fixade han. Han var faktiskt en cool kille.
Efter maten så lekte P med honom. Han fick ta det som var över från snittarna. P gömde och Zacco letade reda på. Han la på nosen och sa varsågod. De sprang runt sida vid sida och det blev inget för våldsamt skutt eller hopp. Härligt! Det känns ( i varje fall periodvis) som om min kille har växt till sig.
I lyckliga ögonblick kan jag se en tävlingsmöjlighet för oss två men men vi får väl se om det håller i sig.
Vid tolvslaget så stod Zacco vid altandörren och ville ut för att titta på alla fyrverkerier. Ingen rädsla där inte. Hoppas att det håller i sig.
Jag tycker att det har varit bättre med alla smällare dagarna före och efter nyårsafton. På själva nyårsafton så var det bara på kvällen som det smällde. Lite enstaka smällar på dagen men mycket mindre och det är skönt. Bara tanken på att någon idiot skulle kasta en smällare efter oss eller någon annan gör mig förbannad.
30 december-08
Nu har jag kommit igång igen med spårandet. Kul!
Idag så la jag ett långt spår. Det tog honom 20 att spåra och då är han som bekant inte särskilt långsam av sig. Ett långt spår alltså. Det är lite besvärligt att gå i skogen nu med all isig och skarig snö. Han tog alla pinnar utom två. Han gick på fel sida om trädet båda gångerna. Jag hade varit lite klurig och för första gången lagt spetsvinklar, två stycken. Han tog båda två. Den ena direkt men den andra fick han snurra lite innan han fick upp. Jättebra tycker jag.
Medans spåret la till sig så skjutsade jag Elin till hästen och passade på att träna lite lydnad. Det gick bra. Jag provade till och med inkallning. Jag har ju legat lite lågt med det. I dag var jag extra populär eftersom jag hade med resterna efter julskinkan och belönade med. Efter löptikar är det ju det bästa Zacco vet.
Husse fortsätter att IKEA montera. Nu är det överskåp och efter det en säng. Men Zacco får inte vara med utan får snälla låta husse greja i fred.
29 december-08
Nu är det dags att montera nya bokhyllan och sängen från IKEA. Roger satte fart och tog in ett paket i vardagsrummet. Gissa vem som kommer då fort som bara den. Jo hjälpmontören Zacco. Nyfiken i en strut. Han stod med och tittade och kunde inte vara närmre än han var. Han var med hela tiden när Roger packade upp. Men när han gick sönder ett bakstycke så det sprack fick det vara nog och han blev placerad i hallen. Vad otacksamt när man bara vill hjälpa till!!!
28 december-08
Nu har killen vaknat upp och blivit sig själv igen. I går kväll var han helt borta. Helt avdonkat låg han i soffan och sov.
Nu på morgonen så la jag spår som vi gick så där en timme senare. Han tog spåret perfekt men gick över alla pinnar. Markerade inte en enda en. Märkligt!!!
Tanken var att vi senare skulle åka till skogen tillsammans för att ta kort när Zacco drar däck men omständigheterna ville annorlunda. Det blir inte alltid som man tänkt sig med häst, hund och tonåringar.
Det blev däckdragning men utan fotografering. Nu går det bra när allt ska spännas fast, alla linor och selen. Han står alldeles still och väntar.
Så inga kort på däckdragande hund utan däckskällande hund istället. Vi får göra ett nytt försök en annan dag.
27 december-08
Nu har Zacco blivit stora killen verkligen. I Tierp fanns det en löptik och det var intressant. Att det var morsan själv hade ingen som helst betydelse.
Det var jobbigt för honom. Han bara trånade efter henne. På slutet i går kväll så gick han omkring och småskällde och gnällde. Vi tog med oss buren upp på sovrummet för att han skulle kunna komma till ro i den. Vi tänkte att den kunde stå öppen men att han skulle sova iden.
Han flåsade, gnällde och kom inte till ro alls. Till slut var vi tvugna att stänga grinden och låta honom sova i buren. Efter 1 timme kom han till ro.
Förutom mamma Amber så är mormor Wilda intressant. Men det är inte besvarat. Zacco har alltid varit mycket för att retas med Wilda. Nosen hans blir minst halvmetern lång och innan han hunnit lukta på henne så är han på väg att hoppa jämfota åt sidan.
24 december-08
Jaha...skinkan klarade sig som sagt var.
Igår så var han heltokig i att slicka i slasken. Det smakade väl gott av skinkspad. Jag trodde att det var det enda han fått i sig men ack vad jag bedrog mig. När jag kom hem från kyrkan, familjegudtjänst på morgonen så berättade Elin att Zacco spytt på mattan. Skinknätet....mumsfilibabba. Det var inte bara slicka skinkspad utan ett skrovmål nät också. Men nu är det returnerat och klart.
24 december-08
Självaste julafton fast väldigt tidig sådan. Klockan är så där en fem i ett. Tiden går så fort och det finns alltid så mycket kvar att göra. Precis blev vi klara med all inslagning av paket. Med åldern på barnen så blir paketen mindre och färre.
Skinkan har överlevt kvällen i år i motsats till förra året då Zacco åt upp en tredjedel så det bara var att åka till kvällsöppna affären och köpa ny färdigkokt skinka och griljera och se glad ut....
JAG ÖNSKAR ALLA EN GOD JUL!
21 december-08
Back on track....
Nypremiär på bruks och träningsplan. Vi körde lite LK1 moment. Det gick bra allt utom läggandet. Hoppa gjorde han utmärkt och ställandet gick bra. Linförighet tränade vi ju också på och jag belönade både med lek och goda köttbullar. Det måste ju vara lite extra så här vi nystart. Jag fick också reda på att det varje torsdag är träning i ridhuset. Träningen är för alla. Vi måste se till att ta oss dit för att få träffa lite folk.
Igår gjorde vi ett nytt försök i spårskogen. Samma skog som jag ramlade i men den här gången höll jag mig på benen. Det gick jättebra. Jag hade snitslat sparsamt bara markerat ut pinnarna och någon vinkel. Allt för att inte styra honom så mycket. Han gick över alla pinnar men markerade inte två av dem. Jag tror att jag la ut minst 7+slutpinnen. Så jag tycker att det var godkänt. Han är inte lika ivrig heller men för den skull går det inte direkt sakta förstås. Allt är ju relativt.
Här hemma är det fortfarande samma röra en, blandning mellan Rent hus och Äntligen hemma. Men var är de - alla de där människorna som kommer och städar i Rent hus och Martin Timell har vi inte sett röken av här. Det är nog bara att ta i och se till att det ser någotsånär ut på julafton. För på onsdag är det julafton oavsett hur det ser ut här hemma.
Så nu är det fler skift på samma person som gäller här hemma. Tapetsering i princip dygnet runt.
18 december-08
Idag stack han iväg för mig den rackarn. Ja det är ju det där med att våga lita på och sen misslyckas ibland. Jag vet inte om jag gillar den där biten med att misslyckas. Inte ens ibland.
Jag har honom mer lös nu. Hmmmmm.
Vi går genom skogen och kommer ut på en större promenad väg. Han är lös och jag kallar in honom med jämna mellanrum. Plötsligt sticker han ner på ett kalhygge. Vid sidan om finns det hus och lite längre ner en större väg. Han är mest intresserad av ett hus där jag vet att det bor två dobbermanhundar. Jag är lite skeptisk mot dem(förlåt) jag tycker att de är lite otäcka. De här hundarna gör utfall mot Zacco när vi träffas så jag gillade inte alls att han var där.
Runt huset är det staket så det var inte direkt panik men jag gillade inte att han inte kom till mig.
Till slut så väljer han mig( eller så var han klar med det andra) och kommer springande. Då måste jag ta till all vilja för att vara entusisastisk och glad när han kommer i full fart. Belöna honom och inte koppla upp honom utan låta honom vara lös. Jo det gjorde jag. Modigt va. Det är väl att lita på, eller alternativt att vara helt dum. Jag vet inte vilket men väljer att tycka att jag var modig.
Resten att promenaden var han lös genom skogen och när vi kom ut i bebyggelse så kopplade jag upp honom och vi går hem så där perfekt som det bara kan vara.
17 december-08
Den här veckan har vi ändrat lite i schemat och hade Olga dag på onsdag istället. Det är ju lite att göra så här års....
De blir verkligen glada att se varandra. Kul att se.
Vi gick i skogen och på väg tillbaks så gick vi längst vägen. Lika duktiga som de var i skogen lika bedrövliga var de längst vägen. Fy sjutton vilka draghundar. Olga drar så hon kräks flera gånger och Zacco har mig som en vante efter sig. Jag förstår inte att det ska vara så svårt. Anita kom med ett förslag - att vi ska gå med dem längst vägen istället för att vara i skogen. Helt rätt såklart men hur jobbigt som helst. Jag tror att jag får ge mig och helt sonika gå där och hänga efter i kopplet. Det spelar ingen roll hur jag gör så ger han sig inte. När vi närmade oss vår bil så blev det lite bättre och han gick i alla fall brevid mig.
Vem är ute och går med vem undrade Anita och det är en helt befogad fråga i det här fallet men jag tänker inte svara på den.
På kvällen nu så gick vi en sväng och han går så fint. Han går brevid och tittar upp på mig. Så söt! Jag belönar med godis och med lek. När vi leker så går det att avbryta och fortsätta gå direkt. Vi mötte också flera hundar och människor, varje gång har det gått bra. Han brukar aldrig skälla eller göra utfall men ibland så vänder han sig om efter hundar. Det känns okey.
Nu är det bara två dagar kvar att jobba sen väntar semester till den 7 januari. Härligt!
Här hemma känns det som en blandning av Äntligen hemma och Rent hus. Vi håller på att renovera sovrummet(tajming) och allt står i vardagsrummet. Det blir ju en hel del kläder, garderober, byråer, skänkar, madrasser och sängstomme. En hel del. Det är inte ens någon ide att tänka på julstädning. Nu ska vi spurta för att bli klara och slippa allt elände över julen. Det blir bra när det blir klart!
15 december-08
Till tomten:
Jag önskar mig ( förutom snälla barn, fred på jorden och att alla får vara friska) följande:
En träningsgrupp med hundar och deras ägare som gillar boxrar. En grupp där vi kan hjälpa och stötta varandra. Peppa varandra till att våga gå vidare. En grupp där vi alla kan vara trygga med varandra och våra hundar.
En bra instruktör till "min" träningsgrupp. En instruktör som gillar boxer. Har överseende med deras egenheter och ser charmen.
Snälla tomten..........................
14 december-08
Vi passade på att gå en skogssväng direkt på morgonen. Jonatan skulle spela bandy hemma så vi gick ner till IP genom skogen. Vad mycket snö det är!!!!!!
Träden bara hänger ner. Det blir till att pulsa snö. Jag tror att kritiken välmusklade lår snart kommer att gälla även matte. Det tar så mycket längre tid att gå i djup snö. Ingen annan än vi går där i skogen nu. Undrar varför?????
Men Zacco gillar snön. Han far fram som en fartdåre...Fullt ös medvetslös. Jag tror att det är hans motto.
13 december-08
Skogspromenaden imorse innebar ett evigt pulsande i snö......förmodligen bra för kroppen. Zacco tröttnade ett tag och gick då i mina fotspår.
På kvällskvisten har vi gått en liten sväng och efteråt tränat läggande, ställande och inkallning. Det känns som om det var länge sedan. Han fixade det bra med tanke på hur lite vi tränat. Inkallningen är inte finslipad. Vi behöver jobba på farten och då menar jag inte att den ska bli mer utan snarare mindre. Det är så man knappt kan stå still för vinddraget när han far förbi i tusennitti. Men han låter bli mig , han hoppar inte mot mig eller försöker bita i min hand. Det tackar vi för....
Eftersom det har kommit snö och den inte verkar vilja lägga sig i drivor av sig själv (jag har väntat ut den hela dan )så var jag tvungen att skotta. Zacco var med ute....ni förstår själva. Han har en förkärlek till borstar och skyfflar. Det blir verkligen fart på honom då. Jag var på bra humör och kände att det var ett bra tillfälle att träna.......
Jag satt ner honom och han fick sitta medans jag skottade. Jag fick såklart sätta om honom några gånger men mot slutet hade han fattat och satt still. BRA bra!!!!!!
Nu tänker jag börja om med lydnaden. Jag ska åka till bruks och börja med att träna med linan på. Så han inte får för sig att dumma sig. Det är ju så mycket lättare så att få fatt i honom och berätta att det inte uuppskattas det där med hoppande och tok.
11 december-08
Nu finns restultatet från Zaccos MH på hemsidan. Titta under Resultat MH.
9 december-08
Idag gick vi en promenad alldeles utan koppel............
helt sjukt bra. Jag släppte ut honom från bilen, gick en skogsväg och sedan en mindre stig. Hela tiden utan att ha honom kopplad. Jag vill bara förtydliga att han under natten inte har förvandlats till en schäfer eller bc. Han är fortfarande en boxer.
Jag växte minst en decimeter så jag är numera 1.84 lång. Det kan behövas för att man ska kunna titta runt alla hörn, backar och svackor. Det blir ju lätt så att man vill hålla koll.(Läs man=jag).
7 december-08
Nu verkar det som om poletten har trillat ner.....jag tror att han förstår nu, äntligen.
Jag menar det här med att gå i koppel. Nu är det tre gånger på raken som vi gått promenader och han drar inte. Jag har flera gånger funderat på om jag har en hund i kopplet eller om han smitit. Vilken känsla att gå ut utan att hela tiden kämpa om vem som ska gå först. Och vilken fart vi går i, det går undan ska jag säga.
Det är nästan att jag inte vågar skriva om det, ni vet, ropa inte hej och allt det där. Men jag har inte tänkt gå över någon bäck utan jag är stolt över vad jag/vi åstadkommit och om det går över snart så funkar det nu i alla fall. Jag njuter....
Och så var det utställningen...
Det gick bra! Tusen tack Rickard och Kristina. Jag fixade inte att ställa Zacco utan det gjorde Rickard. Hur bra som helst också. Jag gjorde debut i dubbelhandling. Jag vet att man inte får men alla andra gör ju det också. Får man ens skriva om det. Jag tar chansen. Det var inte heller helt lätt. Zacco är ju inte så där fixerad vid grejer men jag fick tag i en rosa flodhäst som pep. (Tack för lånet Ingrid). Sen att stå där och pipa, ropa och "bete" sig. Det var som sagt inte helt lätt, jag har många hämningar att jobba med märker jag. Att trängas och knuffa sig fram bland folk och sen stå där och fåna sig......men jag fixade det. Det är där Kristinas hjälp kommer in. Hon coachade mig helt enkelt. Inte lite utan hela tiden och det ska ni veta behövdes. Precis på slutet sa hon- Kör på och inga hämningar. Till mig............som ibland känner mig som en ända stor hämning. Men jag tycker att jag fixade det. Så en gång till TUSEN TACK!!!!!
Det var min prestation ni kanske vill veta hur det gick för Zacco. Han kom 2:a med HP. Lila är ju snyggt men de där rosa är ju läckra. Undra när vi får en sån?
Zacco skötte sig bra.
När vi åkte från Stockholm så sa jag till Roger att tänkt vad mycket som hänt sen vi skaffade hund och vad många vänner som jag fått på köpet. Det är ju underbart! Så tack allesammans för att ni finns!
Synd bara att det är så långt till er allihop. Så jag har ett förslag. Kan ni inte flytta hit till Fagersta. Det är en fin stad med mycket natur av skiftande slag. Det finns det mesta här. Då kan vi träffas och träna hund och prata hund. Det förstår ni ju själva vad kul vi skulle ha.
1 december-08
Jag undrar om det är vanligt att 21 månader gamla boxer killar liknar aprilväder...........ömsom sol ömsom storm. I går tog han ton emot mig och hoppade och dummade sig idag gick vi bästa promenaden och stannade på IP för att titta på Jonatans bandyträning. Han skötte sig hur bra som helst, perfekt.
Jag hoppas att han på lördag väljer en fin augustidag med sol, härlig temperatur och lite lagom vind.
Knät tror jag att vi lämnar hemma på lördag. Det går bra att gå men jag blir så stel när jag sitter en stund.
När jag sitter på golvet och ska upp så verkar jag mer som 99 än 22.
Det här med att ta det lugnt tycker jag är svårt. Speciellt som det straffar sig lite på sikt, det kommer ju inte på en gång. Idag har vi gått en sväng i skogen på förmiddagen och medans Jonatan spelade bandy så gick vi inne i stan.
Jag åkte ut en sväng till bruks också för jag vet inte riktigt vilken dag tjejerna träffas. Det var inte måndagar så jag får ta och ringa och kolla upp det. Nu längtar jag efter att träna lite ställande och läggande. Inkallningar vet jag inte om jag längtar efter............nej det gör jag inte.
"Nu för tiden" ( usch vad gammal man låter) får man ju plocka ihop sina egna utbildningar, det är valfrihet som gäller. Jag tycker att det kunde gälla bruks också. Tänk att få plocka ihop sin egen LK1 ...........
ta det som passar bäst för dagen och låta något annat vara.
Jag hörde på nyheterna att det fanns ett förslag på att man skulle kunna överklaga betyg. Lika där med poängsättning av domaren. Överklaga och diskutera. Medbestämmande.
30 november-08
Trevligt med adventsfika i Hedemora medans vi väntade ut spåren. Petra hade med sig glögg och pepparkakor, Kerstin bjöd på goda kakor( även om de inte såg ut som hon tänkt sig) och hade med sig ett ljus som tändes och ställdes i mitten när vi fikade. Mysigt värre!!
Spåret gick också bra. Ove lade Zaccos spår. Innan han kom tillbaks så kom det ut en hund ur skogen där han gått in (Ove alltså) och efter en stund även en matte som hörde till hunden. Störningsmoment, men vem sa att det skulle vara enkelt.
Jag blev så stolt när Zacco tog spåret och de klurigheter som Ove lurat ut. Pinnar på stockar och stenar t ex. Men det var inget problem i dag för min kille.
Mitt knä är okey när jag går på plan mark men upp och nerförsbackar är det värre med. Då känns det. Jag kan heller inte gå i trappor eller ta i och låta knät bära min vikt. Då gör det ont. Idag så kanske jag inte direkt vilade och det märks nu på kvällen när jag blivit lite stel. Då gör det ont och t o m bakom knät (i knävecket). Jag ska försöka ta det lugnare i morgon men det blir inte lätt.
29 november-08
!:a advent och mina fönster är härligt adventiga. Julgardiner, stjärnor och julblommor är på plats. Fint som bara den och stämningsfullt. På affären så köpte jag en massa olika sorters glögg, blåbär och lingon, saftglögg till barnen, vanlig och vit glögg. Så till teven i kväll så blir det nog lite glögg.
Det här dåliga vädret som jag i svåra stunder önskade till nästa helg behövs nog inte utan jag har fixat till det alldeles själv. Jag har nämligen i dag i skogen gjort värsta vurpan och skadat mitt knä ordentligt. Jag kan gå på det men haltar. Det som är värre är att gå ner på huk, det skiter sig totalt. Så att ställa en hund och stå och hålla emot funkar inte alls. Jag provade lite nu på kvällen medans jag gjorde varma mackor. Skulle passa på att träna med lite ost. Det gick ju inte utan istället så stod jag framför honom men det kommer aldrig att gå på utställning.
Så nu får vi hoppas att det ordnar till sig men knät är svullet och gör ont. När jag stod och strök så domnade jag bort i knät. Läskigt!
Ni kan få veta hur det gick till....
Vi gick ett spår och jag skulle ta en snitsel och vred på kroppen och gick samtidigt. Det var ett parti med stenar med mossa på. Ni förstår ju själva....Precis när jag ramlat så gjorde det ursinnigt ont. Jag låg kvar en stund men tog mig upp. Det gjorde lite ont medans vi var kvar i skogen men det blev värre när vi kom hem tycker jag.
Så om någon vill ställa en hanhund i unghundsklassen eller vet någon som vill så hör av er.Själv så håller jag alla tummar för att mitt knä ska bli bra.
Jag önskar er alla en trevlig 1:a advent i morgon.
28 november-08
En vanlig promenad i skogen är ju underbar...............
Fint väder, trevlig hund och folktomt. Perfekt!
Zacco hade en bra dag, kom på inkallning, gick brevid när jag ville det och inget kaxeri!!!!!
Jag tycker att det går bättre när han ska gå kopplad.
Jag går där stolt som en tupp, och tänker att nu är jag väl en sån där bra hundägare. -Kolla in mej bara!!!!!
Det är vad som händer sen som jag lätt blundar för. Om jag ska vara helt ärlig och det ska man ju vara så är det faktiskt så att när Zacco tenderar att dra lite så ökar jag på stegen. Han ökar också stegen vilket tvingar mig att jobba på lite. Till slut är det bara att inse - vi har lite kvar att jobba på där.
Och utställningen nästa helg..........jag drabbas ibland av strutsbeteendet. Stoppa huvudet i sanden. Det går inte an. Nu är det bara hårt arbete som gäller. I stunder av tvivel så händer det att jag önskar dåligt väder nästa helg så att vi inte kan åka. Det är ju i och för sig inte bra för de andra som har sten koll på sina hundar och gör sig bra i ringen.
Och sjuka vill vi ju inte bli så det är inget alternativ.
Det är nog bara att ta i göra sitt bästa. Trägen vinner, eller.......
27 november-08
Torsdag=Olga. En skön promenad i skogen tillsammans med likasinnade både människa och boxer. Trevligt!!!
Vi gick i ett elljusspår. Jag har inte gått där förut så nu har jag ett nytt ställe att åka till. Perfekt!
Dogsen for runt som tokar hm som vanligt. När det skulle kopplas upp så gick det galant. Zacco kom och Olga efter. Jag kopplade honom och sen drog Olga en bit men inte långt. Hon kom tillbaks och gjorde en lov kring Anita. Jag hade med mig PET flaskan och kastade den efter henne och sa att hon skulle stanna, och det gjorde hon. Bra bra!
Igår var vi i en vintrig skog till skillnad från idag när det regnar och all snö är borta.
Jag la ett spår till Zacco och markerade bara pinnarna eftersom jag såg spåret efter mina skor. Då kunde jag ha fokus på hunden och vad han gjorde och bara behöva kolla in var pinnarna fanns. Han fixade det bra. När spåret var slut så fick han värsta bängflänget. Jag vet inte vad som for i honom. Han betedde sig som han gjorde förr på en usel dag. Skittråkigt!
Jag höll ut och kunde lugna ner honom. Det är ju så lätt att bli förbannad och stå där och gapa och skrika. Jag kastade bort stryplänken så den får vi leta efter nu någon dag när det har töat bort all snö i skogen.
Jag blev arg på hans dumfasoner och kopplade upp honom och gick fram och tillbaks på vägen och tränade i att gå fint och inte dra och gå före. Jag vände ilskan till envishet och gav mig inte förräns han gick fint. Fram och tillbaks ett antal gånger, ni förstår ju själva hur mycket energi det bildas av att försöka få en vilt skällande och halvt galen hund att sansa sig. Så vi trampade upp skogsvägen rejält.....det så ut som om ett helt regemente varit där på övning.
Vi avslutade med att leka, det var kul och han är med direkt men kan även sluta när det är dags för det. Bra!
Jag kastade iväg leksaken och han fick hämta och komma till mig för lek. Det går bättre och bättre. På slutet när han tog den så siktade han in sig på mig och kom direkt men vi har mycket kvar att träna på där.
Imorgon blir det kanske spår om vi hinner innan det blir mörkt.
25 november-08
Nu i kväll så var vi till bruks för första gången på hur länge som helst känns det. Det var snudd på folktomt. Bara 3 "gubbar" som snackade när jag kom, så jag blev kvar och snackade bort en timme.
Jag har som sagt inte varit där på länge och därför missat mycket förstås. Träningen i ridhuset var i gång men på olika dagar varje vecka och min kurs i tävlingslydnad träffades där nu. Jag måste ringa och fråga om dag. När jag åker ut dit så smakar det mer, jag vill träffa alla härliga och trevliga hundmänniskor igen. Jag har förträngt mitt behov av hundsnack. Det kan också vara ren och skär överlevnad för på slutet när vi var där så skötte vi oss inte något vidare.
Vad jag kommit fram till under vår självvalda karantän är att allt har sin tid och boxrars tid kommer nog sen. I alla fall sent. De är slow starters......så sant och skönt att tänka på för en ibland "lite" desperat boxermatte.
24 november-08
Det händer just inte så mycket nu...
I helgen gick vi längsta promenaden. Vi var borta i två timmar. Det var skönt när vi kom hem för ute blåste det kallt.
Vi passade också på att åka till stugan och försöka hålla alla småkryp ute. Alla möjliga vägar in skulle plomberas. Vi får se till våren om vi lyckades. När husse höll på med stöket och böket så tog vi tillfället i akt och gick in i skogen. Härligt att bara rusa loss.
Zacco har också lärt sig något nytt..han öppnar dörren själv och går ut. Om han nu bara kan lära sig att stänga dörren efter sig också. När han vill in sen så ställer han sig mot dörren och slår på handtaget. Jag ska försöka lära honom att ringa på ringklockan i stället. Vi får väl se hur det går.
Annars så har han mest legat i soffan vi braskaminen och softat...han gillar den sköna brasvärmen. Och det är vi fler i familjen som gör.
Nej...nu måste vi trotsa vädret och ge oss ut på prommis, men det är inte alls lockande. Snön yr och det är gråkallt. Jag förstår nu vad som menas med hundväder....
Ha det gott så länge.
20 november-08
Storfrämmande har vi haft idag. Det är ju torsdag så Anita och Olga var här men vi hade även besök från Tierp. Ingrid och Bertil kom för att få en titt på "sina" hundar.
Zacco och Olga blir så glada när de träffas. Det är roligt att se. Att de orkar fara fram som de gör? Jag blir alldeles slut bara av att titta på.
Jag vill ta tillfället i akt och tacka för det stöd som jag får de dagar som det inte känns så där helt enkelt. Det här med att ha hund är verkligen en resa. Det är mycket som man ställs inför och måste ta sig en funderare på. Det är ibland kris och lite senare utveckling. Det är ju så som livet är. Det gäller bara att passa på och utvecklas. Inte alltid det enklaste förstås. Det är ju så mycket lättare om någon kom med färdiga paket lösningar. Eller hur?
Jag känner också att jag är lyckligt lottad som har så många kloka människor "runt" mig. Utan er skulle det vara så mycket svårare och inte ens en bråkdel så kul. När jag läser det ni alla skriver om er vardag med hund och träning/tävling så har jag fått mig många goda skratt. Tack ska ni ha!
Många kramar från mig till er!!!!!!!!!
19 november-08
Det här med att vara hundägare är inte helt enkelt....
Jag måste erkänna att jag känner mig otillräcklig och rent ut sagt skitkass.........
Jag har gått många kurser och inget verkar bita....
Det kanske är dags för Zacco att gå en kurs i något...............kanske allmän matte förståelse eller vardagsföljsamhet.
Jag tror att det är dags för oss att ta våra promenader när ingen annan är ute. Rätt sent på kvällen alltså!
När man går där med en kille i koppel som tycker att det doftar så underbart(tror jag i alla fall) överallt. Lite på den sidan och lite på den andra sidan, lite före matte och lite efter matte..... och sen ska det se ut som om matte i det här fallet har läget under kontroll. Det blir inte helt enkelt. Och sen det där förbannade slaka kopplet...vem har kommit på det?
Jag tycker att det som är svårast är när han luktar och kopplet är ganska sträck och han känner en lukt så där 40 cm längre bort. Hur man hanterar det utan att göra ett sånt där lite larvigt skutt framåt det vet inte jag. Jag önskar att min arm var utrustad men någon sorts gummiband och jag kunde fortsätta att gå där och låtsas ha läget under kontroll.
Nu är ju jag en i grunden positiv person och måste ju tillägga att det också finns positiva inslag under våra promenader.............nu när vi håller oss på asfalt så hittar jag hem.
16 november-08
Jag har verkligen tyckt att jag har en hund som sticker ut, som är lite snyggare. Det är synd att det inte visar sig på utställning. Jag ska kanske inte säga inte. Han har ju blivit bra placerad.
Men nu verkar det ha gott troll i det här med utställning.
Han är kanske en Svensson hund, så där lagom och alldeles vanlig.
I dag på utställningen så fick vi en etta och i konkurrensen blev vi tvåa(av två så man kan också säga att vi kom sist).
Jag har inte träffat domaren förut. Han verkade tycka att Zacco var fin. Först kom han fram till oss medans vi väntade på den andra hunden. Han frågade vad han hette och pep lite med en leksak.
Sen var det dags att springa. Det var inte direkt ansträngande då ringen var 7x10 meter ungefär.
Det var svårt att få till något steg. Fram och tillbaks var inte heller helt lätt. Han började toka men vi gjorde om och det gick bättre men några steg vet jag inte om vi fick till. Det var inte långa vägen innan det var dags att vända.
Publiken hjälpte också till att förminska ringen. Det låg hundar innanför markeringarna. Skitdåligt tycker jag.
Underlaget som vi sprang på var pressening som de hade tejpat fast i plastgolvet. En del valpar vågade sig nästan inte in i ringen än mindre springa.
När det var dags för domaren att titta på Zacco så frågade han var han kom ifrån. Så han verkade tycka att han var fin. Sen gjorde han något som vände upp och ner på min pojk. Han tog något som hette "boxergreppet" som innebar att han ställde sig över Zacco och tryckte sina knän in i midjan. Det var för att han skulle kunna titta på tänderna. Zacco blev helt tokig och började knäppa sig. Inte kunde han titta på tänderna heller så inte vet jag hur vetenskapligt det boxergreppet var. Han försökte en gång till med tänderna och sedan frågade jag och han ville prova igen men det räckte sa han för han hade känt tänderna. När bedömningen var klar så låg Zacco på rygg med benen rakt upp i vädret, helflängt.
Sen i konkurrensen så var det så halt på golvet så Zacco gled hela tiden och jag var tvungen att ställa om honom. Den andra hunden bara stod och inte speciellt fint heller. Det var kanske det som var modellen på pressening.
Nu är det gjort i alla fall och han fick bra kritik. Glad och livlig istället för behöver ringträning.
Titta på utställningar efter kritiken.
15 november-08
På bilderna är valparna 5 veckor. Vilka godbitar! Det låter som om jag skulle vara valpsugen men så är inte fallet, icke sa Nicke! Men de är så goa, helt underbara.
Vilket väder vi har idag! Strålande sol och varmt. På morgonen blev det en riktig långpromenad och Zacco fick springa lös. Härligt att se glädjen.
Skogsvägen som vi brukar gå får vi nog låta vara ett tag, ialla fall när det är plusgrader. Jag höll på att fastna i leran. Skorna sögs fast och blev helt geggiga och de är alldeles nya. Inte kul alls. De har kört upp vägar för att kunna komma fram med maskiner. Så vi får välja andra vägar.
Jag tränar tandvisning och visitering mest hela tiden. Det är ju skönt om det skulle fungera i morgon.
Springandet och ställandet får vi hoppas sitter nu.
Det var jättemycket anmälningar så de hade varit tvugna att ordna två domare till och sprida ut tiderna för starterna i de olika ringarna. Det kommer nog att vara mycket hundar hoppas bara att det inte är så för.....annat trångt som det var i Valbo. Det är inte kul. Sen är det ju bra om ringarna är stora och ligger ensamma och inte alldeles inpå varandra.
Annars finns det ju mycket att skylla på om det inte skulle gå bra......
Håll tummar, tår och tassar för oss imorgon!!!
13 november-08
Anita var frisk så vi träffades idag. Vi var i skogen och Olga fick prova på att spåra. Jag hade lagt några spontan spår som hon fixade galant. Nästa gång får hon prova på ett kort uspår.Zacco gick också ett spår så att Anita kunde se hur det blir i en förlängning när man tränat ett tag. Zacco fick ett uspår men jag la till en vinkel och så gick spåret ut på vägen för att visa hur det kan vara.
När det var klart så fick Olga träna lite med sele. Hon sprang omkring och jag kallade in henne och bara belönade och klappade om henne. Det gick bra. Sen fick hon sin riktiga belöning när vi släppte ut Zacco ur bilen. Vilket par det där två. De for runt som tokar men när de var för långt bort så ropade jag och då kom de närmre. Sen var de alldeles nära oss hela tiden. Vi drack kaffe och åt mackor det smakade gott i slaskvädret.
När det var dags att kalla in hundarna för att koppla upp dem så märktes det på Olga att hon fattade direkt att nu är det slut på det roliga. Men tro det eller ej hon kunde kallas in och kopplas upp. Fantastiskt!!!
12 november-08
Som ni förstår av bilden överst så är mina tankar upptagna av utställning allt som oftast. Inte bara Eskilstuna på söndag utan den där hiskeliga tillställningen i Stockholm också. Den är ju bara enorm. Hur kan man bara få för sig att ens åka dit och ställa ut sin hund. Sinnesförvirring??
Men som bilden överst ska det inte bli igen. Inte bara för att vi nu ska vara inne och bilden är tagen utomhus. Det är också tekniken jag tänker på. De där movsen tror jag att vi skippar. Jag har tänkt mig något mer jordnära den här gången. Lite mer förankrat till marken. Det där är för mycket freestyle. Och som bekant är inte det någon gren eller klass varken i bruks eller utställning. Fy sjutton inte heller i lydnadsklasserna har de freestyle. Det är så trångsynta, snacka om att bara gå på i gamla banor och inte vilja utvecklas. Det är ju grenar som skulle passa en boxerkille i sina gladaste dagar perfekt.
I dag har vi träffat Stina och rusat runt i grustaget. Det var så skitigt att det blev tvätt när vi kom hem. Helkroppsbehandling.....
I morgon så hoppas jag att Anita mår bättre så att vi kan träffas. I sådana fall så är det spår som står på programmet.
11 november-08
Så här som på bilden vill jag att det ska vara - att vi är bästa teamet, alltid, i ur och skur. Hemma på cykelbanan klockan 21.00 och i utställningsringen klockan 9.00.
Det skulle kännas tryggt om jag kunde "lita" på att det var på samma sätt. Annars tror jag sjuttsingen att jag blir nödd och tvungen att bjuda in domare till cykelbanan klockan 21.00.
På söndag är det ju "bara" en inofficiell utställning men det är ju saken i sig. Om han skuttar runt så spelar det ingen roll.
Idag sökte vi upp bästa störningsmomentet - Stina. Hon var på bruks samtidigt som oss och då passade vi på att springa lite trianglar och fram-tillbaka.
Det är ju mer de momenten när det rör på sig som ställer till det.
Jag har tagit upp klickandet igen. Jag blir imponerad av hur snabbt det satt. Det var ju ett tag sedan men det sitter. Jag använde mig av post-it lappar som jag satte upp nästan överallt.
Jag ska träna på att han ska komma med saker till mig och lämna dem. Det kan ju vara bra att kunna inför uppletandet.
Vi provade på att göra en ruta i skogen. Jag vallade av den och Zacco satt bunden vid ett träd. Jag kastade frenetiskt på en leksak som jag sedan kastade ut. Han fattade direkt vad det var frågan om och stack iväg som en tok. Det tog ett tag innan han hittade saken och när han väl hittat den så tro inte att det var aktuellt att ge den till mig. Aldrig! Han hade roligt med den på egen hand.
Så nu ska vi träna det momentet hemma och inne. Klickern får komma väl till pass.
9 november-08
Hedemora och spårträning har stått på programmet idag. Jättetrevligt! Lite långt att åka till Hedemora men jag vill verkligen träna tillsammans med andra och det är vad som bjuds. Absolut inget fel men lite långt. Idag så la Lasse ett spår till Zacco, helt perfelt. Klurigt och lurigt! Han var tvungen att koncentrera sig hela tiden. Det är så mycket bättre när andra lägger spåret. Jag vet inte hur det går och han får gå på någon annans lukt.
Jag fick också möjlighet att titta på när de tränade uppletande, jag har aldrig sett det. Nu vet jag hur jag ska börja träna på det. Man lär sig något nytt hela tiden.
Nästa vecka så kan jag inte vara med utan ska ju åka till Eskilstuna på utställning. Det börjar redan kl 8.30. Vidrigt tidigt! Så nu har det börjat - nervositeten. Jag tänker att det är lika bra att vara nervös nu så att det går över till på söndag. Det är min strategi!
Sen ska jag ju jobba med målbilden - inget hopp och lugn-fin.
Jag hinner nog återkomma till nojandet inför utställningen. Men han är ju fin så jag vill ju visa honom.
En ny sida - Spår i Hedemora. Där finns det bilder.
8 november-08
Blött och slaskigt i dag men som tur är så bryr sig inte matte så mycket om frisyrer och så där utan kan vara ute i alla väder. Vi åkte och hälsade på Stina. Jag förstod att något var på gång så jag fick liksom inte ro att lägga mig ner i bilen så jag stod upp hela vägen. Jag var ju tvungen att kolla så vi kom på rätt ställe.
När vi kom fram så var Stina ute på gården och väntade på mig.....hon är så himla snygg.
Vi gick till grustaget. Jag gick rakt fram hela tiden, fokuserad. Jag kanske drog lite i ärlighetens namn men vem vill spilla tid på att bara gå längst en väg.
När vi kom fram så for vi runt som tokar.... det är en tjej med fart i.
Sen tyckte matte Maja att vi skulle träna lite. Hon kastade Stinas boll. Stina sprang såklart efter den och jag sprang efter Stina. Vad det var jobbigt.....
men det ger nog resultat.
Innan vi skildes åt så bestämdes det att vi skulle träffas igen på onsdag.
Som ni förstår så är korten gamla. Det var inget vidare väder att ta med kameran i. Halt och dant.
6 november-08
Idag skulle vi ha träffat Anita och Olga men det gick inte för Anita var krasslig, synd. Jag hade sett fram emot att lägga ett spår till Olga. Jag tror att hon skulle gilla det och så är det alltid kul att vara med första gången och se hur de löser problemet och hur de helt plötsligt bara spårar utan att någon berättat hur. Det bara finns där, lätt som en plätt. Fantastiskt!!!
Men nu blev det inte så utan vi får vänta tills nästa vecka och hoppas att de är krya och på hugget då.
Vi gick en skogsvända själva istället. Det är ju inte lika roligt precis. Det är svårt att hitta bra ställen att gå på. De håller på att avverka överallt. Precis när jag vågat mig ut i skogen efter älgjakten och så håller de på att ta ner all skog. Det kommer ju att bli helt tomt överallt. Var ska vi då gå någonstans? Det har varit så skönt att bara kunna gå ut hemifrån eller åka en liten bit. Men nu får vi leta efter nya skogvägar att utforska.
Igår på vår promenad så mötte vi ett äldre par i skogen. Jag stannade så att de kunde gå förbi men då stannade de också. De tittade på Zacco och frågade om de inte fick hälsa. Jo svarade jag men han brukar hoppa.
De svarade att det inte gjorde någonting. Zacco gick fram och luktade och luktade och luktade. Jag hann tänka att nu är det väl något fel ska inte hunden hoppa någongång. Zacco gick runt farbrorn och när han kom framför honom så hoppade han. Jag tänkte väl sa han att du var en riktig boxer. Det värmde mitt hjärta, jag är ju van vid helt andra reaktioner på Zaccos hälsningsprocedur. Mer av typen irriterande, fräsande allergichock. Men den här farbrorn och Zacco stod nos mot nos och luktade på varandra och pussades och jag är helt säker på att han, farbrorn alltså, njöt. Han njöt av min hund och det bjuder jag på och om vi träffas igen så får han göra om det. Varsågod!
3 november-08
Avslutning på tävlingslydnadskursen........vi gick mest lite vid sidan om. Vi/Zacco är ju inne i en sån period- bäst att inte utmana ödet!!!
Vi gick alla för oss själva och tränade momenten. Jag tränade linförighet, hopp, inkallning( i kopplets längd), läggande och ställande. Eftersom det var snö så fick han ligga för att träna på det. Han har inga problem alls med att lägga sig i snön, det kan han. (Och jag tränar på att vara positiv)
Innan vi gick så bestämde vi att träffas varje måndag och sedan bilda studiecirkel och träna i ridhuset. Det är peppande att träffas och se varandras utveckling.
Nu börjar det närma sig utställning......en inofficiell men ändå utställning. Vi ska åka till Eskilstuna och Boxerklubbens utställning den 15 eller 16 november. Jag måste kolla upp det.
De nya bilderna på Zacco är från vår sommarstuga. Fint va? Jag äger den tillsammans med mina systrar men nu är det sagt att jag ska köpa ut dem. Det känns spännande och jag hoppas att jag får lån nu i finanskris tider.......
Stugan ligger jättefint, ni ser ju på kortet att det är utsikt över sjön. Urtjusigt!!!!!!
Håll tummarna att jag får låna pengar.
1 november-08
Nu har snön kommit. Om den stannar vet man ju aldrig. Igår var det blötsnö men i natt har det varit kallt så snön är kvar och är så där hård och isig.
Vi tog en skogspromenad igår, underbart trots vädret. Det känns som om det var hur länge sen som helst. Och skogen hade förändrats. Plötsligt när vi gick där så var det värsta gatan mitt i skogen och en bit bort jobbade en grävmaskin. Det blir så konstigt i skogen när de ska gallra. Vi får se oss om efter en annan väg, men det blir inte alldeles enkelt.
Det har hänt något revolutionerande här hemma. Det började med att jag jobbade en söndag och Roger var hemma. Han fick för sig att dammsuga och måste ha blivit trött och irriterad för han satte sig och tittade på tv. Det var inget att se på så han hamnade framför TV-shop. Och av en händelse så sålde de världens bästa (såklart) dammsugare. Han slog till och köpte, inte en utan två. Så nu har vi två nya dammsugare, en uppe och en ska vara nere. De är riktiga vrålapor, men det spelar ingen rollde är ju såååååå bra.
Så vår "gamla" dammsugare är nu förpassad ut till garaget för att fungera som bildammsugare och i vår familj finns det inget bättre jobb. Det blir himmelriket på jorden för den dammsugaren. Den är nämligen jag som ska stå för den sysslan och den är inte värst prioriterad.
27 oktober-08
Hemma igen efter en övernattning på Anderssons B&B. Perfekt för man får ha hunden med i sovrummet, eller i det här fallet var det nog mer måste än får. Stackars Wilda var ju tvungen att få återhämta sig efter Zaccos något envisa och efterhängsna uppvaktning. "Lite" svårt att fatta hade han också. Hon sa till väldigt tydligt och skarpt men men grabbar ni vet. Vem vet det kanske går att trötta ut na´.
Vi pratade hund och hund och hund och åter hund. Utan att bli avbrutna en endaste gång.
Jag fick med mig dvd med inspelningen av MH`t. Tack Annette än en gång. Det ska bli hur spännande som helst att se den....tror jag.
Vi var upp i skogen och la ett spår till Zacco. När han gick, eller snarare rusade fram i spåret så gick det bra. Han har fått en nytändning på spår. Vi har ju legat lite lågt pga jakten. Det var nog inte så dumt och sen har vi ju lagt viltspår också och det blir ju variation då och som bekant förnöjer det.
När jag lägger spår nu så försöker jag få till lite lurigheter så att det ska bli lite oväntat och inte bara som "vanligt". Han ska inte riktigt veta vad som väntar honom när det är spår pågång.
Nu ska jag gå upp och titta på filmen och om den går igenom den Perlefeltska censuren så kommer det en snutt på hemsidan.
24 oktober-08
Vad är det för dag, är det en vanlig dag.
Nej det är ingen vanlig dag för det är ....födelsedag
HURRA HURRA HURRA
23 oktober-08
Torsdagar är Olga dagar. Då kommer vi att träffas. Jättekul för oss alla både två och fyrbenta.
Idag blev de trötta fortare när de tokade runt på tomten. Vilken fart och hur de håller på. Jag blir helt slut bara av att titta.
Olga är nog lite gasell för hon tog ett skutt över grinden precis när de skulle gå hem. Jag hoppas verkligen att Zacco blundade då. Sådana "fasoner" vill vi inte veta av här hemma på Sligvägen.
Hur skulle det se ut?
Nästa gång vi träffas, om två veckor, ska vi testa spår. Det ska bli kul att se. Olga har inte provat förut så det blir premiär.
22 oktober-08
Nu har jag dammat av däcket och tagit med det till grustaget. Det ska få bo där i fortsättningen. I alla fall tills det blir snö.
Vi provade att dra däcket för första gången i dag. Vi tjuvtränade en gång på semestern i somras men det räknas inte.
Vi och vi förresten, det är ju Zacco som drar men min insats är inte desto mindre.
För det första så ska jag sätta fast linorna i däcket. Sen ska Zacco ha på selen. Som ni förstår ska linorna fästas i hans sele. Det här gjorde jag alldeles själv utan någon som helst hjälp av hunden. Han gjorde nog allt för att det inte skulle gå som jag ville. Sen gillar han ju smaken på linorna för det är samma som jag band fast honom i trädet med.
Men efter inte så många varken om eller men så var det klart och han var fit for fight.....
Jag sprang med honom i koppel och lite fort i början för att han skulle titta framåt och inte på däcket. Han blev fort trött och sprang fint. Vi sprang en lite vända runt och gjorde det två gånger. Det gick bra och han brydde sig inte om däcket efteråt.
21 oktober-08
Jo,detär rätt. Två gånger samma dag. Igen!
Ronja kom hem så jag kom iväg ut på promenad. Vi gick i en och en halv timme. Skönt! För både mig och Zacco. Vi gick en sån där Ceasar promenad igen. Han är duktig och går fint i koppel.
Om det nu mot förmodan är någon som läser det här och som sett oss när vi är ute och går och precis har passerat när Zacco har dragit eller hoppat. Jag vill bara att ni ska veta att innan ni såg oss och precis efteråt så har han gått så där fint igen. Visst är väl det uppkäftigt att när det är någon som ser en och som dessutom läser det här då drar eller hoppar han. Men särskilt till er vill jag säga att precis innan och direkt efteråt så går han så där perfekt igen.
Så det så!!!!!
21 oktober-08
Idag är det en sån där riktigt tråkig och grå höstdag. En sån här dag som jag faktiskt längtade efter när det var som mest folk i skogen och plockade svamp. Jag tyckte att om de inte var i skogen när det var regn och rusk så kunde de väl lämna skogen åt oss de där underbara fina dagarna. Men då passar de minsann på. Snacka om att plocka russinen ur kakan. De var ju verkligen överallt också särskilt när jag hade lagt ett spår så brukade det vingla ut en nån gammal tant som gått för länge och tittat rätt ner och letat svamp. Undrar om hon trodde att snitslarna var träddekorationer svampsäsongen till ära.
Jag är ju positivt lagdoch det ända jag tänker då är att ett sånt spår som en svamptant har vimsat runt i är bra träning. Och såna ska man ju ta till vara. Eller hur?
Just idag så kommer vi inte iväg annat än på korta kissvändor. Jag är ensam hemma med Jonatan fortfarande och det går inte att vara borta länge. Så nu tränar vi apportering och ska ge oss på att träna föremålsintresse. Efter det ska jag ta fram en aktivitetsleksak som vi har. Han tycker att den är jättekul och lite svår också. Sen tror jag att vi passar på att gömma lite godis på diverse ställen i huset och så får han leta. Då blir han nog trött i knoppen om än inte i kroppen. Så kan ju vissa dagar se ut tur att de inte är så många.
På kortet är hela C-kullen. Kolla in tjockisarna, de ser ju ut som små grisar. Sötnosarna!!!!
20 oktober-08
Det finns ju en debatt angående bloggar, att det skrivs mycket skit där. Skitsnack helt enkelt. Jag hade bestämt mig för att låta bli. Det är ju inte så trevligt.
MEN nu kan jag inte låta bli längre.
Det är så här att vi har bytt foder åt Zacco. Nu när han äter det nya så har hans mage helt säckat ihop. Han är så lös i magen, det går inte ens att ta upp i påsen. Jag har funderat om han tar upp någon näring över huvudtaget. Jag blir lite orolig och hoppas att det ska ge sig.
Nog om skitsnack........
Jag var på bruks idag och åkte därifrån stolt och glad. Kunde bara vara med en liten stund eftersom jag hade Jonatan med mig. Han satt i bilen och spelade Gameboy och tittade på film samtidigt.
Vi ska träffas på lördag för att göra om träningstävlingen under lite ljusare förhållanden. Det är ju kolsvart på kvällarna nu. Men jag tror att jag hoppar över det, vi kommer helt klart att göra bort oss. Det är så tråkigt då. Vi får stanna hemma och träna tills vi har vuxit till oss.
19 oktober-08
En ny helg ute med husvagnen. Jag tycker att det är roligt för då är alla på samma ställe och jag har full koll på allt. Perfekt för det gillar jag.
Men den här helgen så fick matte för sig att hon också skulle fiska och då fick inte jag vara med utan fick vara fastbunden en bit bort. Det var säkert 3 meter ifrån henne. Var det kul tror ni? Nej. Jag fick ju roa mig själv bäst jag kunde och då fanns det inte så mycket att göra annat än att tugga på småbuskar, krafsa på träd och gå runt lite i största allmänhet. Hur länge var det kul tror ni? Så jag gjorde vad jag är bra på....tugga. Men det blev inte uppskattat när matte såg att jag var lös och inte alls satt fast i det där nedrans trädet. När jag bet loss mig för andra gången så fick jag ligga i bilen. Men det blev inte långvarigt för matte fick värsta trasslet på linan så vi gick iväg och la ett spår istället. Mycket roligareför oss båda två.
16 oktober-08
Jo, det stämmer nu skriver jag för andra gången idag men vissa dagar så händer det ju så mycket.
Jag och Roger har varit i Västerås och tittat-lyssnat på Maria Möller. Hon var helt fantastisk. Hur bra som helst!!!
Men innan vi åkte dit så hade vi besök hemma på gården av, ni vet ju vem eller hur? Olga, eller rättare sagt Bosarawi´s Doris. Söt som socker är hon. Och hur mycket energi som helst har hon också. Hon körde helt slut på Zacco men jag tror att hon var ganska spak själv också när hon och matte Anita kom hem efter sin promenad.
Nu ska vi träffas igen varje vecka så att doggarna får röra lite på döfläsket. Vi ska också lägga lite spår så att de får aktivera nosen och skallen lite.
Nya bilder på Olgas sida.
16 oktober-08
Jag måste skryta lite, eller rättare sagt mycket........
Ni vet han som talar med hundar, han Cesar. När det ska promeneras så ska ju hunden gå fint vid sidan och kopplet hållas i en hand, den vänstra och hänga löst. Det där med slakt koppel igen. Ett sådant ekipage kunde i går kväll skådas här hemma i Fagersta. Helt fantastiskt vackert att se på. Zacco gick som en gud brevid mig och ni kan ju gissa hur stolt jag måste ha sett ut, rak i ryggen som en fura säkert. Stolt som en tupp.
Vilken urgullig bild på Zacco va? Det var medans han fortfarande bodde kvar vid mamma Amber. Just nu känner jag ett stort behov av att titta på gullbilder på honom. De känslor som han stundom väcker i mig måste tonas ner och balanseras upp med lite gull. De här bilderna är perfekta och jag har hur många som helst. Ni kanske kommer att få se hela registret, men det hoppas jag inte. Det måste gå över fort. Men över tid vad är väl en helt dryg och okontaktbar hund i ett halvår för något. Ingenting! Det kommer jag att glömma bort på en gång och skratta åt när de är över.
Ni förstår ju själva att det är sådana här tankebanor jag jobbar med och hoppas att tiden ska gå fort. Håll tummen gott folk!!!!!
14 oktober-08
Idag var jag inte ut till bruks, kors i taket. Det var första gången på hur länge som helst som vi inte var ut en tisdag. Men det har ju sina randiga själ och rutiga orsaker. Vi gör oss bäst lite vid sidan om just nu. Jag gick en promenad i "stan" med en kompis istället. Hon hade med sin dotter som satt i vagn. Allt på hjul är som bekant intressant men han gav sig snabbt. Däremot ville han gärna upp och pussa. Han är ju så in i basken snabb också. Två pussar hann han med innan jag blev oxtokig sen räckte den med att harkla till "lite" för att han skulle låta bli.
Vi åstadkom inte den finaste promenaden, det märks att vi mest håller till i skogen det finns mycket mer att önska av hyfs och finess när det gäller promenerandet. Jag fixar det galant men Zacco har desto fler brister. Sen kommer det ju förstås an på mig som allt annat att se till att hans uppförande
förfinas.
Innan vi skildes åt så passade vi på att visa alla konster som vi kan. Mycket uppskattat och en kompensation för pussandet.
När vi gick iväg så går han fot och helt uppmärksam på mig. Det kunde han väl ha visat lite utav när vi hade sällskap. När vi kom närmre hem så släppte jag honom och lät honom gå med hängande koppel. Jag sa ingenting utan gick lite fram och tillbaks och han följde med hela tiden.
Vi passade också på att träna lite sånt där fint spring och stå och fånglo på en köttbulle. Han är ju hur duktig som helst. När vi springer så tittar han på mig, han är helt med och koncentrerad. Om det bara gick att på något vis få fram det här på en utställning. Men jag antar och såklart vet jag att det är träning som gäller.
Kolla in sötnosen på lilla bilden. Hur gullig som helst. Det är Zacco såklart.
13 oktober-08
Idag ringde Ingemar och frågade om jag ville följa med ut och spåra. Han var redan på väg och skulle lägga ett spår åt mig. Eftersom älgjakten börjar idag så skulle det bli åkerspår. Kanon!!!
När han ringde var jag precis på väg in på ICA med minst 10 kassar med tomflaskor. Att man alltid samlar på sig så många.
Jag skyndade mig hem och bytte om och åkte iväg. Jag var lite osäker på platsen men jag åkte sakta för att jag inte skulle missa avfarten. Plötsligt så ser jag Ingemars bil, han väntar på mig vid vägen. Hur snällt som helst! Tackar!!!!
Jo, det gick bra att spåra. Nu är det ju så här att när man sköter sig själv och springer inne i mörka skogen så är det ju ingen som ser vad och hur man gör. Bra, tveksamt, men fritt från kritik är det ju i alla fall.
Ingemar tyckte att Zacco var duktig men vad gällde föraren fanns det saker att påpeka. Jag var för snabb (det är sprinter takterna som sitter i).
Jag tränar inför eventuella utställningar också. Jag försöker passa på att springa när jag märker att han blir okoncentrerad av t ex andra hundar. Allt för att jag ska kunna korrigera hopp och tok. Saken är bara den att han inte beter sig alls utan springer till och med alert.
11 oktober-08
Fiskepremiär för Zacco och Jonatan. Tyvärr fick vi ingen fisk. Vi åkte med husvagnen till Grangärde. Det var jättefint där. Att titta på när de andra fiskade var kul i ungefär 3 sekunder sen vill Zacco att det skulle hända nåt. Så vi gick några varv runt sjön och så la vi spår, såklart. Vi utforskade också några närliggande sjöar.
När vi kom fick vi hjälp av husvagnen brevid (mannen som bodde i den) att baxa in vagnen. Han berättade att det runt sjön hade synts till en björnhona med två ungar. Spännande!!!!??? På morgonen berättade samma husvagn men kvinnan som bodde i den att hon på natten när hon var ut och gick med KATTEN hade hört en björn. Både hon och katten fick bråttom in.
Vi funderar på att åka tillbaks och ha björn vaka. Men när jag är ute i skogen med HUNDEN vill jag varken höra eller se björn, och speciellt inte en björnhona med ungar. Men kanske lite på avstånd när jag sitter i husvagnen eller i bilen så skulle jag tycka att det var helt ok.
Observera att när jag sätter på mig handskarna på bilden ovan så sitter Zacco lugnt och väntar. Bara en sån sak!!!!!
9 oktober-08
Jag funderar på att ställa ut i Stockholm i december. Det är ju en stor utställning och då vill man ju inte skämma ut sig hur som helst. Så därför tänkte jag jobba lite med målbilder. Det är ju så himla inne. Det gäller bara att välja vilken målbild. Det blir ju lätt att tänka på de gånger då allt blev tok. T ex i Gävle då han inte ville gapa Eller i Alfta då han inte sprang tillräckligt många steg. Det känns inte som om de bilderna fyller någon funktion, jag är ju redan duktig på att tänka i negativa spiraler. Nej.....ändring på en gång. Bilden måste bli den här på sidan...Täby och en 3.e plats på boxerspecialen. Och jag ställde ju alldeles själv. Den blir det!
Titta gärna in på Nya bilder jag har fyllt på med kort där och på Bosarawisar också.
8 oktober-08
Skam den som ger sig. Idag var det nya tag på bruks, men små stunder och bara på "kul". Jag vet ju att det är på blodigt allvar men jag lurar Zacco så han tror att det bara är på skoj. Det funkade bra. Linförighet, hopp och korta inkallningar. Apportering är inget kul då ruttnade han ur, men jag var beredd och kastade som på beställning ut en leksak ur fickan. All energi fick bli kamp med den istället för att hoppa på mig. Jag är ju så himla smart och bra. Tur att det vänder fort.
7 oktober-08
Det är med hundar som med barn. Det är skönt när de sover.
Jag åkte till bruks idag för att visa att vi visst kan. Det som hände igår var bara en engångsföreteelse.
Jo visst, pyttsan. Det var inte ett dugg bättre idag. När vi skulle gå ner och lägga oss på platsliggningen så satte han sig inte ens utan började hoppa och bita i min arm. Det som var mest pinsamt var att den som höll i träningen var den kursinstruktör som vi hade i våras när Zacco var som värst. Och vi har inte träffat honom sen dess. Han måste tyckt att tiden stått still.
Jag gick ner på agilityplan istället och tränade. Det gick bra till att börja med. Det låter ju som om han är helt kass men det är ju inte så. Linförigheten funkar och han har full koll på mig. Det är fantastiskt!
Men sen fick jag för mig att jag skulle upp till bevis. Instruktören frågade mig igår om jag kunde sätta ner honom och gå "skit långt bort" säkert 50 m. Nej sa jag för det kan jag ju inte det vet jag. Men idag så måste jag ha glömt det eller så blev jag bara så där gris envis som jag ofta ångrar efteråt. Så även idag! Jag satte ner honom och gick iväg och som sagt han kunde inte sitta kvar länge alls utan kom efter och då hade han tröttnat på allt vad träning hette . Och för första gången så hade jag problem med att få in honom. Jag skulle alltså fånga in en helt galen och skällande hund utan att någon helst märkte något. Det blir ju lite problematiskt när det är träningskväll på en brukshundsklubb. Så jag gömde mig lite bakom en sten. Jag gick bakom förrådet. Jag hoppades att strålkastarna skulle göra att de inte såg, bara hörde. Och eftersom Zacco sällan skäller så kanske de inte förstod att det var jag. Hoppas går ju alltid. Det var dimma också och det bättrade ju på våra odds att vara anonyma. Till slut kom han in men då var jag inte så glad. Tråkigt slut på träningen.
Jag vill passa på att berätta att igår så gick Zacco perfekt i linförighet. Vi gick allihop med våra hundar okopplade. Till och med hon med boxern, jag alltså.
Linförighet utan koppel blir ju fritt följ - eller hur. Så vi är ju inte helt ur spel. Jag hoppas att vi bara behöver ta en liten time-out ett tag till de värsta hormonerna har rusat klart. Under tiden tänkte jag passa på att lära mig något om slyngeltiden så det är väl bara att dyka ner i någon bok och förkovra sig.
Jag vill passa på att tack Linda och Pamela för att ni finns och stöttar mig när jag djupdyker. Nu tänker jag tycka riktigt synd om mig själv ett litet tag för att sen spotta upp mig och komma igen. Tack och bock!
Tänk att jag skulle träffa så trevliga människor genom Zacco, det är ju fantastiskt. Och det är ni också!!!
6 oktober-08
HUND TILL SALU
ELLER BORTSKÄNKES
Tigrerad hanhund född 20070310.
Upp som en sol och ner som en pannkaka. Där fick jag för att jag var kaxig och tyckte att allt var så bra tom allt kring Zacco fungerade så himla bra
Det är bara att komma tillbaks till planeten Jorden och inse att jag inte alls är så där bra som jag tyckte.
Idag på kursen så gick det käpprätt åt fanders rent ut sagt.
Hur kunde jag bara tro att jag hade lyckats åstadkomma något, fått lite ordning på hunden.
Förr så broderade jag mycket. Det är kanske något sådant som jag borde ägna mig åt istället för att förstöra en hund.
Det som är bra är ju att de andra på kursen aldrig kommer att vara sämst. Jag tror att det kommer att bli efterfrågan på de kurser vi är med på för då kommer de andra alltid att lyckas bättre. Alltid kan vi glädja någon.
5 oktober-08
Idag var jag till Hedemora och boxerklubbens spårträning. Det är ju hur kul som helst att träffa andra och träna tillsammans. Jag la ett spår och Kerstin la Zaccos spår. Dels får jag träna på att lägga spår och sen får Zacco gå ett spår som någon annan lagt. Fördelen med det är ju att jag inte heller vet hur spåret går och därför har svårare att styra honom. Idag så tog han upp alla pinnar. Han går inte heller lika fort och det är ju bra.
Jag får så ofta höra att Zacco är så fin. Det är han ju men det är alltid lika kul att höra. Idag så fick jag också höra att han är lugnmen det vet jag inte om jag håller med om. Men lugnare har han blivit det är helt klart.
Ve och fasa imorgon är det tävlingslydnadskursdags
undrar hur det går. Vi har ju tränat i och för sig men när det blir mycket hundar på plan och folk som rör sig överallt så är det mycket att hålla koll på tycker Zacco. Han vill ju vara med överallt. Jag måste ha inställningen att det är kul och så får det gå som det vill. Jag har ju gjort mitt bästa i varje fall.
3 oktober-08
Just nu är jag inne i en bra period. Det flyter på det mesta. Jag har Zacco lös mycket mer än förut och blir modigare och modigare. Det blir allt mer sällan att han tar sig "ton". Jag har också blivit mycket bättre på att läsa honom och att bryta direkt. Det funkar så bra allting.
Jag slutspurtar med spårträning innan älgjakten. Han har börjat markera pinnarna som sagt och tar även upp ibland.
Intresset för agility håller i sig. Vippbrädan, eller vad den heter, är favoriten. Han blir inte ens rädd när den slår i. Och det gör den för han har ingen vidare finess.
Igår var jag och tittade på tävlingsträning, blandade klasser. Jag känner ju att vi har långt kvar, kanske inte till Lk1 men till brukslydnaden.
Självförtroendet är på topp så jag har till och med börjat fundera på att ställla ut igen efter "fiaskot" i Valbo. Så idag blev det även träning på det. Vi sprang runt och fram och tillbaks och det gick bra det med.
Men jag saknar träningskompisar...........
Allt skulle ju bli så mycket roligare ju. Linda......det är för långt avstånd mellan oss tycker jag. Det skulle vara kul om det var närmare.
29 september-08
Ni vet reklamen - Plötsligt händer det -Trissreklamen. Så har det varit här hemma idag. Jag har ju berättat att vi har gått tillbaks i träningen och nu lägger tyngdpunkten på följsamhet eller vad jag ska kalla det för. Zacco ska hålla koll på mig och följa mig. Vi har tränat på kvällarna ute på vändplanen. Han har varit lös och det har gått bra. Han har inte fått nåt spel och börjat hoppa efter mig.
Vi var ut till bruks en stund nu i kväll och tränade lite.
Jag tränade som hemma fast med honom kopplad. Vi var några ur kursen där, vi har bestämt att de måndagar som inte är kursdagar ska vi träffas iallafall och träna tillsammans. Trevligt! Vi passade på att träna platsliggning. Det gick bra fast Jonatan var ute på plan och hoppade över hindret. Zacco låg sina två minuter. Bra va?
Nu kommer vi till det gyllene ögonblicket......
Efteråt på vändplan så tränade vi. Det gick bra ..men plötsligt så ska han till och hoppa och jag känner att det funkar ju inte fast jag verkligen försöker.
Men vet ni vad han gjorde....han hoppade iochförsig...men han hoppade upp och skulle pussas med mig. Det har han aldrig gjort. Jag vet inte om det var bra eller dåligt men det kändes bra. Precis som han ville visa att han var duktig och lyssnade på mig...
28 september-08
Jaha så var det gjort! Mh´t alltså. Men vad nervös jag var innan. Jag såg framför mig hur Zacco skulle fara runt bland allt folk och bara bete sig.
Nu for han ju runt men inte bland allt folk utan mest i diket med äckligt vatten.
Det här med kontakt visste jag ju från början att det inte skulle vara den enklaste uppgiften utan vi skulle gå bet på den. Han gillar folk helt enkelt måste bara lära sig att ta det lilla lugna.
Jag är så glad att testledaren hade en boxer och att Max var pappa till den . Hon kände igen tagen så att säga. Det är mycket hund, sa hon. Och det stämmer väl, eller hur?
Men det fanns saker som gick bättre och det var Dumpe, skrammlet och spökena. Det gick urbra faktiskt.
Och så hade han en etta på skott. Bra va?
Vi hade sån tur att vi fick hjälp att filma allt. Tusen tack för det. När filmen är här så ska jag lägga ut en snutt på hemsidan och göra en sida för Mh med komplett testresultat. Så håll er till tåls!
24 september-08
Nu är det bara 3 månader kvar till julafton och då gör matte en sån där god skinka som jag "fick" smaka förra året. Mums. Det var bara det att jag blev väldigt törstig efteråt men det var det värt.
Jag har funderat på ordet linförighet. Att föra sig i lina. Man hör ju på ordet att det är knäppt. Jag vet ju att jag måste uppföra mig men nu ska jag föra mig också. Att föra sig i lina? Jag skulle vilja se matte utsättas för allt som hon utsätter mig för. Hur skulle hon föra sig i lina tro? Bara en sån sak!!!
En annan sak som jag har funderat på är det här eviga visandet av tänder. På utställningar och nu även när vi travar fram och tillbaks på gräsmattan och matte försöker locka mig med endera köttbullar eller så svänger hon ihärdigt på någon leksak. Då ska det komma någon och titta på mina tänder. Va? Jag har aldrig varit med om att någon har tittat på mattes tänder...är det rättvist eller?
Sist men inte minst så måste jag och mina polare ligga på gräsmattan i flera minuter och bara ligga ligga och ligga. Jag förstår ju varför det heter platsliggning. Men hur kul är det på en skala när det bara vimlar av mygg, hur många som helst. Matte säger att de är vid henne också men hon får ju vifta bort dem. Om jag så mycket som tänker på att fånga en liten mygga med munnen så väser matte LIGG eller STANNA. Ligg själv vet ja!!! Vad är det för fel på skogspromenader eller att bara busa runt i största allmänhet.
19 september-08
Som ni förstår så har vi lagt spår. I dag var det Elin som gick med Zacco och det gick bra. Fördelen med att hon gick med honom är att hon inte hjälper till som jag kanske omedvetet gör. Hon hinner inte riktigt se hur spåret går och litar mer på honom.
Nu ska vi åka och ge bort svamp. Jag har plockat så mycket att vi inte kan ta hand om mer. Jag får helt enkelt inte komma hem med mer svamp!
Men då blir arbetskamrater och andra vänner glada förstås.
Jag har fått en ny referensram vad gäller svampmängd, numera mäts svampen i antal bajspåsar och inte i liter.
17 september-08
Jag säger bara SPÅR. Det är i skogen vi tillbringar vår tid. Zacco först och sen matte efter. Det går med en väldig fart men det går bra. Nu är det bara tre dagar kvar att gå spåren sen är det ju tävling.
13 september-08.
Jag gillar spårträning. Zacco också förstås. Nu är vi ute och tränar i spåren som ska användas i tävlingen nästa helg. Smart va???? Jag tror att det spår som vi gått är lägre klass. Och han går tokbra. Hittar alla pinnar....det är sant! Och han har saktat ner på tempot lite. Och så bromsar jag honom lite också. Men när spåren blir så långa att de tar nästan 20 minuter att gå så orkar han ju inte fara fram som en blådåre utan lugnar ner sig. Det är ju hur kul som helst. Idag var Elin med i skogen och hon fick sig en uppvisning i lydnad. Hon tyckte att vi var duktiga. När spåret var klart så tränade vi budföring och det gick kanon. Vi sprang och gömde oss också, det tycker han är kul. Mycket är kul..vilken tur. Gissa vad han gör nu...just det ...sover och snarkar.
.....vi har varit på utställning också........
Det postitiva först, han blev mätt och det gick bra. Han stod still under tandvisningen. Han sprang så många steg i taget att domaren tyckte att han rörde sig bra.
Det negativa då....hopp och skutt....han tror nog att han är en kanin, eller nåt.
Det var trång och besvärligt i Valbo. Det var en stor ruta och av den gjorde de fyra små ringar. Så det var folk i flera rader kring ringarna och svårt att ta sig in och ur.
Men nu är vi en erfarenhet rikare...
Om jag ska vara ärlig så hade jag inte heller tränat inför utställningen så då kan jag ju inte direkt klaga. Skyll mig själv helt enkelt!
Hur gick det då.... han fick en etta och kom två i konkurrensen.
Evelina och Dante fick HP!!!! Grattis!!!
11 september-08
Usch vad trist att träna ensam. Jag saknar er i Korsbyn. Vad tror ni att de ska ha för grannhuset det kanske går att göra en "bra" affär. Visst skulle det vara skoj....!!!!!!!!
9 september-08
Säg den lycka som varar för evigt!!!! Nu ikväll när vi fikade efter träningen på bruks så pratade vi om de olika tävlingsmomenten och jag blev helt slut när jag hörde att det i viltspår är viktigt att hunden går sakta fram. En gammal man med käpp ska kunna gå med hunden, shit pommes frites, det sket sig i starten. Den gamla mannen kommer att få sig en åktur i skogen om han ska gå med Zacco. Det är ett som är säkert.
Jag som tyckte att det lät så perfekt, men men det är väl så det är. Det måste finnas någon mening med allting och så måste vi ju tänka på alla gamla män med käpp som vill komma ut i skogen och spåra. Det är ju dumt att ta ifrån dem den lyckan.....!!!!!
Nej jag tror att meningen med det här är att det finns inga genvägar, det är bara att nöta på med lydnaden. Den är nog den bittra sanningen.
Idag så har Zacco provat på agility, han blir helt het och då förstår ni att om han blir helt het så ryker det nästan. Han tycker att det är hur kul som helst. Han har som vanligt lite bråttom även här..
Innan vi åkte till bruks så tränade vi lite hemma. Jag tränade med honom lös och gick igenom alla momenten i lydnadsklass 1 utom hopp och tandvisning såklart.
Det gick jättebra. På inkallningen så gjorde jag om det flera gånger och när han närmade sig mig så visade jag var jag villa ha honom och så sa jag sitt. Om och om igen, på både kort och långt avstånd.
Läxan till nästa gång på tävlingslydnadskursen blir att skatta hundens förmåga på alla momenten i en skala +,++ eller +++. Då gäller det ju att vara ärlig och inte vara så jantig. Nej var ärlig och stort över dig och din hund. Sen får vi väl se hur det blir när jag sätter mig ner och ska vara ärlig....
Jag återkommer med det.
Nu verkar det som om det blir dags för Mh efter många om och men. Det blir tidigare än vad vi trodde förut och i Örebro. Det krockar såklart med utställningen i Lindesberg. Nu när jag tycker att det börjar funka, men det känns viktigt att få Mh´t gjort.
Det är bara att hålla tummarna och hoppas att det blir av det här datumet. Den 28 september är det dags i sådana fall.
8 september-08
Vi har haft en helt fantastiskt trevlig helg tillsammans med Bosarawi´s Caruzo, brorsan alltså, och hans familj. Det var två dagar fullspäckade med träning. Jag vet inte vilka som var tröttast på kvällen vi eller hundarna. Vi hade tur med vädret, strålande sol båda dagarna. Vi tränade lydnad, la spår åt varandra och så fick Zacco testa viltspår. Det var kul och gick bra. Fördelarna med det är väl att det inte ingår lydnadsmoment då det inte är vår starka sida. Men när det gäller lydnad så blev jag lite modigare på söndagen och vågade släppa Zacco mer och det gick ju bra även när det inte gick perfekt så kunde vi ju styra upp det.
Jag måste träna mer på att ha honom lös när jag tränar. Det går ju bra om vi åker ut till bruks på dagtid när det inte är så många där.
Sen måste jag finslipa inkallningen som det är nu springer han som den värsta gladiator mot mig och gör en sväng bakom innan han sätter sig.
Fritz (Bosarawi´s Caruzo) var ju hur duktig som helst, inga problem där inte när det gäller lydnadsdelen. Det är bara att köra Linda, tävla på för fullt. Ni klarar ju lätt lydnadsklass 1 och appellklass i spår lätt som en plätt. Det blir en brukschampion av honom det slår jag vad om. Det ska du vara stolt över Linda du gör ett fantastiskt jobb.
Nya kort finns det att titta på under rubriken Brorsan Fritz, Bosarawi´s Caruzo.
2 september-08
Idag luktade gräsmattan gott. Hade Zacco haft längre nos så hade han plöjt upp den till en åker. Vad är det som luktar....?
Hund i hand gick så där, inte mycket till intresse för annat än gräsmattan.
På allmänträningen efteråt så var vi med på platsliggningen för första gången. Han reste sig två gånger men allt var ju nytt både att ligga där med så många hundar och hundarna var ju också nya. Så det blir nog godkänt i alla fall.
Sen var det skotten och då låg vi vid sidan om och då fixade han det bra. Ingen reaktion när det smäller.
Jag sliter på med att få upp intresset för föremål. Jag måste se helt knäpp ut när jag snurrar runt med leksaken framför nosen på honom eller smäller den i marken framför. Det som funkar bäst är nog när jag springer vänd mot honom och lockar på honom. Då går han igång och vi kan träna linförighet och så var det ju läggande och ställande. Det är ju liksom en förutsättning att han är med på noterna annars blir det ju inte mycket till träning. Då får jag gå runt med en ivrigt luktande hund men det blir ju inte mycket till kontakt.
30 augusti-08
En första placering och nu en tredje plats på boxerspecialen är väl inte helt fel. Och den här gången så ställde jag alldeles själv också. Nu är det fjärde gången som jag ställer helt själv.
Det var en riktig pärs må jag säga. Jag var nöjd efter att jag fått en etta och han sprang utan att hoppa, då var mina förväntningar uppnådda och jag var glad och nöjd.
I konkurrensen så tog domaren ut några och vi var bland dem. Vi fick först spring två varv. Jag trodde att nu ska han placera 5.e platsen och de andra kommer han att tacka och sen är det bra. Men när vi sprungit två varv och ställde upp oss så fick vi stå så länge. Jag höll koll på domaren hela tiden men var inte riktigt medveten om att han placerade hundar och till slut var vi tre kvar och vi blev trea. Jag var helt slut. De andra hade dubbelhandling på sina hundar medans jag fick fart på honom med en köttbulle. Men det blir mycket att hålla emot när han hela tiden vill ha köttbullen. Jag var helt slut i vänsterarm som jag höll kopplet med.
Men Rickard....jag höll koll på domaren. Jag ser på korten efteråt att jag höll köttbullen lite för långt upp. Asch då...men allt kan ju inte bli perfekt på en gång. Det är bara det att jag upptäcker mer saker hela tiden som vi måste träna på.
Ringsekreteraren berömde Zacco och sa att han var så lugn....!!! Men det är ju kul att höra....
Nu måste jag börja titta vilka hundar som vi har ställt mot och hur det har gått på de olika tävlingarna.
Just nu är jag en nöjd, glad, stolt och inte så lite mallig ägare av en boxerkille......med lite hopp och bus i kroppen.
Oj jag glömde bort att berätta att vi fick HP. Inte CK det verkar dröja ett tag, men vi drömmer om den där rosa fina rosetten.......men lila är ju också snyggt.
28 augusti-08
Jaha nu har vi alltså börjat vägen mot appellklass spår. Idag så gick Roland med Zacco och visade på hur jag skulle göra och vad som var viktigt att tänka på. Det vi började med var att träna på att sitta fint och att gå fot. Linförighet.........det kommer tillbaks överallt. Att göra honom intresserad av föremål som man kan berömma med och avbryta för lek med. Det gick bra för honom vi får väl se hur det går för mig.
Zacco fick sig också en lektion i hur man umgås med katter och kaniner. När vi kom hem så var han helt slut. Nu är det idog träning som gäller, linförighet, linförighet och åter linförighet. När det sitter så ska jag ringa och då fortsätter vi med något av de andra momenten.
På kvällen så la jag ett spår som var ca 400 m långt med två räta vinklar. Han fixar det bra och har dragit ner lite på farten inte alls lika het som förut men fortfarade intresserad.
27 augusti-08
Vi går för lite i stan det blir ju mest i skogen och då springer han ju lös. Det här med linförighet tränar man ju bäst i koppel!!!!!! Nu i kväll så gick vi en långpromenad inne i stan. På slutet så gick det riktigt bra men vi har mycket att träna på där.
Hund i hand har startat igen och nu är jag ju med i GULDGRUPPEN. Vi tränade platsliggning med störning, det var hundar som gick framför oss och Zacco låg vid min sida. Det gick jättebra han låg kvar varje gång. Vi tränade också linförighet som inte gick så bra, han är mer intresserad av att lukta i backen än att titta på mig och kolla vad jag vill. Jag stannade kvar på platsliggning med skott och det fixade han. Vi ligger lite vid sidan om men jag tror att jag snart kan vara med de andra.
Ja just ja, nu kom jag på en sak till som är svårt för oss att fixa. VISITERING. Tandvisning och visitering då är det helt kört. Man får ju skämmas för sin framfusiga hund. Då kan jag önska att boxern som ras var mindre social och lite mer avvaktande. Men det är bara under tiden den blir utsatt för visitering och tandvisning. Det kanske går att hypnotisera Zacco så att han fixar närgångna människor och då främst domare av alla de slag.
25 augusti-08
Idag var vi på tävlingslydnadskurs. Det var första gången för oss, vi missade upptakten. Så vi hade ju inte tränat på läxan. Det var läggande, linförighet och tandvisning. Tandvisning på utställning går ju bra men då kommer ju domaren från sidan men nu så ska hunden ju sitta och domaren kommer rakt framifrån. Alltid ska det vara nåt.......
Hopp provade vi på, det har vi inte gjort förut så det finns ju alltid en massa att greja med.
Efter fikat så gick vi igenom momentet apportering och ställande.
Sen har jag fått min tröja sönder biten av en hund, en boxer. Den killen har vi gått kurs med och då var han lite uggig mot andra hundar. Men nu så har han blivit ilsk mot människor också. Vi stod och pratade hans matte och jag. Då gick det förbi en annan hund och hon höll honom tillbaks men då vänder han och attackerar mig istället. Tröjan blev flis, ett stort hål på ärmen. Tur att jag klarade armen.
I morse tog jag ett stort steg, jag ringde Roland och frågade om han ville hjälpa mig med träningen så att jag kan tävla i spår till nästa år. Som tur var sa han JA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Så på torsdag bär det iväg dit för att diskutera upplägg. SKITKUL!!!!!!!!!!!!
23 augusti-08
Så här trött blir man efter en hel dag med en massa folk och hundar. Kennelträffar tar på krafterna.
Corint la sig i soffan och tvärsomnade.
En härlig dag med god mat och fika, mycket folk och hundar. Vi fick prova på spår och utställning. De som hade provat att spåra förut åkte till skogs och la spåren där de andra la sina spår på ängen. Efter det fick vi en "lektion" i utställandets konst av Rickard och sen var det dags att prova själv. För oss gick det bra, Zacco sprang fint hela tiden.
Jag känner mig som Corint och nu ska jag följa hennes exempel och gå upp och lägga mig i soffan.
20 augusti-08
Idag var det skolstart här i Fagersta. Det är på nåt vis skönt när allt drar igång. Det blir lite mer ordning.
Idag ringde de från Brukshundsklubben och sa att spårkursen skulle vara helgen v 36. Typiskt då är ju inte vi hemma. Det är tredje gången som vi varit tvugna att tacka nej till den kursen. Det kanske är någon mening med det. Jag kanske inte ska hålla på med spår, jag med mitt dåliga lokalsinne. Orientering skulle jag nog lära mig stället.
Men men det går nya tåg.........
När jag hjälpte Elin att flytta till skolan i Rättvik så träffade vi en man som haft boxer. Den dog för ett år sedan. Den var sjuk och de var tvugna att ta bort den. Hunden hade kommit från Mysslingen, så jag gick ut på deras hemsida för att titta på hunden. Den hette Birk. Då såg jag att det fanns kort från Ånnaboda så jag tittade på dem och gissa vem som var med på kort...ja Zacco och jag. Zacco var till och med namngiven. Gå gärna in och kolla...
Nu har det varit tre dagar när vi inte gjort många slängar. Det blir bra i morgon när jag jobbar halvdag och kan gå en rejäl vända i skogen eller rent av lägga ett spår. Det är bara att hoppas på uppehållsväder. Just nu känns det långt bort. Det var värsta åskvädret här idag. Precis när Jonatan skulle träna fotboll.
Passa på att titta på pappa Max. Han är stilig.
18 augusti-08
Nu är Boxer-SM förbi för det här året. Vi åkte till Ånnaboda redan på fredagen och fick tre fantastiska dagar. Boxrar överallt.....
Det var kul att se på lydnadstävlingarna och IPO.
Sen var det dags för utställningen på söndagen. Jag har i allafall kommit så långt att jag inte är nervös. Jag inser att vi behöver träning och det kan vi bara få genom att ställa ut mycket. Det var lite pirrigt när det var dags för konkurrensen. Då var det allvar liksom. Men det var en kort vända där inne vi åkte i gallringen och det var då bara fem kvar.
Så vi blev oplacerade, men jag är nöjd men vår insats.
Vi hade tur och fick vara med i avelsgruppen med pappa Max som han vann med HP. Grattis Rickard och Max.
Nu ska jag anmäla till fler utställningar.
Det finns ju hur mycket som helst att träna på. Större och mindre saker. Ju mer vi kommer att lära oss ju mer kommer vi att inse att det finns att lära. Men nu när jag tittar på en utställning så kan jag förstå varför de gör på olika sätt och hur de tänker. Att det är jätteviktigt att hålla koll på var domaren är och var hon tittar så att man är beredd när hon tittar på ens egen hund. I början så är det ju fullt upp bara att vara inne i ringen med hunden.
En sak till som jag lärde mig var att svarta kläder inte är jättebäst. Det tänkte jag på redan på morgonen när jag valde kläder men jag hade inga andra varma byxor för jag trodde att jag skulle kunna ha mina korta jeans. Men det gäller att lära av misstagen.
Jag är nöjd och längtar till nästa utställning. Det känns just nu som om varje utställning som vi klarar av är en seger. Att han står bra och springer några steg när domaren ser på.
I kritiken fick han: rör sig mycket bra.....bara en sån sak. Nu väntar vi på välvisad men det lär nog dröja ett tag till. Men jag är beredd att träna och träna. Så nu anmäler vi för fullt till utställningar och olika domare.
13 augusti-08
Nu har hon kommit bort i skogen igen. Jag ärju med henne men det är inte mitt fel. Hon frågar aldrig mig vilken väg vi ska gå. Sen går hon ju där och tittar ner i backen och letar efter svamp och plötsligt så har hon inte en aning om vart vi är och hur vi ska gå för att komma till bilen. Till råga på allt så åskade det och spöregnade, fy sjutton. Då ringer hon till husse och han börjar prata om myrstackar, norr och söder. Men myrstackarna i den här skogen var alldeles fristående och var inte ens i närheten av något träd.
Men matte är envis och vi går på där i regnet, vi följer stigen som vi inte vet var den går. Men matte hävdar bestämt att en stig alltid leder någonstans. Så vi traskar på. Och plötsligt händer det , vi kommer ut på en skogsväg och den leder så klart till bilen. Det vet matte för så borta är hon inte.....
Det finns GPS sändare som en del hundar har på sig för att man ska kunna hitta dem när de har försvunnit. En sån tycker jag att matte ska ha, hon kan ju inte hålla på och försvinna så där i skogen.....Matte själv funderar på att binda ett snöre i bilen eller lägga ut brödsmulor, men vi lever ju på 2000talet inte stenåldern.
Ja just ja...svampen.....det blev ju inte så många.....några gula och några trattisar.
8 Augusti-08
Nu är vi på semester i St Annas skärgård utanför Söderköping.
Vi lånar en stuga av Rogers farbror och brukar vara här en vecka varje sommar.
Stugan ligger fint alldeles nära havet det är bara för ungarna att sticka ner och bada.
Zacco och jag är ute på promenader och sen så letar vi fästingar för fullt. De är så läskiga tycker jag.
Jag åkte ifrån kameran så det blir inga kort. Jag får nöja mig med att ta kort med telefonen. Det går ju i nödfall men jag saknar kameran.
Innan vi åkte hit ner så var vi och röntgade Zacco. Det såg inte så bra ut, han sa att det nog blir c på höfterna. Knäna var ok. Fast jag hade tänkt att det kunde bli c på höfterna så blev jag besviken när det blev så. Jag tror inte att det kommer att vara något annat resultat när vi får svaret. Vi får hoppas att det inte är än värre och blir d.
Nej det är bara att se framåt och sätta upp nya mål för hösten. Vi kommer att börja en kurs i tävlingslydnad. Det blir bra för då blir det tydligare vad vi behöver träna på och så kan jag sätta upp mål för vår träning.
Det är bara att hålla humöret uppe och ta nya tag.
3 Augusti-08
Idag har vi varit iväg och geocachat igen. Den här gången hittade matte cachen. Vi tittade på en jättestor sten och den klättrade husse upp på. Jag fick inte för matte. Det var nog för att hon inte vågade ända upp själv.
Precis efter att matte hittat cachen så hittade jag ett jordgeting bo. Gissa vilket liv det blev på dem och på mig. Jag hade fullt sjå att få av mig alla getingar. De hann sticka mig på insidan av ena bakbenet. Efter det tog jag det lite lugnt och låg vid matte och husse hela tiden medans de fikade. Jag tröck in mig mellan stenen och deras ben. Det var skönt och tryggt. Om getingarna kom tillbaks så skulle de försvara mig det vet jag.
2 Augusti-08
När vi var hos syrran så passade vi på att träffa Pamela och Oskar, Valsängens Rolex. Jag hade läst i resultatlistor att de bodde i Långås och det ligger ju nära där syrran bor.
Så jag skickade ett mail och vi var välkomna dit.
Det som är roligt är att killarna är lika, jag har sett bilder på Max hemsida och på Valsängens hemsida så det var kul att se honom i verkligheten.
De var väldigt lika över ögonen och flera gånger tog jag fel.
Oskar är lite ljusare än Zacco och lite grövre förstås, han är ju ett år äldre.
Jag var lite orolig för att det skulle bli bråk men det gick bra. Vi var ju hemma hos Oskar och det var han som bestämde. Det fann sig Zacco i, när det blev nåt så la han sig på rygg direkt.
De sprang mest och pussades och slickade varandra i ansiktet.
När jag åkte hem hade jag en trött hund med mig, helt slut var han.
1 Augusti-08
Tiden går för fort, redan augusti....
Den här veckan har jag, barn och hund varit hos syrran i Halland. De bor så fint som ni ser på bilden. Vädret var perfekt och vinden från sjön har gjort temperaturen uthärdlig.
Titta på översta bilden och gissa vem är vem.....
25 Juli-08
Nu är det härliga lata dagar vid stranden som gäller. Zacco ligger hemma i hallen med luftkonditioneringen på. Alla har det så bra det går. På kvällen blir det en promenad i skogen när det har svalnat lite. Jag hoppas att ni alla njuter av de här dagarna så att vi kan minnas dem i vinter.
24 Juli-08
Igår kväll så var vi iväg till en badstrand och lät Zacco bada. Han fick simma ut och hämta pinnar. Helt otroligt så simmade han ut efter pinnarna och tog med dem in igen. Jag satte på honom selen och hade en lina för det är så strömt just där vi var. Man behöver inte komma så långt ut för att det ska bli strömt. Jag var osäker på hur långt ut han skulle simma och om han skulle fixa att simma in fast det är strömt. Han gillar verkligen att bada. Det är väl skönt att svalka av sig förstås.
20 Juli-08
Nu är det gjort och jag som har varit så nervös. Nu har vi ringtränat på boxerspecialen i Hallstahammar. Zacco fick sin första 2:a. Någongång ska väl vara den första. Det var bra att han sprang bra och stod still när domaren tittade och kände. Det var min fasa att han skulle knocka henne när hon stod böjd över honom. Men icke sa Nicke. Domaren tyckte att han var lite för "fet". Så nu får vi skära ner på maten och utöka motionen.
Vi passade på att ta kort på två stiliga killar från Lidköping. Pappa Max (Vote for Valentino of Devil Inside) och Rickard.
19 Juli-08
Vi har börjat med någonting som heter geocaching. Innan jag läste om det i Hundliv så visste jag inte vad det var. Jag hade hört talas om det på radio en gång bara. Men vi bestämde att vi skulle testa. Nu är vi bitna allihop.
Man ska med hjälp av GPS hitta olika cacher som finns gömda på en hel massa ställen över hela världen. Cachen består av en låda med ett block där man skriver sitt namn och sen kan det vara lite olika bytesgrejer iden som man bestämmer själv. Det ska vara på ett ställe som är lite utöver det vanliga, det ska vara en fin utsikt eller t ex en fornlämning. Vi bestämde oss för två ställen nära hemma. Det första var vid Strömsholms kanal. Den cachen hittade Elin under ett träd. Den andra som vi letade efter fick vi verkligen leta efter. Vi gick fel och det var oländig terräng. Själva cachen skulle finnas på ett synligt ställe men den fanns inte. Vi hittade den inte i alla fall. När vi kom till bilen så var det en lapp på rutan där det stor: Hoppas ni hittade den. Happy caching.
Kul va!!
Prova ni också.....
Nya bilder i mappen Geocaching.
17 Juli-08
Vet ni hur hon gjorde för att få mig att springa? Ni vet , köttbullar är ju det bästa jag vet efter leverpastej, det la hon i tomma toarullar. Ja sen förstår ni ju själva. Ja just det, hon kastade upp dem i backen. Och jag var ju jättesugen för jag fick ju lukta först förstås. Sen sprang jag allt vad jag kunde för att hinna först till köttbullen. Det var jobbigt men kul. Det fanns ett däck där också som Jonatan och jag hjälptes åt att dra.
Det finns bilder i en ny mapp
Lek i grustaget.
16 juli-08
Idag har vi provat på något nytt. Matte tänkte att jag skulle få springa i en grusgrop. Vi ringde till Maja och Stina, de ville följa med och visa oss vart grusgropen var någonstans.
När vi kom dit så ville hon, matte alltså att jag skulle springa upp och ner i gruset. Vet ni hur jobbigt det är. Stina hon sprang hon och jagade bollarna som de kastade åt henne, jag sprang lite efter Stina ja för hon är ju så himla snygg.
Jag är rädd för att matte kommer att räkna ut något sätt att få mig att springa i det där gruset.
Ny sida
Min kompis Stina
15 Juli-08
Igår var vi i skogen, jag, Jonatan och Zacco. Det var trevligt och det gick jättebra. Jonatan tycker om att välta döda träd och Zacco hjälpte till. Sen sprang de ikapp. Vi plockade blåbär alla tre. Jonatan och jag plockade till en paj men Zacco plockade direkt ner i magen. Han gillar verkligen blåbär och smultron går också bra.
Det finns lite nya bilder att titta på.
13 Juli-08
Ja ni förstår själva att det har varit dags för utställning igen. Att man utsätter sig för detta jag fattar inte. Det måste ju ha med någon försvarsmekanism att göra, kanske förträngning.
Zacco är ju en fin kille, det verkar ju de flesta tycka. Domarna är inget undantag men de har ju som alla vet lite krav och inte så lite heller kan tyckas i vårt fall. Att det ska vara så himla svårt att bara springa.
Zacco kom tvåa i konkurransen men domaren tyckte att han var finast men att hon inte kunde bedöma hans rörelser. Hon påpekade att hon gett honom en extra chans men det gick inte i alla fall. Det är lättare att ta ett domarbeslut när man får det förklarat för sig.
Han behöver " a lot of ringtraining" skrev hon, men hur lätt är det på en skala. När vi springer hemma så går det ju bra. Det är nog utställningssträning som behövs, ack och ve mina nerver. När det kommer papper inför en utställning så borde de lägga ner lite valium till mig, jag tror att det är modellen. Till mig eller till Zacco det är kanske frågan.
Hur som helst, han är fin..........
Det finns nya bilder under bosarawisar.
11 Juli-08
Nu tror jag att jag har hittat ett medel mot fästingar som hjälper. När jag går med Zacco på en vända i skogen så kan han ha upp emot 20 fästingar i pälsen efteråt. Efter att ha använt det här medlet Zx ca en vecka så hade han idag när vi gick samma väg bara 6 fästingar. Jag hoppas verkligen att det är medlet som gör att det blir mindre. Det har inte heller fastnat mer än en fästing och den var död när jag tog bort den. Kolla gärna upp medlet på Zx Fixodida., eller
www.bratillskott.se. Det finns mycket skrivet om den på nätet. Hoppas verkligen att det hjälper......Känns skönt att slippa använda en massa konstiga preparat på hundens hud. Den finns att köpa i vissa djuraffärer.
9 Juli-08
Vissa dagar hinner man liksom inte med, man är hela tiden lite efter.
Idag är en sådan dag. På eftermiddagen kom jag på att det skulle bli lite körigt att gå ut med Zacco i skogen. Roger är i Stockholm på jobb och Elin sover hos en kompis i Norberg. Jaha, vad göra. Jonatan tycker inte att det är så roligt att vara ensam hemma. Men det ordnade sig för den kompis som var här och lekte ville sova över. Då fixar de ju att vara hemma en stund själva. Mobiltelefonen är en välsignad uppfinning ibland, inte lika kul när syskonen är hemma och bråkar. Då ringer de och vill att jag ska lösa deras konflikt, hallå jag vet ju inte vad som hänt och så är jag faktiskt inte särskilt intresserad. Det är svårt att fixa problemet via telefonen. Friden i skogen blir med ens utbytt mot bråk och kiv.
Men idag var det bara roligt att de skulle få vara själva en stund och det man inte vet lider man inte av som bekant.
Jag åkte upp i skogen och lade ett spår och sen tänkte jag gå på andra sidan vägen. Det funkar så bra med att ha honom lös där. Precis då som kommer det in kvinna med en schäfer och går in precis där jag ville gå. Jaha då var det bara att åka iväg en lite bit medans spåret la till sig. När jag kommer fram så är det en annan bil där, det var den bilen som släppte av kvinnan med schäfern. Jag går en bit på skogsvägen och plötsligt så rusar det fram en schäferhane ur skogen. Jag hör husse, han ropar för glatta livet inne i skogen. Hundarna står och tittar på varandra men inget händer. Husse lyckas kalla in hunden och allt var frid och fröjd. Då säger karln- Du får inte gå in i skogen på vänster sida.
Det var ju där jag tänkte gå.
-Jag har lagt ett spår där, säger han.
Jag kände att jag blev förbannad, först tar hans fru (om det nu var det) min promenadväg på det första stället och nu så för jag inte vara här heller.
Om han bara hade varit trevlig, för det första var det ju hans hund som sprang fram till min och då kan han väl be om ursäkt för det och för det andra så får jag visst gå in i skogen på vänster sida oavsett om han lagt spår där eller inte. Jag är aldrig omöjlig och om han bara berättat för mig att han lagt spår och bett mig att välja en annan väg så hade det känts trevligare.
Jag gick såklart in på höger sida lite längre fram. Den vägen går till en sjö. Men jag tror att den hade invaderats av myror. Det var hur många som helst och precis överallt.
Väl framme vid sjön så var det några där som tränade med sina hundar. Jag såg att de hade fåglar med sig. Sen sköt de också och då blev det i och för sig lite skotträning av bara farten.
Men jag blev lite avundsjuk på dem som tränade tillsammans. Det är något som jag saknar. Jag skulle vilja ha några att träna tillsammans med. Åka ut och träna med hundarna och fika lite. Ha lite trevligt i största allmänhet.
Det kanske blir så vad vet jag.
En annan sak också................
..
När jag gick den här fantastiska vägen i Söderbärke igår så tror jag att jag såg en björn inne i skogen. Den försvann in i skogen när jag kom förbi. Det lät ut av bara den i skogen så det var inget litet djur. Jag önskar att jag sett ordentligt vad det var, nu får jag ju bara spekulera. Jag har bett Elin att höra sig för vad det rör sig för djur i trakterna. Men hon hade hört att det var flera som sett en björn där.
7 Juli-08
Idag är det riktigt tråkigt väder med ihållande regn. Det blir en bakdag. Jag har lovat att baka bullar så det är bara och ta tag i det och sätta degen.
Elin har varit med hästen till veterinären igen och nu så blev det grönt kort. Skorpan ser bra ut och haltar inte alls. Han har hämtat sig bättre än vad de trodde. Skönt!
Nej det är bara och ta tag i baket!!!!! Om det är någon som har vägarna förbi så är det kaffe och nybakade bullar klockan 11.
5 Juli-08
Zacco undrar nog vad för tok vi har dragit hem. Jag har tänkt att han ska få bekanta sig med däcket för att senare dra det på skogsväg. Jag får nog springa brevid för cykla har vi inte börjat göra än. Det ska bli spännande att se. Han tyckte att däcket var intressant och lite läskigt.
Jag tränar mycket på att avbryta aktiviteter för att sen starta om dem igen. T ex kampa om en leksak, avsluta och sätta ner honom ta leksaken från honom och börja om. Det går jättebra.
När han tar roliga saker inifrån som bh-ar, klockor, tröjor och skor så säger jag åt honom att sätta sig ner och sen lägga sig. Det går bra, när jag kommer ut så släpper han saken och gör som jag säger. Till skillnad från förut då han tog upp saken och sprang bort för att jag skulle jaga honom.
När jag var hos Roland så pratade vi mycket om att vara konsekvent och säga ifrån direkt.
Jag har för mycket tålamod tror jag. Det är bra i jobbet då jag arbetar med barn och föräldrar men i livet med en boxer så gäller det att vara tydlig och visa vad som gäller. Jag ska träna på det och hålla i.
Det finns nya kort att titta på under Nya bilder.
1 Juli-08
Jag har alldeles nyss ringt till Roland, hundmannen, och bestämt att vi ska träffas på torsdag klockan 11. Det känns bra att ta tag i det med en gång och få hjälp. Det är ju inget roligt med en hund som "beter sig".
Igår kväll när vi var på promenad så busade jag med honom och sprang som en tok sen avslutade jag med att ta fram en leksak som vi kampade om. Jag gjorde om det flera gånger och det fungerade bra.
Bara jag vet hur jag ska göra så ökar ju självförtroendet och det blir lätt som en plätt.
29 Juni-08
Idag gick det lite bättre på kursen. Det var nog för att jag inte var lika nervös. Det gick inte klockrent men jag kände att jag hanterade det bättre. Jag tog med en leksak till Zacco och när han började hoppa på mig så tog jag fram den och lekte istället. Emellan övningarna så lekte vi med den också och tanken är förstås att han ska förstå att det är den han ska leka med och inte mig. Sen är det inte han utan jag som bestämmer när vi ska leka. Mycket att tänka på är det....
När vi sprang allihop så gick det bra, när vi tränade att ställa så gick det kanon men när vi springer själva så blir det väl tråkigt och då hoppar han på mig.
Jag tycker att jag har fått mycket med mig efter den här helgen. Både av Gerald men också av Mats och Marie som har Dala Hundservice. När man pratar om sin situation så får man ett annat perspektiv som är nyttigt. Det är viktigt att se vad som fungerar och vad man vill ha. Sen lägga upp en plan för hur man kommer dit man vill.
Jag tycker att det är intressant att diskutera hund och träning. När man skaffar barn så finns det föräldragrupper på BVC. Jag tycker att det borde finnas valpgrupper på bruks där man kan prata hund. Och fortsätta sen när hunden blir större förstås.
Jag ska berätta vad som hände igår kväll när vi var ute i skogen. Vi var till ett nytt ställe och efter ett tag så blev det en geggapöl över hela vägen. Jag tyckte at vi skulle gå runt åt vänster men Zacco valde höger. Det går väl lika bra tänkte jag och gick...PLASK.. vad hände. Zacco var borta. När jag tittade så såg jag svansen och bakbenen. Han hade gått rakt i pölen och försvunnit. Han försökte komma upp men kunde inte. Jag skyndade mig dit och tänkte ta tag i bakbenen. Men då hoppade han upp framåt och kom som tur var loss. Han såg ut som träskmonstret brukar göra i Scooby-Doo. Han var geggig hel, lika mörk som Fritz. Men han blev rädd. Ville inte komma till mig utan sprang och rullade och strök sig på marken för att ta bort all gegga. Vi fick vända såklart och gå till en sjö som låg inte så långt bort. Där blev det sanering, men allt gick inte bort så vi fick fortsätta hemma.
Vill du ser fler kort från handlerkursen så finns de under Handlerkurs.
28 Juni-08
Jag ska vara väldigt kortfattad och skriva mer imorgon. Gerald O´Shea är en fantastiskt duktig och rolig kille. Först så skrattade jag så tårarna rann och sedan när kursen nästan var slut så var det dags att gråta så tårarna rann.
Ömsom vin ömsom vatten.
Zacco har blivit så där hoppig och bitig igen och det är ju inte direkt kul, speciellt inte på kurs. Men jag fick lite tips av honom och jag hoppas att det går bra imorgon. Jag ska ta med en kamptrasa som han tycker om. När han sa det så kom jag inte på något han direkt gillar att kampa om och som får plats i fickan men så kom jag på --en handske. Han är ju helt tokig i handskar.
Jag har tänkt att nu så vet ju alla hur han håller på och sen vad de tänker om mig det har jag bestämt mig för att på ren svenska skita i. Jag förstår att det kommer an på mig att han inte ska bete sig och jag är tacksam för alla tips. Ikväll ska jag ringa Roland för att höra efter när jag kan komma ut till honom. Det är inte dumt med en egen hundman på hemmaplan.
Gerald tyckte ialla fall att Zacco är fin och det är ju alltid kul att höra.
Det blev inte så lite skrivet.Jag återkommer imorgon och ska försöka få någon att ta kort. Så ni får se bild på eländet. Jag ska försöka få en så sanningsenlig bild som möjligt. Hemsidesförnedring..eller vad det kan kallas. Jag får bjuda på det och så kan alla andra tänka att de är bättre och inte har mitt problem med ledarskap. Varsågod. ( Jag vet att det lät bittert men det är så skönt ibland) Jag gillar boxer och hellre lite hopp och tok än en uppstoppad pälsmössa.
27 Juni-08
Jaha, nu går det nästan inte att förtränga längre. jag måste ju packa ner lite saker som koppel och halsband, ladda med massvis med gott godis - köttbullar - och lägga fram kläder till mig. Jag hoppas att jag kan sova i natt nu och om jag somnar så vill jag drömma om något annat än hundutställningar och handlerkurs. Helgerna brukar ju gå fort så det gör säkert den här också. Jag hoppas att jag kommer lära mig mycket och att det blir roligt. Det är ju en fördel om jag inte är så nervös utan kan vara mer avslappnad. I helgen är det alltså Borlänge som gäller i alla avseenden men för mig blir det inte Peace och Love utan handlerkurs med Gerald O`Shea. Men det kanske blir rock and roll så det räcker och blir över, speciellt med en boxer som kursdeltagare.
26 Juni-08
Jag har nog hört att matte ska göra iordning ett träningsprogram åt mig. Hmmm!
Jag kan nog hitta på själv. Det finns mycket roligt att hitta på. Det behöver väl inte vara så noga jämt.
Och vardagslydnad, vad är det för något. Ska jag lyda måndag till fredag - på helgen då...........
Ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte att det är nån riktig ordning på matte heller, hon kan nog behöva träna lite hon också. Och de andra som bor här hemma - det är ingen riktig ordning på dem heller. Kommer alla att få träningsprogram?
25 Juni-08
Jaha det var en dag till... Dagarna bara försvinner. Nu önskar jag lite varmare väder så att vi får tillbringa några dagar vid stranden. Men samtidigt blir det ju lite mer gjort hemma om det är lite svalare. Strykhögen har minskat och golven har blivit mindre håriga.
Jag har funderat lite på hundmat. Vad ger ni era hundar att äta? Zacco har fått 50/50 torrfoder och färskfoder. Men nu börjar han att rata torrfodret. Om jag bara ger det så äter han inte utan jag måste blanda i lite banan eller korv eller något annat gott. Jag undrar om man bara kan ge färskfoder. Det känns ju som om de behöver lite mer tuggmotstånd. Det går ju att ge ben och tuggpinnar förstås men blir det bra. Vad säger ni?
Av utrymmesskäl är det ju bra med torrfoder det andra tar ju mycket plats i frysen. Vi har i och för sig en stor frys som vi kan använda till färskfoder.
Hjälp mig med lite tips och förslag. Jag ger Zacco Fodax, finns det något annat bra färskfoder.
Nu när det är semester så är det lätt att slarva med träningen av vardagslydnad och mer "avancerad" lydnad. Jag funderar på att göra något träningsprogram. Då finns det en plan och så är det lättare att komma till skott med träningen.
Jag börjar bli lite nervös inför helgens övningar. Då är det dags för handlerkursen med Gerald O´Shea. Jag ska åka till Borlänge lördag och söndag. Jag har skrivit och förvarnat för jag undrade om det var någon ide att vi kom överhuvudtaget. Men jag var välkommen, de var vana med hundar som är som Zacco. Vi får väl se. Eller snarare ägare som är som jag. Det ska bli spännande tror jag att få höra vad vi kan göra för att han ska röra sig fint inte bara när han särskilt vill. Jag är inställd på att jag kommer att få höra både det ena och det andra. Men det ska bli spännande också. Vad jag utsätter mig för konstiga saker. Det skulle jag ju aldrig göra om det inte var för Zacco. Men samtidigt är det ju inte Zacco som ska lära sig saker utan det är ju faktiskt jag....hur tungt det än är så är det ju sanningen. Ni får hålla tummen!
23 Juni-08
Nu kommer den svenska motsvarigheten till Mannen som talar till hundar.
Fredrik Steen heter han och ska ha ett program som heter Hundcoachen i tv 4+. Jag hoppas att det blir ett lärorikt program. Man undrar ju vem som törs anmäla sig- en annan vågar ju knappt visa sig ute ibland. Tänk då att vara med i tv!!!!
Jag ser fram emot programmet, kommer förmodligen att lära mig massor.
Det blir intressant att möta hundägare vars vardag är mer lik en annans, det är ju lite annorlunda over there.
22 Juni-08
Som ni förstår så har vi spårat i helgen.....och jag hade medhjälpare med mig.
Roger var med och la spåret. Jag vet inte om det beror på att hans fötter luktar
mer är mina eller att hans fotspår på något sätt fastnar bättre och djupare av någon anledning men Zacco tog spåret jättebra. Han missade pinnarna men de var lite klurigt dit lagda. Jag glömde säga att de skulle ligga synligt och inte dolda.
Det var fint i skogen där vi var, så där ljus och fin skog. Mossa och fullt med blåbärsris. När vi spårat klart så tränade vi budföring och sen var det dags för ett bad. Välförtjänt!
Väl tillbaks till bilen så drog Zacco in i skogen och kom inte ut igen. Ovanligt. Vi ropade och jag såg att han hade något vitt i munnen. Jäklar!!
Ett ben trodde jag att det var och mycket riktigt det var ett ben. Men när jag trodde ben så var det nog storleken mindre och inte ett halvt älgben. Det var vitt men i ena änden brunt. Skratta eller gråta det är frågan.
Det gick inte att kalla in honom så klart. Stoltare hund får man nog leta efter. Tyvärr så var batteriet i kameran slut.
Jag tänkte att det kommer inte gå att kalla in honom så jag stack in i skogen på andra sidan vägen och efter så där en kvart så kom han fram till mig utan ben och jag kunde koppla upp honom.
På kvällen så gick vi en promenad i skogen vid stallet medans Elin fixade sjukhagen åt Skorpan. Då i skogen så mötte vi för första gången hästar. Två stycken och en boxer. Zacco stod kvar så att jag fick koppla honom och vi kunde fortsätta. Det känns skönt att det fungerar så och att han inte sticker iväg när vi möter någon. Nu har det hänt så pass många gånger att jag känner mig lite säkrare, men inte 100 det kan man inte vara.
Passa på att titta på min spårläggare det kan nog vara första och sista gången, eller vem vet. Han kanske får blodad tand....
Tack Linda för korten. De finns att titta på under Bosarawisar. Nya kort på Fritz, Bosarawi´s Caruzo alltså. Stilig kille!
20 Juni-08
Har varit ute i skogen och gått på morgonen. Plockade då sju sorters blommor. Det är hur fint och lugnt som helst på morgonen i skogen. Det doftar fantastiskt och är alldeles tyst förutom en massa kråkfåglar som "diskuterar". Zacco tycker att de är läskiga, de bara låter en massa men syns ju aldrig.
Linda din fråga om det var i år som utmaningen gällde - jag tycker att vi kan ha den till varje år och valpträff. Det tror jag inte skadar och något år så kanske det lyckas.
TREVLIG MIDSOMMAR!!!!!!!!!
16 Juni-08
Som ni ser på bilden har Zacco inspirerats av Lasse Berghagens gamla låt med texten: Nu har jag fått det som jag vill, jag har fått en bh till....
Idag var det avslutning på Rallylydnadskursen. Bilder finns att se under Kurser.
Det gick bra men det blir mycket väntetid och det är ju inte riktigt vår grej. Men jag tycker ändå att det gick bra. Han går ju att få hejd på och det är väl det viktigaste. Vi fick gå en bana och det var roligt, men svårt och speciellt om man tänker på att under tävling så får man inte ge godis. Det blir ju inte det lättaste. Inget godis, inte klappa om hunden, inte alls röra hunden och sist men inte minst slakt koppel.
12 Juni-08
Jag har funderat över en sak.....
Det pratas jämt om slakt koppel, man ska gå med hunden i slakt koppel.
På rallylydnadskursen så fick vi i läxa att träna på just detta. Men jag har inga problem med det. Jag var i ungdomen sprinterlöpare så snabbheten sitter väl i. För det är ju just så det är. Inga problem att gå med slakt koppel bara man är snabb, eller hur!
10 Juni-08
Här svänger det snabbt! Idag åkte jag till bruks för att vara med i Hund i hand. Jag har inte varit med så mycket den här terminen men tänkte avsluta med att göra silverprovet. Det kan ju inte bli så mycket värre nu tänkte jag. Sen har jag ju sommaren på mig till träning och då vet jag vilka moment som jag behöver träna mer på.
Gissa om jag blev snopen när vi klarade provet.......
Här kommer poängen:
Stanna i bil 20 (full pott)
Visitation 7 anm: Stingslig ( max 10)
Inkallning 21 ( max 30)
Tunnel 20 ( full pott)
Hinder gjorde inte vi utan vi fick göra ett trix så Zacco dog 20 ( full pott)
Koppelvana 20 (full pott)
Balansgång 20 ( full pott)
Apportbock ta i mun 20 (full pott)
Slalom 10 ( full pott)
Ligga i grupp 18 anm: resning (max 30)
Summa 176 av 200 Man behöver 150 för att gå vidare.
Lite stingslig under visitationen!!!! Ni som var med i Gävle vet ju vad det betyder.
Inkallningen fungerade men farten måste nog anpassas. Testledaren frågade om jag har många blåmärken på mitt vänsterben. Jag tittade efter och det hade jag faktiskt. Det är ju bara full fart som gäller och ingen bra broms. Men han kommer tillbaka och sätter sig på min vänstra sida. Bra men jobba lite med finessen.
Platsliggningen gick bra. Han brukar ju knappt lägga sig utan direkt börja hoppa och bitas. Nu låg han men reste sig och jag lade ner honom igen. Det tar sig.
Det var en skön känsla att inte vara nervös. Jag visste inte ens riktigt vilka moment som ingick. Men jag tänkte att vi har ju tränat mycket kontakt och inkallning så det går ju alltid att testa. Det är inte riktigt likt mig att göra saker utan full koll. Men jag har lärt mig en sak och det är att med en boxer så har man inte full koll. Det är lika bra att träna på att ta saker som de kommer.
Så i höst när det börjar igen så är vi med i GULDGRUPPEN
.
Boxrar kan visst, så det så.
9 Juni-08
Så här bra känns det att allt var bra med Zacco. Blodproven visade ingenting och hjärtat var som det skulle. De tog borreliaprov också men det skulle ta två dagar innan vi fick svaret .
Hon, alltså veterinären, trodde att han hade det besvärligt i värmen. Och det har han ju haft helt klart.
De får ju vara lite flexibla när de ska undersöka hundar. Veterinären satt på golvet med Zacco i knät och lyssnade på hjärtat. Jag stod och matade honom med köttbullar. Något sånt såg jag aldrig på TV 4´s veterinärerna.
Det var klart svårare att ta blodproven. Första gången hon stack så blev han rädd och hon var tvungen att ta om. Vi var blodprickiga allihop. Andra gången gick det bättre. Jag kan inte påstå att han är aspirant på att bli blodgivare. Vi får hoppas att vi inte behöver göra om det fler gånger.
Nu är det bara och vänta på svaret på borreliaprovet.
Det ska ju bli lite svalare nu och då får vi väl passa på att träna och lägga spår. För det är ju så roligt........
Nu har de ringt från Strömsholm och berättat att borrelia provet inte visade nå´t. Ingen borrelia alltså...
8 Juni-08
Vilket väder. Hur länge ska det hålla i sig?
I morse var jag ut på en långpromenad i skogen med Zacco. Vi passar på innan det blir varmt. Imorse var klockan 7 när vi gick. Det var 18 grader i skuggan. Otroligt!!!
När vi var på väg hem så blev han så där slut att han bara ville lägga sig i skuggan. Jag fick locka på honom för att få med honom hem. Väl hemma så var han helt slut. När han skulle dricka så fick ha stå och väga in balansen för att stå upp. Helt slut alltså! Det tog en halvtimme innan han var sig själv igen. Jag tror att det här konstiga som han har haft beror på värmen. Att han helt enkelt har det tufft i solen.
I Gävle pratade jag med Philip och han hade varit tvungen att bära hem Atlas( Casanova) en gång när han blev för varm. Cindirella har det också tufft med värmen. Om det bara är så enkelt: Nu vet jag inte om jag ska åka till Strömsholm eller vänta lite tills värmen ger sig och se om det fortsätter det här konstiga när jag tycker att han försvinner och benen ger vika för en kort stund.
Hur vet man om man gör rätt?
7 Juni-08
Det var det. Nu är debuten gjord i utställningsringen. Zacco skötte sig så vad gäller hoppandet däremot så ville han inte öppna munnen så att domaren kunde titta på tänderna. Det blev ett väldans bestyr. Ja, ja allt kan ju inte funka. Men jag kan inte fatta att han med den kritiken inte fick ck. Han fick utmärkt i typ och helhetsintryck. Inte ett ord negativt i kritiken. Just nu känns det som om utställning inte är vår grej. Det är bättre och roligare att träna spår och lydnad istället och försöka få till något tävlande.
Jag tycker ju att Zacco är skitfin helt enkelt. Synd att inte domaren kunde få till ett ck. VI VILL HA ETT CK!!!!
Jag har anmält till Hallsta men inte betalt så det gör vi inte helt enkelt. Utställandet får vila tills han går i öppen klass. Så får vi se om han har någon lycka då. Så känns det nu!
5 Juni-08
Idag känns det lite motigt. Det är nåt konstigt med Zacco ibland. Det är precis som om han försvinner för en bråkdels sekund. På ringträningskursen hände det första gången. Vi stod fint och en kursledare stod framför. Han liksom knäade med frambenen. Det bara hände så fort, men han tappade inte balanden däremot började han hoppa på mig. Precis som om han inte riktigt förstod vad som hänt.Vi tittade på varandra och undrade vad det där var för något. Eftersom det är varmt så tänkte jag att det kanske hörde ihop med det.
Igår hände det igen när jag och Jonatan var i hallen och skulle åka på fotbollsträning. Då såg det ut som om frambenen liksom gled åt sidan. Bara så där fort, bråkdelen av en sekund. Jag och Jonatan tittade på varandra och förstod att vi sett rätt. Det var otäckt.
Jag har ringt och pratat med en veterinär som hänvisade mig till Strömsholm. Hon var trevlig och förstående, tyckte att det var viktigt att göra en ordentlig utredning. Hon funderade liksom jag på om det kan vara epilepsi. Klockan 12.30 ska de ringa från Strömsholm, tills dess så vet jag inget mer.
Nu har jag pratat med Strömsholm och vi fick en tid på måndag klockan 9.40. Hon funderade om det kunde vara kanske epilepsi eller något med hjärtat. Blev det något innan dess var vi välkomna innan.
Zacco är påverkad av värmen. Vi var till Elins skola för att titta på agilitytävling och på väg hem så bara la han sig i skuggan. Jag försökte få med honom men då la han sig några meter längre bort. Så vi vilade där en stund och drack det vatten vi hade kvar. Jag hällde lite över nacken på honom. När vi kom närmre hemma så ville han lägga sig i skuggan igen men jag manade på honom för vi var bara 100 meter hemifrån. Väl hemma så tog det minst en timme för honom att få lugn andning.Han gick bara efter mig och ramlade liksom omkull på golvet, helt slut. Det är så otäckt när de inte mår bra. Nu får vi hoppas att Strömholm har någon bra förklaring som inte innebär epilepsi eller hjärtfel....
3 Juni-08
Idag var det varmt när jag var på kurs. Zacco blev helt slut. Vi tränade på att ställa hundarna mycket. Men det blev jobbigt så han fick vila i gräset och skuggan emellanåt. På sidan
kurser finns bilder på de övriga deltagarna. Jag tycker att det gick hyfsat. Jag är bara så nervös för att han ska börja hoppa och dumma sig. Om jag får honom lugn så är det ju ingen fara skedd men det värsta är ju om han totalt flippar ut och börjar bita efter händerna och ha sig. Hemska tanke. Så ...mental träning... positiva bilder.... fantasi....Alla medel känns tillåtna. Hur är det med valium?????
Att jag är så nervös beror på att lördag förmiddag är det tänkt att jag ska göra debut i ringen. Håll en tumme!!!
Ja just ja....som sista övning så har vi en "Tävling" vem som kan vända och ställa upp hunden snabbast. 3 sekunder vänder sig kursledaren bort sen ska man vara klar. Förra gången åkte vi ut först. Idag var vi kvar till final, vi åkte ut på att Zacco inte stod still men jag hann vända och ställa upp honom. De andra trodde att det berodde på att han var trött men jag vet ju hur han beter sig när han är trött och det är ju inte alltid med alla tassarna i backen. Så jag är stolt och nöjd över resultatet. Det ska man vara håller jag på att lära mig.
2 Juni-08
Jag har lyckats trycka bort allt som jag skrivit förut.. Så kan det gå
.
Lite bilder från kvällens övningar i rallylydnad. Kontakt är det som gäller. Det är bara att jobba stenhårt med den. Då ska det ju helst varken finnas hundar eller människor i närheten, för att inte tala om alla dofter som finns i gräsmattan. Hur kan en gräsmatta lukta så gott?
Rallylydnadskursen är fortfarande jätterolig. Jag känner mig alltså fortfarande duktig...
Idag var det lite kämpigt för alla både två och fyrbenta. Det har ju varit så varmt idag. Mycket vatten till alla, det är vad som gäller.
Hallå